Arbetarmakt

Ur Arbetarmakts nyhetsbrev nummer 275 (11/08) – 080609

I och med nomineringen av USA:s första svarta kandidat som deltar med en verklig chans att vinna presidentvalet, ser många antirasistiska, progressiva aktivister upp till Barak Obama som en inspirationskälla och en möjlig ledare för att rätta till orättvisor och förtryck i USA och världen över. De hoppas att Obama kommer att medföra förändring i Vita huset och en ny administration som kan försöka korrigera en del av de värsta överdrifterna under Bushs år. De kommer att bli djupt besvikna.

Nu när Obama är en verklig kandidat och kan bli nästa president, måste han arbeta hårt för att försäkra USA:s kapitalister och etablissemang att han är ett säkert kort för att styra världens mäktigaste imperialistiska land.

I ett tal inför American Israel Public Affairs Committee (AIPAC) bekräftade Obama sitt stöd för USA-imperialismens projekt och dess sionistiska ombud Israel. Han förklarade att USA:s stöd till Israel är ”obrytbart idag, obrytbart i morgon, obrytbart för alltid” och sade att han talade som en ”sann vän” till Israel.

Han sade att Jerusalem ska förbli Israels huvudstad och att staden ”måste förbli odelad” och att varje avtal mellan Israel och palestinierna måste bevara Israels identitet som judisk stat. Vad innebär detta för Obamas utrikespolitik och hans ståndpunkt beträffande Israels fortsatta ockupation och förtryck av palestinierna? I grund och botten en fortsättning av USA:s hittillsvarande politik. Han har lovat att fortsätta finansiera Israel med 30 miljarder dollar under de närmaste tio åren och sade att Israels säkerhet är ”okränkbar” och ”inte förhandlingsbar”. Det är långt från när han var senator från Illinois och gärna blev förknippad med personer som Edward Said och försökte framställa sig som att han föredrog en opartisk inställning i konflikten.

Samtidigt som Obama försöker framställa sig som den mer rationelle, realistiske kandidaten när det gäller utrikespolitik, och även säger sig vara villig att samtala med Iran med användning av ”tuff och principfast diplomati”, säger han samtidigt att han kommer att ”göra allt som står i min makt” för att hindra Iran att få kärnvapen. Om den första kommentaren är en eftergift till de illusioner om honom som miljoner progressiva arbetare och ungdomar har om att han ska förhandla med dessa regimer och inte dra in USA i ännu ett blodigt och fruktlöst erövringskrig, är det andra en försäkran till hans kapitalistiska uppbackare att han vill göra allt för att genomföra deras önskningar och garantera USA:s fortsatta dominans i Mellanöstern. Det är ett tydligt tecken på att Obama är beredd att vara en hök om det krävs för att USA:s etablissemang att stöda honom.

För palestinierna har hans förklaringar utplånat alla förhoppningar om att Obama skulle kunna vara en allierad och hjälpa till att framtvinga en rättvis lösning på den palestinska konflikten. Det kan inte bli någon verklig fred för palestinierna utan att flyktingarna ges rätten att återvända. Ingen rättvis fred kommer att bevara Israels judiska identitet som bevaras artificiellt genom ett apartheidsystem med lagar och invandringskontroll som hindrar de palestinier som kastades ut från sitt land 1948 att återvända, medan judiska personer världen över tillåts bosätta sig i Israel. Obamas stöd för en tvåstatslösning är helt enkelt ett stöd för Israels fortsatta dominans och förtryck så länge Israel existerar med sin stora militära kapacitet, som betalas av imperialismen, kommer ockupationen och förtrycket av palestinierna att fortsätta. Israels existens och fortsättningen av det sionistiska projektet förhindrar bildandet av en livskraftig palestinsk stat. Den sionistiska staten kommer bara att låta palestinierna existera om de förblir inspärrade i ett nätverk av isolerade enklaver där alla transporter och handelsvägar kontrolleras av Israel.

Obamas öppna stöd till Israel gör honom till en fiende för antirasister överallt och alla som motsätter sig förtrycket av det palestinska folket och USA-imperialismens fortsatta inblandning i Mellanöstern. Det står klart att demokraterna hoppas framställa sig som det ”progressiva valet” mot republikanerna, men också som ett parti som med tusen band är bundet till USA:s kapitalistklass och affärsintressen. Det är dessa band som kommer att kontrollera Obama om han blir president. Den enda lösningen för den amerikanska arbetarklassen är att se på den kamp som förs av hamnarbetarfacket ILWU och invandrarnas rörelse som organiserade ”dagen utan invandrare” 2007 som ett sätt att förverkliga sina krav. Det som kommer att bli absolut nödvändigt är att bygga upp ett verkligt arbetarparti, med ett revolutionärt program, för att inleda en verklig politisk opposition mot demokraternas falska politik.

Mark Booth