Arbetarmakt

noterar vi att Fidel Castro avgått som Kubas ledare. Medan Castros salige kollega Kim Il-Sung fortfarande efter sin död håller posten som landets ”evige president”, tyckte Castro att det fick vara nog efter blotta 49 år vid makten. Sorgen är naturligtvis stor hos stalinisterna på Proletärens redaktion, som i en ledare skriver direkt till Castro: ”Tack för ett gott värv, kamrat. Du har sannerligen gjort Dig förtjänt av ett lite lugnare tempo… Men vi hoppas att Du också ger Dig tid att koppla av. Varför inte gå lite oftare på baseball?” Jag tror det räcker så.

Socialistiska Partiet är något försiktigare, och kritiserar rentav den totala bristen på arbetardemokrati i det stalinistiska Kuba. Men lösningen är såklart enligt SP inte politisk revolution, utan reformer. Hur de stalinistiska partibossarna, f’låt, ”idéernas soldater”, på fredlig väg ska övertygas om det, när socialister och arbetare inte ens tillåts organisera sig oberoende från stalinisterna på ön, lämnar vi åt SP att förklara.