Bokrecension

Ur Arbetarmakts nyhetsbrev nummer 278 (14/08) – 080720

Skapelsekonspirationen av Per Kornhall (Leopard förlag 2008)
Då och då hör man talas om det, även om det i Sverige inte på långa vägar har blivit en sådan farsot som i exempelvis USA: den så kallade ”intelligent design” (ID).

Dess förespråkare hävdar att begreppet står för ett vetenskapligt alternativ till Darwins evolutionsteori, ett sätt att förklara den biologiska världens mångfald som bättre stämmer överens med logik och fysiska bevis. Detta anspråk är dock rent nys – mer än så, det är en lögn. ID handlar inte om att genom noggranna undersökningar hitta den bästa förklaringen, utan är en del i en större fundamentalistisk dagordning – en andra försvarslinje mot den i dess förespråkares ögon så skadliga materialismen.

Kreationismen, de kristna fundamentalisternas försök att hålla fast vid sin bokstavliga tolkning av Bibeln – gud skapade jorden, växter, djur och människor på sex dagar för 6 000 år sedan – har en stor nackdel: vettiga människor tenderar att välja mer förnuftiga förklaringar. Trots alla mer eller mindre – eller inte alls – ärliga försök att tänja på logikens grunder för att kunna förklara geologiska fenomen med syndafloden, mirakel o.d., ville inte darwinismen släppa sitt grepp om den stora majoriteten av seriösa vetenskapsmän. Lösningen: en mindre uttalat religiös ”teori” som skulle kunna underminera tron på det naturliga urvalet – av många kristna fundamentalister ansedd som den stora boven i samhällets sekularisering. Detta är temat i Per Kornhalls bok Skapelsekonspirationen.

Intelligent design
Själva ”teorin” om intelligent design utgår ifrån att det finns strukturer i den biologiska världen som inte kan förklaras med stegvis utveckling, utan måste förklaras – enligt dess förespråkare är detta en helt logisk slutsats – med en intelligent skapare (Gud, vem trodde nåt annat?). Idén går tillbaka till den så kallade naturliga teologin, som hade sin främste förfäktare i William Paley i slutet av 1700-talet. Paleys mest kända exemplet är klockan han i ett tänkt scenario hittar på marken under en vandring. Han sluter sig snabbt till att den, med dess komplexa ändamålsenlighet, måste vara konstruerad av en medveten urmakare, och drar slutsatsen att samma sak måste gälla också alla levande varelser, som också de besitter en komplex ändamålsenlighet.

Paley, som var en betydlig mer seriös och ärlig herre än ID:s främsta förkämpar, kan åtminstone ursäktas med att han levde innan Darwin hade gett en annan förklaring – att biologisk komplexitet faktiskt kan utvecklas. ID bygger på den naturliga teologins metod. Kärnan i deras argument är att de pekar ut vissa biologiska strukturer som är för komplexa för att ha utvecklats. Ett kärnbegrepp är irreducerbar komplexitet: med andra ord, man kan inte förenkla eller ta bort någon del utan att helheten slutar fungera.

Ett klassiskt exempel, som fanns innan ID-begreppet var kläckt, är ögat. Man kan inte tänka sig att ta bort någon del, har evolutionens bekämpare länge hävdat, utan att ögat upphör att vara ett öga. Det stämmer visserligen att det inte är rimligt att tänka sig att synnerven kom vid ett tillfälle, så en dag tittade pupillen förbi, tätt följd av hornhinnan månaden efter – men ingen evolutionsbiolog skulle få för sig att tänka sig ett sådant förlopp. Däremot kan man inte bara beskriva en trovärdig stegvis utveckling för ögat: från en ljuskänslig cell, över till flera ljuskänsliga celler, som så småningom bildar ett hålrum som med optikens enkla lagar skapar en avbild av ett objekt framför ögat, och som kröns av en annan enkel fysisk konstruktion: linsen. Allt detta, och förfiningar av det, kan mycket väl beskrivas genom stegvis evolution. Dessutom, tyvärr för de skapelsetroende, kan man i djurriket hitta olika arter som uppvisar alla dessa steg i ögats utveckling, och fler därtill då olika ögonkonstruktioner finns.

ID hämtar sina exempel från modern vetenskap, som cellbiologi, biokemi och matematik. Detta har en fördel i att de flesta människor inte är så insatta i dessa ämnen, och ID-argumenten kan därför vara svåra att genomskåda. Men kärnan är densamma: detta är för komplext för att man ska kunna tänka sig att det har utvecklats – eller snarare, vi hävdar att det är för komplext, och därför måste det ha skapats av en intelligent skapare. Redan här blir ett problem med att hävda att ID är vetenskaplig uppenbar: till skillnad från att försöka hitta lösningar och förklaringar på problem, är målet för ID att hitta saker som inte kan förklaras – för om det är något vi inte förstår, kan man med ett logiskt hopp och lite god vilja sluta sig till att Gud måste ligga bakom, VILKET SKULLE BEVISAS. Och då är man bara en logisk kullerbytta ifrån den riktiga slutsatsen: alltså är det som står i bibeln sant.

ID och vetenskapen
Vad gäller målet att dra till sig nya skapelsetroende kan ID ha en viss effekt, och det återstår att se hur långt de kan nå på den vägen. Men ett annat mål har de misslyckats med: att vinna vetenskapligt erkännande. De enda vetenskapsmännen som är verksamma inom områden som berörs av ID:s argument som har accepterat dess utgångspunkter är de som ställer en kristen fundamentalism högre än den vetenskap de utövar. Även i USA är detta en mycket liten minoritet. Hos alla andra har ID helt enkelt misslyckats.

ID-utövarna gnäller hejdlöst om hur de missgynnas, ignoreras och mobbas i vetenskapliga publikationer som vägrar att publicera deras alster, och av andra vetenskapsmän som hårdhänt sågar deras teser. Detta har en enkel förklaring, utan att några anti-kristna konspirationer måste åberopas: vanlig vetenskaplig praktik. De seriösa vetenskapliga tidningarna har stränga krav för att ta in artiklar: man måste kunna uppvisa resultat, annars blir man inte publicerad. Ibland publiceras felaktiga resultat, och i sällsyntare fall rena bedrägerier. Andra vetenskapsmän granskar nya rön, och försöker upprepa eller vederlägga resultaten, vilket ger ytterligare nya rön, och sorterar bort felaktigheter. Naturligtvis är processen lång ifrån felfri, men det är obestridligt att den leder till framsteg i det mänskliga kunnandet. Det förklarar också varför ID-artiklar med få undantag inte blir publicerade i seriösa vetenskapliga sammanhang, och varför deras rön blir skoningslöst kritiserade: ID kommer inte fram till några övertygande vetenskapliga resultat. Då de inte kan övertyga några icke-fundamentalister om att de har rätt, återstår bara att gnälla.

Nonsens om evolutionen
Ett bärande ”argument” hos evolutionens svurna motståndare är att denna ”bara” är en ”teori”. Implikationen de försöker dra är att Darwin bara kom med en av många möjliga förklaringar, och att andra kan funka lika bra, eller bättre. Utgångspunkten här är ett felaktigt likställande av vetenskapliga teorier med teorier i vardagligt tal. Till vardags används ofta ”teori” i betydelsen gissning. Detta motsvarar i bästa fall en vetenskaplig hypotes. En vetenskaplig teori däremot bygger på en mängd observationer, och är en genomarbetad beskrivning av vissa fenomen. Utifrån en utarbetad teori, kan man formulera hypoteser som kan testas mot verkligheten.

Evolutionsteorin är således mycket långt ifrån en gissning, utan bygger på en oerhörd mängd observationer, inom geologi, paleontologi, genetik, likväl som direkta observationer av hur bakterier utvecklas, experiment etc. Utifrån evolutionsteorin kan man förklara en mycket stor mängd fenomen samt göra förutsägelser som kan verifieras. Oavsett vad darwinismens fiender försöker hävda, så slöt en mycket stor majoritet av vetenskapsmännen på kort tid efter Darwins Om arternas uppkomst 1859 upp bakom uppfattningen att evolutionen var ett faktum. Med undantag av marginella individer har detta inte vållat några större vetenskapliga dispyter sedan dess.

Större oenighet har rått om förklaringen till evolutionen. Där tog det lite längre tid, men efter några decennier hade en bred enighet nåtts bakom Darwins naturliga urval. Sedan dess har dispyter uppstått om detaljerna, och olika specifika förklaringar till vissa fenomen, men att hävda att evolutionen ”bara är en teori” är nonsens. Den biologiska evolutionen är ett av de mest välunderbyggda sambanden inom vetenskapen – i bjärt kontrast till kreationism och ID. Dessa kan vinna insteg endast genom blind tro, okunnighet om evolutionen och alla bevis därför (hos den stora massan av anhängarna), eller medvetna förfalskningar som en del av en fundamentalistisk dagordning (hos deras ledande förespråkare). Att kräva att dessa ska läras ut som ett alternativ till Darwin i skolorna är därför nonsens – lika lite som tron att jorden är platt, att förintelsen är en bluff eller alkemin kan göra anspråk på det minsta utrymme som seriösa alternativ i undervisningen.

Att det är fundamentalistiska kristna som ligger bakom ID, som en del i den bibeltrogna kampen visar Kornhall med all önskvärd tydlighet. Det är inte ens speciellt svårt. Inte nog med att kronologin är tydlig, att det är lätt att se vilka krafter som stödjer idéerna, och att medgivanden görs av företrädare lite då och då – ett grundläggande planeringsdokument (The Wedge) som förklarar upplägget råkade läcka ut. Det rör sig helt enkelt om en ovanligt väldokumenterad konspiration.

Det blir också snabbt uppenbart vilken grad av hyckleri ID:s argument bygger på. Förespråkarna hävdar med formellt demokratiska argument att alla måste få tal del av alternativa förklaringar, yttrandefrihet etc. Om dessa fundamentalister skulle ta över, skulle vi snabbt kunna glömma pratet om alternativa förklaringar och yttrandefrihet. Det vore sannerligen naivt att tro något annat än att darwinism och ateism omgående skulle bannlysas från allt vad utbildning heter. Också här bygger ID på rena lögner. Utan att ställa sig bakom den liberala käpphästen att alla skadliga samhällsfenomen kan motas bort med upplysning, är det uppenbart att ID, där den frodas, i hög grad lever på okunnighet. Ett viktigt sätt att bemöta detta försök att vrida samhället i fundamentalistiskt religiös riktning är därför att avslöja ID-rörelsen, och att sprida kunskap om vad evolutionsteorin faktiskt säger. En utmärkt början till detta är Per Kornhalls välskrivna bok.

Jens-Hugo Nyberg