Arbetarmakt

Ur Arbetarmakts nyhetsbrev nummer 296 (7/09) – 090429

Sri Lankas armé står inför en sista offensiv, ett folkmordsliknande angrepp på den sista kvarvarande tamilska enklaven på öns nordöstra sida. Att tidsfristen löpt ut i det ultimatum om att kapitulera som regeringen har ställt upp gör bara situationen än mer akut. Tiotusentals tamiler står nu nästan helt försvarslösa gentemot den regeringsarmé som gång på gång har visat sig kapabel att utan betänkligheter döda civila män, kvinnor och barn. Detta bekräftas av oberoende vittnen som Röda Korset, vilka rapporterar om återkommande spärreld från armén rakt in i de så kallade ”säkra zonerna”.

De massdemonstrationer som har hållits runtom i världen mot Mahinda Rajapakses regering har nu slutligen tvingat regeringar och media att åtminstone kommentera tamilernas alltmer desperata situation. Men de fördömer fortfarande inte den lankesiska arméns handlingar och försöker ge ett sken av neutralitet genom att likställa arméns förehavanden med LTTE:s. LTTE, de tamilska befrielsetigrarna, är sedan länge ledande i den tamilska nationella rörelsen. Utöver detta har USA, Storbritannien, EU och andra stormakter tagit ställning för Rajapakse och fördömt LTTE som ”terrorister”.

Förbundet för Femte Internationalen ger sitt ovillkorliga stöd till tamilernas rätt till nationellt självbestämmande och till deras utträde från Sri Lanka, och därför också till LTTE:s väpnade kamp för att uppnå frihet. Det går inte att jämställa en förtryckande stats försök att krossa en berättigad befrielserörelse med dem som kämpar mot ett nationellt förtryck. Oavsett hur brutalt undertryckandet av LTTE visar sig bli kommer det inte att innebära slutet för tamilernas kamp för självbestämmande. Förtrycket kommer snarare att föda en ännu större beslutsamhet om att fortsätta kampen med alla möjliga medel.

Över hela Sri Lanka har kriget mot LTTE använts för att berättiga förtrycket av alla som vågar kritisera regeringen. Armén och polisen har satt upp vägspärrar som hindrar fri rörlighet över landet och som är utformade för att sätta skräck i befolkningen. I städerna utmärker sig de vita skåpbilar som många menar används för att kidnappa och ”göra sig av med” politiska aktivister. Samtidigt hyllar statskontrollerad media Rajapakse och glorifierar arméns brutala agerande. Sällan har Karl Marx ord om hur en nation som förtrycker en annan nation aldrig själv kan vara fri fått en tydligare illustration.

Det råder ingen tvekan om att en slutoffensiv i nordöstra Sri Lanka kommer att följas av ökad diskriminering mot tamiler i andra delar av landet. Rajapakse kommer att försöka använda sin ”seger” för att stärka sin maktposition inför det planerande besparingsprogram som ska bekosta kriget och försvara storföretagens vinster gentemot den globala finanskrisen. Han kommer att fortsätta att uppmuntra den singalesiska nationalismen för att splittra den lankesiska befolkningen – det är ett av hans huvudvapen för att se till att det blir Sri Lankas arbetare och bönder – singaleser såväl som tamiler – som får betala kapitalismens kris.

Vi uppmanar därför inte bara alla socialister utan alla demokrater att motsätta sig Rajapakses offensiv.

Vi kräver:

* Att den lankesiska armén omedelbart gör eldupphör och dess ovillkorliga tillbakadragande från de områden där tamilerna är i majoritet och som tamilerna gör anspråk på som sitt hemland, Tamilska Eelam.
* Att dessa områden förs över i en demokratisk, tamilsk milis kontroll.
* Att alla rörelserestriktioner i de tamilska områdena stoppas och att oberoende journalister åter tillåts verka där.
* Ett stopp för fängslandet av tamilska flyktingar från krigszonen i vad som praktiken är koncentrationsläger
* Att blockaden mot de tamilska områdena omedelbart avbryts så att mat och medicin kan komma in.

Kraven är akuta och absolut nödvändiga, men de löser inte frågan om tamilskt självbestämmande. Förtrycket av tamilerna har varit en beklaglig del av det lankesiska samhället ända sedan landets oberoende. Genom att dela en stor majoritet av befolkningen, singalesiska såväl som tamilska arbetare och bönder, har förtrycket säkrat den lilla kapitalistklassens fortsatta makt och landets underordning under diktaten från imperialismen och dess organisationer, som IMF och Världsbanken. Den lankesiska vänstern har misslyckats med att överbrygga denna splittring. De har inte fört en principfast kamp för erkännandet av tamilernas rätt till självbestämmande, och därför har samhällets delning bestått.

Vänsterpartiet LSSP stod ursprungligen fast vid en sådan kamp, men de förrådde sina principer när de 1964 gick in i en koalitionsregering med Sri Lanka Freedom Party och stod eniga med dem i förnekandet av tamilernas rättigheter. Förutsägbart nog demoraliserade detta inte bara partiets tamilska anhängare utan hela arbetarrörelsen, något som senare gjorde att regeringen Bandaranaike kunde genomdriva sin reaktionära politik. När ett uppror mot denna politik uppstod leddes det av partiet JVP. JVP var inspirerat av kinesiska maoister, och liksom maoisterna tänkte de sig att socialismen skulle genomföras utan att arbetarklassen organiserades i arbetarråd. Istället förlitade de sig på en strategi som byggde på uppror på landsbygden.

En sådan strategi var dömd på förhand, och trots att deras kadrer kämpade modigt slutade det hela i en brutal förlust. JVP svarade med att ta fram den enda strategin maoismen har i sådana fall – en klassöverskridande folkfront med de borgerliga krafter de tidigare hade angripit. För att ge ett mäktigare intryck på sina nya allierade gick de också tillbaka till singalesisk chauvinism. Strategin var framgångsrik, men delade den arbetarklass partiet hävdade sig leda. Stödet för de ekonomiska uppoffringar som Rajapakse nu kräver för att hålla igång kriget har kraftigt minskat JVP:s stöd bland arbetare.

När Rajapakse nu förbereder sin ekonomiska offensiv står Sri Lankas arbetarklass splittrad och utan ledarskap. Förbundet för Femte Internationalen och vår lankesiska sektion, Sri Lankas Socialistiska Parti, uppmanar nu till bildandet av ett nytt arbetarparti i Sri Lanka. Ett sådant parti måste byggas kring ett program som kombinerar försvaret av tamilernas rätt till självbestämmande med kampen för arbetarmakt. Arbetarklassens makt måste byggas på arbetarråd och försvaras av arbetarmiliser – ett program för den permanenta revolutionen.

22 april 2009
Förbundet för Femte Internationalen
internationella sekretariatet