Det irländska nejet till Lissabonfördraget är en seger för hela arbetarklassen i Europa!

Ur Arbetarmakts nyhetsbrev nummer 276 (12/08) – 080615

1. Folkomröstningen i Irland om Lissabonfördraget slutade med ett avgörande och tydligt NEJ. Mer än 53 procent av dem som deltog – speciellt många arbetare och jordbrukare – röstade mot fördraget. Resultatet är en stor seger för den europeiska arbetarklassen och alla motståndare till fördraget. Det beror på att fördragets mål – vilket Förbundet för Femte Internationalen och många andra progressiva organisationer upprepade gånger har påpekat – är stärkandet av EU som imperialistisk makt. Den verkliga innebörden av fördraget är fler nyliberala nedskärningar, mer militarism och mindre demokrati för folket. Det är därför som många folk i Europa avvisar Lissabonfördraget, det är därför som irländarna röstat NEJ och det är därför som alla progressiva organisationer hyllar folkomröstningens resultat.

2. Resultatet är ett stort politiskt bakslag för den härskande klassen i det imperialistiska EU. Efter att EU:s konstitution avvisades i Frankrike och Nederländerna 2005 gjorde EU-bourgeoisien allt i sin makt för att driva igenom den nya versionen av konstitutionen i de nationella parlamenten och utesluta befolkningen från beslutsfattandet. Endast i ett land – Irland – tvingades de att organisera en folkomröstning om fördraget och där avvisades det tydligt av befolkningen. Det visar på det enorma avståndet mellan den styrande eliten i det borgerligt ”demokratiska” Europa och de folkliga massorna. Det är för närvarande oklart hur de styrande kretsarna i EU kommer att reagera på nederlaget. Men oavsett vad de gör, om de struntar i resultatet genom byråkratiska manövrer eller om de tvingar Irland att upprepa folkomröstningen, kan den politiska skadan, dvs. den oerhörda förlusten av demokratisk legitimitet för bildandet av en nyliberal, imperialistisk statsapparat och dess politik, inte göras ogjord.

3. Lissabonfördragets nederlag i den irländska folkomröstningen och det breda avvisandet av den från arbetarklassen i Europa understryker också avståndet mellan proletariatet å ena sidan och den reformistiska fackföreningsbyråkratin och de nyliberaliserade socialdemokratiska partierna i Europa som alla stöder fördraget. Den reformistiska byråkratin är nära sammanvävd med den kapitalistiska statsapparaten och EU:s styrande kretsar. Det visar ännu en gång varför arbetarklassen behöver ett helt annorlunda, ett revolutionärt och kämpande perspektiv. Mer än någonsin behöver vi en gräsrotsrörelse i fackföreningarna mot byråkratin, en rörelse som framtvingar en radikal demokratisering av fackföreningarna och en politik baserad på klasskampen. Arbetarklassen behöver nya partier som kämpar med klasskampens metoder – demonstrationer och strejker i företagen och utbildningssystemet – mot nedskärningar i socialpolitiken och utbildningen, militarism och rasism och som förbinder dessa frågor med den socialistiska revolutionens perspektiv och skapandet av Europas Förenade Socialistiska Stater.

4. Men det vi inte behöver. och som Förbundet för Femte Internationalen varnar för, är de självbelåtna illusioner som sprids av de socialdemokratiserade före detta stalinisterna i Europeiska Vänsterpartiet (Rifondazione i Italien, PCF i Frankrike, Linkspartei i Tyskland, KPÖ i Österrike, Synaspismos i Grekland, Förenade Vänstern i Spanien m.fl.) eller den småborgerliga ledningen i det borgerligt reformistiska Attac och det vänsternationalistiska Sinn Fein i Irland. I sitt pressmeddelande den 13 juni föreslår Europeiska Vänsterpartiets vice ordförande Graziella Mascia inte en enda aktion, inte en enda mobilisering mot EU:s styrande kretsar (från vilka partiet ”händelsevis” erhåller stora ekonomiska subventioner), utan föreslår ”en ny demokratisk process” (vem ska organisera den? EU?!) och en folkomröstning i hela EU (där den härskande klassen givetvis kommer att ha de bästa korten på hand eftersom de, via EU:s strukturer, är mycket bättre organiserade än motståndarna till EU-fördraget). Attac uppmanar naturligtvis inte heller till kamp på gatorna och på arbetsplatserna i hela Europa utan reser bara det oklara kravet på en konstituerande församling (återigen: ska den sammankallas av EU eller kan den – vilket vi anser – bara vara ett resultat av masskamp och upprorsrörelser på gator och arbetsplatser?)

5. Vi varnar också för de bakåtsträvande, nationellt inriktade strömningar i vänstern som kräver att nationalstaterna helt enkelt ska lämna EU. De förstår inte att kampen för våra rättigheter, för vår framtid, för socialismen, inte kan ledas genom att sluta leden inom varje nation utan bara genom den internationella föreningen av arbetarna i handling. Nej, vi behöver inte vädja till våra härskare, eller erbjuda ”konstruktiva förslag” om hur EU ska kunna styras bättre; inte heller behöver vi en patriotism till ”vänster”. Vi behöver en kamp från arbetarklassens, ungdomens och invandrarnas sida på gatorna och arbetsplatserna mot Lissabonfördraget, mot den nuvarande prisexplosionen, mot nedskärningar i socialpolitiken och utbildningen, mot rasism och pogromer mot invandrare och mot imperialistiska krig. Vi behöver, kort sagt, ett internationalistiskt perspektiv för ett socialistiskt Europas förenta stater.

6. Förbundet för Femte Internationalen föreslår arbetarrörelsen och socialaforumrörelsen följande som våra närmaste steg:

• Ett återupptagande av den progressiva NEJ-kampanjen mot Lissabonfördraget i alla europeiska länder! Vi kräver att de nu lägger fördraget åt sidan, men om de går vidare kräver vi folkomröstningar i alla andra medlemsstater!

• För bildandet av lokala aktionskommittéer med delegater från arbetsplatserna, skolorna, universiteten och bostadsområdena och skapandet av en europeisk samordning! Militanta fackliga aktivister måste försöka vinna sina fack för kampen mot Lissabonfördraget!

• Den kommande församlingen vid Europas Socialforum i Malmö, i september 2008, måste utveckla en aktionsplan för en europeisk kampanj mot Lissabonfördraget!

• Vi måste förbinda kampen mot Lissabonfördraget med proteströrelsen mot pensionsreformerna, reformerna av sjukvården och utbildningen och mot prisexplosionen! Kapitalistklassen är ansvarig för alla dessa angrepp på våra rättigheter, därför: en fiende – en kamp!

• För europeiska demonstrationer och strejker och gatublockader mot Lissabonfördraget!

• För tillbakadragande av alla EU-staters trupper från länder som de ockuperar (Irak, Afghanistan, Libanon, Tchad m.fl.)

15 juni 2008

Internationella sekretariatet
Förbundet för Femte Internationalen