Salem 2008: Sätt ned foten mot nazisternas terror!

Ur Arbetarmakts nyhetsbrev nummer 286 (22/08) – 081203

De svenska nazisterna är fortsatt på hugget. Medan Nationalsocialistisk Front (NSF, nu omdöpta till Folkfronten) är upptagna med att framhålla Hitler som sin förebild, attackerar Svenska motståndsrörelsen sina motståndare – det vill säga i stort sett alla som inte är nazister – med grovt våld. 18 oktober angrep de en demonstration för hyresrätter och mot marknadshyror. När inte ens protesterande hyresgäster går säkra riskerar alla progressiva krafter att drabbas av det nazistiska våldet!

Samtidigt fortsätter borgaralliansens regering sin politik i de rikas intresse, allt medan den ekonomiska krisen slår mot alla arbetares intressen. Denna situation av kris och ökade klyftor gör nazisterna till ett mycket farligare hot. Det är just då som de har chansen att växa utöver de smågrupper de har varit hittills. Att det finns en rasistisk opinion att fånga upp visas också av Sverigedemokraternas ökade popularitet. Detta rasistiska parti riskerar att komma in i riksdagen nästa val. Det är i den situationen som nazisterna planerar sin årliga marsch i Salem. Detta gör det så mycket viktigare att arbetarrörelsen reagerar.

Antifascism och klasskamp

Det nazistiska hotet kan inte ses som isolerat från andra frågor. Givetvis är det helt legitimt att demonstrera mot dem just för att man hatar nazister, men arbetarrörelsen måste se saken i sitt sammanhang. Fascister och nazister av olika slag slår oftast vakt om det privata ägandet, liksom andra saker som tillhör den konservativa ideologin. Det finns dock delar av rörelsen som pratar om revolution, socialism, och kapitalismens avskaffande. Detta visar dock bara deras förvirring, och kan inte tas allvarligt.

Oavsett vilken antikapitalistisk retorik de ibland kan slänga sig med, tar de avstånd från klasskampen, till förmån för ”nationen” (alternativt, om än mindre rumsrent, ”rasen”.) I det nutida samhället är dock nationerna uppdelade i klasser, och under kapitalismen är det borgarklassens, kapitalisternas intressen som styr. Detta betyder att avståndstagande från klasskamp bara innebär att kapitalisterna får fortsätta styra – helt oavsett vilka illusioner om ”nationen” som enskilda nazister kan ha. Allt tal om nationell gemenskap innebär därför att splittra arbetarklassen efter nationella och etniska linjer – något som försvagar vår kamp, vilket bara kapitalisterna tjänar på.

Alla socialister, alla klassmedvetna arbetare och alla radikala antifascister måste därför se hur frågorna hänger ihop. Vi kan inte nöja oss med att bemöta nazisternas gift med vaga – om än aldrig så sympatiska – idéer om alla människors lika värde. Gentemot nazisternas försök att splittra arbetarna måste vi ställa en enad arbetarklass beredd att kämpa för sina intressen. Gentemot deras försök att skylla krisen och alla andra problem på invandrare (alt. judar/muslimer/landsförrädare) måste vi visa var problemen verkligen ligger – i systemet med ett fåtal rika direktörer som styr samhället efter sitt eget intresse och skiter i oss andra, hos högerpolitiken och hela det kapitalistiska systemet. Det är inte ”invandrarna” som lägger ner skolor, stänger fabriker och ger högar av miljarder till bankerna. I Sverige tas dessa beslut oftast av svenskar – och framför allt tas de av högerpolitiker, kapitalister och direktörer. De vill att arbetarklassen ska betala för krisen som de rika själva har skapat. Genom att splittra arbetarna, förneka klasskampen och angripa alla radikala och socialistiska krafter hjälper nazisterna därför direktörerna och borgarna – helt oavsett om de själva inser det eller inte.

Ingen plattform för fascister

Socialister kan inte se det som någon demokratisk rättighet för fascister att demonstrera. Demokratiska rättigheter befinner sig inte i de högre teoretiska sfärerna, utan alltid i ett verkligt sammanhang. När utrymmet för dem ökar minskar med nödvändighet alla progressiva krafters utrymme. Att tillåta fascister att växa innebär att låta dem bygga en terrorrörelse, riktad direkt mot alla socialister, invandrare, homosexuella – mot alla som inte stöder fascisterna. Om de tillåts demonstrera och dominera gatorna kan de växa och dra till sig oorganiserade individer som lockas av den kraft de uppvisar. Om de däremot körs bort med bryska medel varhelst de försöker visa sig kommer de kanske att behålla sina mest fanatiska element, men någon massrörelse kommer de inte att kunna bli.

Behovet av en massrörelse

Mindre grupper av kampvilliga antifascister kan spela en roll i vissa situationer, som att driva fascistiska smågrupper på flykten, och att tillrättavisa enskilda nazistiska våldsverkare. De kan dock inte besegra en större nazistisk rörelse – speciellt som man för att stoppa en nazidemonstration måste vara beredd att konfrontera inte bara nazisterna, utan även snuten, som har som uppgift att låta nassarna marschera. Ett exempel på när vi verkligen lyckades var 30 november 1991, när 10 000 antifascister blockerade Kungsan och hindrade fascisternas demonstration från att komma fram. Det är därför vi behöver en massrörelse, som inte bara kan samla folk i hundratal, utan i många tusen. Detta speciellt som vi måste binda ihop den antirasistiska kampen med kampen mot alla angrepp på arbetarklassen, mot privatiseringar och all högerpolitik – i förlängningen kampen mot kapitalismen, det system som ständigt skapar alla dessa hot. För detta krävs det inte bara tusentals – målet måste vara en rörelse av miljoner.

För en militant massrörelse

Här måste vi betona att vi inte kan nöja oss med reformisternas passiva syn på en massrörelse som en opinionsyttring. Vårt mål är att bygga en kamprörelse – en militant massrörelse, som kan försvara sina möten och demonstrationer mot alla angrepp. Mer än så – vi måste kunna ta till offensiven och stoppa nazisterna varhelst de samlas. När vi har våldsbenägna nazister emot oss räcker det inte bara att ha demonstrationsvakter med uppgift att få tåget att gå i hyfsat välordnade led, vi behöver demonstrationsvakter som kan slå tillbaka alla attacker, med uppbackning av hela demonstrationen! Det är här som militanta smågrupper kan spela sin viktigaste roll. Enskilda sammandrabbningar med smågrupper av nazister i all ära – det vore löjligt att förneka att dessa kommer att inträffa och kan spela en viktig roll – men det är som förkämpar för en massrörelse som drar in vanliga arbetare av alla slag som försvarsgrupper kan spela en avgörande roll.

Organisera självförsvar!

Det är verkligen på tiden att arbetarrörelsen och vänstern börjar diskutera dessa frågor. Nazisterna har hittills begränsat sig till att attackera mindre möten och demonstrationer – även om detta inbegriper angrepp på SAC, Ung vänster och protesterande hyresgäster. Men ju större naziströrelsen blir, desto större mål kan den anfalla. För enskilda aktivister är nazisterna redan nu ett dödligt hot. Kom ihåg att de mördade Björn Söderberg!

Vi får inte heller stirra oss blinda bara på hotet från nazisterna. Våra sammandrabbningar med snuten har främst varit när vi har försökt störa nazistdemonstrationer – nog så viktigt, men minns hur snuten attackerade våra demonstrationer i Göteborg 2001. De senaste åren har de dessutom frångått sin tidigare praxis och börjat blanda sig direkt i arbetsmarknadskonflikter. De har nöjt sig med SAC än så länge, som flera gånger har blivit slagna och pepparsprejade vid strejkvakter och protester de senaste åren – och i Malmö står nu 26 av dem inför rätta för att ha försvarat sina grundläggande rättigheter!

Vid en fördjupad ekonomisk kris och hårdare konflikter på arbetsmarknaden finns det ingen anledning att utgå från att resten av arbetarrörelsen inte kommer att drabbas av hårda inskränkningar och direkta attacker. Svenskt näringsliv kräver ytterligare minskning av strejkrätten, och Wanja Lundby Wedin säger sig vara beredd att diskutera saken – samtidigt som EU-domstolen allt mer används för att avgöra vilka konflikter som är legitima. Kampen för att försvara papperslösa arbetares rättigheter kommer att hårdna. Detta innebär att kommande uppsving för klasskampen alltmer kan hamna utanför lagens skydd – och i direkt konfrontation med snuten. Det är dags att arbetarrörelsen tar frågor om försvar på allvar. Målet måste vara att försvaret av vår rätt att demonstrera, strejka och att kämpa inte sköts av självutnämnda smågrupper – även om dessa är bättre än inget försvar alls – utan att ledningen även för säkerhetsfrågor utgörs av massrörelsens valda representanter.

Vårt arbete i Nätverket mot Rasism

Arbetarmakt och Revolution jobbar med Nätverket mot rasism (NMR) i den kampen. NMR består av vänsterorganisationer som vill kämpa för att stoppa nazisterna, och som knyter den kampen till kampen mot högerpolitik och alla angrepp på arbetarklassen. NMR organiserade en antirasistisk demonstration 6 juni, och kommer att demonstrera i Salem 6 december. För att mobilisera inför demon har NMR besökt skolor, delat ut tusentals flygblad och under november månad haft torgmöten i Skärholmen, Södertälje och på Hötorget. På NMR:s hemsida finns ett upprop till arbetarrörelsen, och ett förslag till uttalande att resa i fackklubben. Vi uppmanar alla antifascistiska krafter på socialistisk grund att delta.

Det är kanske inte förvånande att SSU, med sin högerinriktade ledning, inte sluter upp i kampen. Tyvärr kommer inte heller Ung vänster delta, efter att faktiskt ha samarbetat med NMR i den antirasistiska demonstrationen 6 juni i år. Förmodligen fick de en hel del kritik från sin förbundsstyrelse och från Vänsterpartiet efter att ha delat podiet med öppet revolutionära organisationer, som Revolution, AFA och Revolutionära fronten. Medan NMR uppmanar alla att demonstrera i Salem 6 december, kommer Vänsterpartiet, Ung vänster och LO-distriktet att samtidigt anordna en manifestation på Medborgarplatsen, som med all sannolikhet kommer att bli betydligt mindre än vår demonstration i Salem, precis som förra året.

Det är synd – inom både SSU och Ung vänster, för att inte tala om alla LO-klubbar, finns det många radikala människor som verkligen vill ta kampen mot nazister och högerpolitik. Vår uppmaning till er är: kräv att era organisationer verkligen deltar i kampen, och inte lägger all uppmärksamhet på parlamentariska frågor och manifestationer under vaga paroller långt ifrån händelsernas centrum. Kräv att din fackklubb stöder kampen! Och om ni inte får med er ledningen på detta – ta med er alla radikala kamrater och kom till Salems centrum 6 december kl. 12.00!