Arbetarmakt

Arbetarmakts nyhetsbrev nummer 288 (24/08) – 081216

Kamrater i brittiska REVOLUTION deltar just nu i en solidaritetsdelegation som rest till Italien för att delta i protesterna mot regeringen Berlusconis nedskärningar och nyliberala angrepp mot utbildningssystemet. Det är alltså inte bara Grekland som just nu skakas av omfattande protester. Här är deras intryck från den protestvåg som på italienska kallas för ”onda anomala” – den avvikande vågen, eller monstervågen.

Demonstrationsrapport från Rom, 12 december 2008
Idag var det generalstrejk och enorma demonstrationer i Italien mot president Berlusconis nedskärningar och privatiseringar inom utbildningssystemet. Kamrater ur brittiska sektionen av REVOLUTION delog i protesterna som en del i en internationell solidaritetsdelegation.

Kvällen innan demonstrationen hade vi förberett en stor, röd banderoll med texten: ”Solidaritet från brittiska arbetare och studenter! Länge leve protestvågen! Ned med Berlusconi!” De italienska studenterna tyckte att vår banderoll var ”bella”, och detta satte tonen för den solidaritet som skulle följa under demonstrationen.

Vi satte igång vid tiotiden på morgonen, och samlades vid entrén till den ockuperade fysikfakulteten vid Romuniversitetet La Sapienza, där vi också bor. Vi delade ut flygblad där syftet med vårt besök förklaras – att visa vårt stöd och uppmana till organiserandet av en internationell studentkonferens för att sprida den italienska rörelsens radikalism över hela Europa.

Tyvärr regnade det under större delen av dagen, men vi blev inte på sämre humör för det, utan drog igång sånger och slagord i vårt block. Snart lärde vi oss också italienska slagord, och de slagord vi hade med oss från de brittiska demonstrationerna mot den ekonomiska krisens konsekvenser gjorde succé: ”they say cut back, we say fight back” (de säger skär ned, vi säger kämpa emot), och ”one solution – revolution!”

Många demonstranter kom fram för att prata med oss och tacka oss för att vi deltog i demonstrationerna. Många höll också med om vår uppmaning till en internationell studentkonferens, för att samordna motståndet mot de nyliberala angreppen på utbildningssystemet. Kvällen innan demonstrationen träffade vi studenter vid La Sapeinza som instämde i att det behövs ett revolutionärt parti – ett krav vi också lyfte fram i vår propaganda.

Demonstrationen var grym. Gatorna fylldes av ljudbilar, dans, och ett hav av röda flaggor med symbolen för ”monstervågen”. Vi marscherade genom Rom, förbi vackra stadsdelar och det imponerande Colosseum.

En vänligt inställd student frågade om vi ville tala när demonstrationen slutligen samlades utanför utbildningsdepartementet, där också beväpnade poliser syntes överallt. Simon, REVO-medlem och student vid Westminsters universitet, talade om hur nedskärningar inom utbildningssektorn är ett globalt problem, och uttryckte vår solidaritet med den italienska kampen. Han möttes av stora applåder från de församlade studenterna och arbetarna. Simons maning till att organisera ett alleuropeiskt möte i Italien mötte också det positivt gensvar från demonstranterna.

Vi diskuterade vidare med några elever, och utbytte kontaktuppgifter, innan det var dags att införskaffa lite pizza. Vi drog till närmaste tunnelbanestation medan ljudbilarna började pumpa Beatles och andra klassiker. Det var härlig stämning, och demonstrationen kändes framgångsrik trots det tråkiga vädret. Vi tog avsked av studenterna efter att de hade lärt oss texten till Bella Ciao, den klassiska, italienska protestsången.