Ur Arbetarmakts nyhetsbrev nummer 275 (11/08) – 080609

Socialistiska Partiets tidning Internationalen har numera även en egen blogg – Intisbloggen. I en artikel postad där den 19 maj skriver David Munck om ”Rödebydomen och rätten att bära vapen”. Munck berättar om hur den så kallade Rödebypappan, trots att han var diagnostiserad med Tourettes syndrom och ADHD, och regelbundet brukade alkohol och lugnande medel, innehade både vapenlicens och flera skjutvapen, och menar att det var ”grovt oaktsamt” av honom att behålla vapnen trots sina problem. ”Därför borde åklagaren i andra hand ha åtalat för vållande till annans död”, menar Munck.

En åsikt man kanske kan hålla med om. Munck fortsätter med att oroa sig för en reaktionär opinion som, i likhet med amerikanska National Rifle Association, försvarar varje medborgares rätt att bära vapen. Och: den ”ultravänster som, oberörd av Columbine och Northern Illinois University, försvarar var mans rätt att bära vapen i väntan på revolutionen”.

Vilken ”ultravänster” är det som åsyftas här? Jo, med ”försvarar var mans rätt att bära vapen” avser Munck dem som försvarar den grundläggande, marxistiska ståndpunkten i frågan om statens våldsmonopol, dvs. att vi avvisar detta och förespråkar att arbetarklassen själv bygger upp försvarsorganisationer.

Till skillnad från Socialistiska Partiet, som anser att ”polisen behövs i dagens samhälle”, att ”fler poliser på gatan är vad som behövs”, som förespråkade fler närpoliser när man hade kommunfullmäktigemandat i Köping, och vars schweiziska sektion hade en minister för den borgerliga statens polis på 90-talet, står Arbetarmakt bakom den ryske revolutionären Leo Trotskijs ord: ”en arbetare som blir polisman i den kapitalistiska statens tjänst är en borgerlig snut, inte någon arbetare”.

Detta betyder inte att vi aldrig kan behöva polisen. Polisen är den befintliga makt som finns i samhället idag, och som har resurserna, verktygen och manskapet för att lösa även brott som riktar sig mot arbetarklassen – även om de ofta är grovt inkompetenta och hopplösa på detta område, något vi upplevt när vi deltog i Kampanjen Stoppa våldtäkterna. Men poängen, och detta vet alla som kan marxismens ABC, är att denna polismakt ju i grunden försvarar borgarstaten, och att vi måste sträva efter att avskaffa den. Ett steg mot detta är naturligtvis att bygga en egen organisation som kan försvara våra möten och demonstrationer mot angrepp från polisen och nazister, och som kan utreda brott i våra lokalsamhällen.

Det handlar inte om enskilda, beväpnade män som försvarar sin ”egendom”, som den reaktionära versionen är, utan om att kollektivt träna och förbereda arbetarklassen för kommande angrepp från vår fiende, den borgerliga staten. Självklart ska vi kontrollera vapeninnehav, och självklart skulle inte Rödebypappan få ha vapen. Men ska vi låta den borgerliga staten sköta detta? Ska vi stärka borgarnas våldsmonopol och förneka arbetarna möjligheten att försvara sig? Socialistiska Partiet menar tydligen det.

Som Leo Trotskij uttrycker det i Övergångsprogrammet: ”Reformisterna inpräntar systematiskt den idén hos arbetarna, att den heliga demokratin bäst bevaras om bourgeoisien står beväpnad till tänderna och arbetarna förblir obeväpnade.”

Och det är precis vad David Munck också gör. Om en avvikande åsikt från SP:s stöd för den borgerliga statens våldsmonopol är att vara ”ultravänster”, om Leo Trotskij alltså var ultravänster, om alla de arbetare som genom historien har använt vapen för att försvara sina strejker och sin kamp mot borgarstatens våld är ultravänster, är vi stolta över att vara ultravänster.

Svante Persson

Mer läsning om SP, skolskjutningar, rätten att bära vapen, kriminalitet och den borgerliga staten: ”Ännu en skolmassaker: Hur stoppa våldet?”, Arbetarmaks nyhetsbrev nr 248 http://www.arbetarmakt.com/nyhetsbrev/nr248. php#4