Seger åt bussförarna!

Ur Arbetarmakts nyhetsbrev nummer 277 (13/08) – 080706

Vid midnatt den 1 juli gick 4 000 bussförare från Busslink och Swebus i Stockholm ut i strejk, och därmed avbröts all SL:s linjetrafik i Stockholms län. Undantag görs för separat färdtjänst, handikapptransporter och exempelvis badresor för barn och ungdomar. Kommunal har alltid kämpat för att de privatanställda bussförarna ska få jobba under likvärdiga villkor som de kommunalt anställda, och kräver därför att deras avtal ska bli lika bra som det avtal som slöts med de kommunala arbetsköparna i maj. Detta innebär:

* höjning av månadslönen med 1 600 kr på 22 månader,

* försvar av rätten till 11 timmars vila per dygn, mot arbetsköparnas försök att minska detta till 9 timmar,

* minskning av den ram som arbetstiden kan spridas ut på från 13,5 till 13 timmar,

* utökad rätt till fasta anställningar och avskaffande av möjligheterna till obegränsade behovsanställningar.

Helt rimliga krav således, som det borde vara obligatoriskt för varje arbetare, och överhuvud taget varje progressiv människa att stödja. Naturligtvis är det tråkigt att resenärer får svårare att åka till jobbet eller till andra platser, men det är nonsens att som borgare gillar att göra kräva att ingen tredje part ska drabbas. Tredje part drabbas på ett eller annan sätt i de flesta strejker. Arbetsköparna – vars avskedanden och nedläggningar naturligtvis också drabbar tredje part! – brukar ta det till intäkt för att kräva att arbetarna ska hålla sig på mattan. Socialister lägger i stället skulden för detta på arbetsköparna, när dessa vägrar att uppfylla arbetarnas rimliga krav. En segerrik strejk är dessutom precis vad arbetarklassen behöver.

Den 3 juli överlämnade de privata bussarbetsgivarna ett nytt bud till Kommunal. Kravet på 13 timmars ram för arbetstiden är därmed tillgodosett. De övriga kraven har arbetsgivarna dock inte gått med på. I och med att förhandlingar återupptogs den 4 juli, avbröt Kommunal tillfälligt strejken och de vidare varsel som lagts. Detta står dock i strid med signaler från olika ledare inom Kommunal att inte ge upp några av kraven.

Det tillfälliga avbrytandet av strejken kan vara en klok åtgärd i förhållande till stödet bland allmänheten för kraven, men nu gäller det för alla bussförare att hålla tummen i ögat på förhandlarna. Den fackliga byråkratin har en grundläggande lojalitet till kapitalismen och medlemmarna i Kommunal bör inte lita på att de fackliga ledarna infriar sina löften. Om byråkraterna, som så många gånger förr, ingår en snabb uppgörelse där medlemmarnas krav inte är tillgodosedda, måste aktivister på gräsrotsnivå sträva efter att gripa initiativet i motsättning till byråkratin.