Arbetarmakt

Det går nuförtiden knappt att läsa ett nummer av Proletären, Kommunistiska Partiets (KP) veckotidning, utan att höra hyllningar till FN, folkrätten och internationell lag.

Förutom ett upprop mot Kosovos självständighet från Serbernas Riksförbund och med rubriken ”Kränk inte folkrätten!”, finns t.ex. följande formulering i förra veckans ledare (Proletären nr 9/2008):

Vi kräver en bojkott av Israel – för att Israel utövar ett rasistiskt förtryck mot det palestinska folket och för att Israel konsekvent och demonstrativt bryter mot internationell lag och mot FN:s resolutioner… Uppenbara krigsbrott kan vara en grund för krav på idrottsbojkott. Men vem kan anklaga Kina för uppenbara krigsbrott?

Veckan före det (nr 8/2008), då angående Kosovos självständighet, skrev man i samma spalt:

Visst agerar länder som Ryssland och Spanien i egenintresse när de motsätter sig Kosovos ensidiga självständighetsförklaring [eftersom de själva är rädda för självständighetsförklaringar från tjetjenerna respektive baskerna, min anm.] och vägrar att erkänna Kosovo som självständig stat. Men det är inte det väsentliga. Det väsentliga är att Ryssland och Spanien, och med dem Kina och en lång rad andra länder, värnar internationell rätt. Vilket är rättrådigt, och absolut nödvändigt. En laglös värld är en förfärlig värld.

Frågan om Kosovo och en bojkott av OS i Kina är intressanta, och vi har säkert möjlighet att återkomma till det senare. Frågan jag tänkte ställa är istället: Ska kommunister bedöma frågor utifrån om de är ”lagliga” enligt bestämmelser stiftade av en internationell borgerlig institution eller inte? Den som trodde att kommunisters bedömningsgrunder var huruvida en given handling gynnar den internationella arbetarklassen eller ej snarare än om man bryter mot borgarklassens lagar eller inte har uppenbarligen, enligt KP, helt fel.

”En självständighetsförklaring måste ske inom ramarna för internationell lag”, hävdar KP också i ovan nämnda ledare. Är detta verkligen det kriterium marxismen har uppställt i fråga om förtryckta folks och nationers självständighet?

Självklart kan FN:s lagar och konventioner spela en viss roll i kommunisters agitation. Om Israel till exempel uppenbart bryter mot de mänskliga rättigheterna, eller om USA och Storbritannien inleder krig som enligt internationell lag är olagliga, förtjänar det att belysas. Men FN:s lagar, precis som alla lagar stiftade av imperialismen, är begränsade av och till för kapitalismen.

Den ryske revolutionären Vladimir Lenin var tydlig i fråga om vad det som då hette Nationernas förbund (NF), förlagan till dagens FN, var: En enighet ”bara på pappret; i själva verket är de en grupp rovdjur, som bara bekämpar varandra och inte alls litar på varandra.” Lenin beskrev vidare NF som ”en bluff från början till slut; det är lurendrejeri från början till slut; det är en lögn från början till slut”.

Lenins analys håller än idag. Vad är det som säger att en sammanslutning av olika imperialistiska och kapitalistiska stater skulle vara bättre eller mer legitim än de enskilda staterna? Varför skulle en ”lag” från densamma organisation som införde sanktioner mot Irak, som står handfallen inför Israels upprepade brott mot deras egna konventioner, och som till syvende och sist kontrolleras av ett fåtal imperialistiska makter, vara något kommunister ska använda som måttstock?

Egentligen är frågan väldigt enkel: Om kommunister nödvändigtvis ska respektera alla FN-beslut och borgerliga lagar som universella, betyder det då att idén om en socialistisk revolution i Sverige, som naturligtvis skulle bryta mot en rad lagar, måste läggas på hyllan? Och vad ska man säga om att FN:s säkerhetsråd fördömde Kommunistiska Partiets favoritstalinister i Nordkorea när landet utförde missilavfyrningar för två år sedan? Rimligen bör KP också börja förespråka en bojkott mot Nordkorea, med argumentet att de bryter mot det ack så heliga FN:s lagar. Vi ser med förväntan fram emot Kommunistiska Partiets nästa steg bort från allt vad marxismens grunder heter och rekommenderar så länge kamraterna i KP att läsa på i marxismens rika litteratur kring staten.

Fotnot: En mer utförlig diskussion av Kommunistiska Partiet, FN och folkrätten finns i Vänstern och Irakfrågan 1: Kommunistiska Partiet.

Svante Persson