Arbetarmakt

Ur Arbetarmakts nyhetsbrev nummer 281 (17/08)- 080929

Ställningstagande från Liga der Sozialistischen Revolutions politiska byrå 10 september 2008

LSR har från början varit en del av valalliansen Linke och var tongivande som en del av dess tillkomst. Huvudskälet till detta är och förblir att vi under de senaste åren inträtt i en period när många lönearbetare och ungdomar vänder sig från socialdemokratin och letar efter ett vänsteralternativ. På grund av denna vändning i det inrikespolitiska läget har vi konkretiserat den grundläggande, alltid giltiga, nödvändigheten att skapa ett nytt, revolutionärt parti på följande sätt: Vi går nu in för uppbyggandet av ett nytt, brett massparti för lönearbetare, invandrare och ungdomar, under vilket vi inom en sådan formation från början föreslår ett revolutionärt program utan att göra det till ett villkor för att delta.

Därför har vi – bortsett från politiska skillnader – stött strävandena från aktivister som Hermann Dworczak i riktning mot vänsterprojektet och den 7 juli, dagen för beslutet om nyval, uttalat vårt stöd för en kandidatur bestående av en vänsterallians. Den kandidaturen för valalliansen Linke kom slutligen till stånd den 19 juli.

Den konkreta utvecklingen av valalliansen sedan mitten av juli har skapat omständigheter som försvårar de framtida möjligheterna att skapa ett sådant nytt, kämpande parti ur vänsterlistan.

Program

Detta inleddes med det program som antogs på förbundskonferensen den 30 augusti, vilket i allt väsentligt är vänsterreformistiskt. Helt i socialdemokratins anda från några årtionden sedan krävdes olika reformer och de kombinerades med en urvattnad bekännelse till ett socialistiskt framtidssamhälle. Detta program som drevs fram av SLP (Socialistiska Vänsterpartiet, CWI) och KI (Kommunistiska Initiativet) kunde dock förbättras något åt vänster under diskussionen. Men bortsett från detta går det förbi de centrala frågorna om varaktigt säkrande av reformerna och vägen framåt mot socialismen: nämligen ifrågasättandet av den härskande kapitalistklassens politiska och ekonomiska makt.

Likaså avvisades uttryckligen centrala krav för förtryckta skikt (framför allt det mot den borgerliga statens förtyskningspolitik riktade kravet på flerspråkighet för invandrare vid myndigheter och skolor, liksom avskaffande av paragrafen som förtrycker ungdomars sexualitet och som i verkligheten inte alls skyddar dem). Dessutom undvek programmet nödvändigheten av strejk i ett fall – nämligen kampen mot prisstegringar. Det saknas även varje klargörande av att vår gemensamma strategi i kampen för reformer inte är inriktad på den parlamentariska vägen, utan istället i första hand på breda mobiliseringar på gatorna och arbetsplatserna – strejker och demonstrationer – och därav att inriktningen på uppbyggandet av baskommittéer på arbetsplatser, utbildningsplatser och stadsdelar måste stå i centrum. Först en sådan inriktning ger programmet ett påtagligt antikapitalistiskt perspektiv.

Anpassningen till reformismen tog sig också uttryck i den delvis hysteriska reaktionen från många inom Linke på medias redogörelse för uppmaningen från LSR:s språkrör Nina Guni? att ”expropriera de översta 10 000!”

LSR och Revolution lade därför fram ett alternativt program (”Linke står för detta!”, vilket dock förblev i minoritet med 1/6 av rösterna på konferensen.

Valkampanjen

Valkampanjen gestaltar sig uttryckligen i denna reformistiska inriktning. LSR och Revolution har sedan slutet av juli bedrivit en politisk valkampanj med veckovisa manifestationer på Victor-Adler-Markt i Wien och anslutande områdesträffar liksom möten utanför arbetsplatser som exempelvis Telekom Austria. Vårt förslag till andra organisationer i alliansen att bedriva en sådan valkampanj på gator och torg i andra områden i Wien har sedan klingat för döva öron. Alldeles för sent, under de senaste tre veckorna innan valet, tycks en mängd politiska aktiviteter utvecklas på gator och torg. Samma passivitet vad gäller offentligt politiskt kampanjarbete visade sig också i att mellan den 22 juli och den 2 september har inte en enda presskonferens ägt rum.

Den vänsterreformistiska linjen tar sig också uttryck i affischerna (huvudaffisch: ”Vänstern – Då kan du delta”) liksom i vägran att göra alla affischerna – som uttryck för arbetarklassens mångnationella karaktär i Österrike – trespråkiga (istället för olika, separata affischer på tyska, turkiska och serbokroatiska, varigenom en mycket mindre upplaga färdigställts av de båda senare.)

På grund av Linkes låga närvaro i offentligheten består faran i att Linke på ett motsvarande sätt blir avskuret och inte kan aktivera aktivister utanför vänstern. Denna fara visar sig redan, eftersom – åtminstone i Wien – knappt några nya människor kommer till de centrala träffarna för aktivister.

Avgränsning

Alliansens vänsterreformistiska utveckling tog sig också följdriktigt uttryck i en rad byråkratiska åtgärder mot revolutionära krafter. Företrädare för LSR uteslöts från pressarbetet, deltagande på presskonferenser, oinskränkt tillgång till Linkes hemsida m.m. Blocket mellan SLP och KI försökte också tränga ner LSR:s toppkandidat Nina Guni? så långt som möjligt på den nationella listan. Det inledande försöket att förvisa vår kamrat Guni? till tolfte plats stötte dock på brett motstånd. Trots detta fann SLP:s och KI:s envisa uteslutningspolitik sitt uttryck i att de på den nationella konferensen den 30 augusti tvingade fram en omröstning mellan Nina Guni? och en kamrat från ATIGF om den sjätte platsen, även om de berörda kamraterna liksom LSR och ATIGF avvisade det. (SLP/KI vann denna omröstning knappt med 53 mot 50 röster.)

Slutsatser

Av alla dessa orsaker har ett jämlikt samarbete i Linke-alliansen blivit omöjligt för oss. Vi är därför tvungna att anta rollen av en revolutionär opposition inom alliansen. Eftersom nödvändigheten av en vänsterkandidatur som ett steg i riktning mot uppbyggandet av ett nytt parti för lönearbetare, invandrare och ungdomar givetvis är lika aktuell som den 7 juli förblir vi en del av Linke och kommer att med oförminskat engagemang delta i valkampanjen.

Våra erfarenheter hittills i valkampen har visat vilka möjligheter det nuvarande politiska läget erbjuder för spridningen av idéer om klasskamp, socialism och revolution. Vi kommer därför att komplettera spridningen av valmaterial från Linke med spridning av vårt eget valprogram, våra egna affischer och flygblad.

Vi hoppas att diskussionen inom Linke-allianserna efter den 28 september för till en korrigering av missförhållandena och kommer att medföra en förbättring. Vi socialistiska revolutionärer kommer hur som helst att vara beredda att arbeta vidare för uppbyggandet av ett nytt parti för lönearbetare, invandrare och ungdomar.

LSR