Fackliga protester

Ur Arbetarmakts nyhetsbrev nummer 297 (8/09) – 090510

Vi återger två upprop från fackligt aktiva som riktar sig mot den politik som förs av arbetarrörelsens nuvarande ledare.

Upprop till kamp mot kapitalismens kris och massarbetslöshet – för demokratiska och kämpande fackföreningar

Nu får det vara nog av reträtter och handlingsförlamning. Vi kan inte längre låta oss hunsas av en arrogant högerregering och giriga direktörer och kapitalister som kan gömma sig bakom en oduglig facklig och politisk opposition mot finans- och kvartalskapitalismens djupa kris. Vi vägrar acceptera en ny massarbetslöshet och att det än en gång är de arbetande och de arbetslösa, sjuka och fattiga pensionärer som ska betala för de rikas kris.

Världen står idag inför en 1930-talsliknande kris samtidigt som växande miljö- och klimatkatastrofer ställer krav på massiva investeringar i energibesparande åtgärder och koldioxidfria energikällor. Då kan vi inte längre godta att storföretagen fortsätter att betala astronomiska löner, bonusar, pensioner och aktieutdelningar till sina direktörer och ägare eller att regeringen sänker skatterna för de rika och utan kontroll pumpar in ofattbara summor i bankkapitalens svarta hål.

Bonusskandalen i AMF Pension är bara toppen av ett isberg, där fackliga ledare alltmer anpassat sin livsstil till de direktörer och politiska karriärister som de dagligen umgås med. Att stödet för både oppositionen i riksdagen och LO-ledningen rasat är en konsekvens av deras kroniska ovilja att ta strid för arbetarintressen, alltifrån a-kassan och kollektivavtalen efter EU:s domstols beslut i Lavaldomen till kampen för jobben. I stället har IF Metall gjort omotiverade reträtter i krisavtalet om sänkta löner, medan LO- och PTK-ledningarna varit villiga att själva beskära förhandlings- och strejkrätten i ett nytt huvudavtal.

Det är därför hög tid för fackföreningsrörelsens medlemmar och de lokala facken att väcka liv i den slumrande arbetarrörelsen och visa vår kollektiva styrka i en massiv proteströrelse mot kapitalismens kris och regeringens och EU:s högerpolitik.

Vi uppmanar alla fackföreningar och förbund:

• att gå ut till aktivt försvar för varje hotat jobb – mot alla massuppsägningar inom såväl industrin som kommuner, landsting och stat;

• att maximal kraft måste sättas bakom kraven att företagen ska vidta andra åtgärder än uppsägningar, att a-kassan återställs fullt ut, att garantier ges till de arbetslösa – inte bankdirektörer, att rättvisa skipas – nej till chefsbonusar, fallskärmar, jättepensioner och fantasilöner, att samhället tar över taktpinnen från den kapitalistiska marknaden.

• att krisen måste bekämpas med krav på massiva statliga investeringar för arbete åt alla och en planerad klimatomställning av både industrin, bostäderna och transporterna;

• att redan nu – tillsammans med alla som vill delta – förbereda en landsomfattande protestdag mot kapitalismens kris och all högerpolitik för jobben, välfärden och klimatet när riksdagen öppnar den 15 september;

• att välja fackliga ledare på alla nivåer som är beredda att kämpa för och dela sina medlemmars villkor.

Dennis Bäckman – ordf. Pappers avd. 86 vid ABB Figeholm, Harry Rantakyrö – ordf. Gruvtolvan Kiruna, Tomas Nilsson – ordf. Gruvfyran Malmberget, Dennis Olsson – ordf. grupp 34 Volvos verkstadsklubb Göteborg, Thomas Johansson – ordf. grupp 30 Volvos verkstadsklubb Göteborg, Christer Lindsjö – ordf. grupp 31 Volvos verkstadsklubb Göteborg, Stefan Berg – ordf. klubb Kommunal Blå Stjärnan Göteborg, Kaan Özsan – uppsagd metallarbetare IAC Göteborg, Jannis Konstantis – ordf. Seko klubb 119 Stockholm, Olof Fryklöf – ordf. Seko pendelklubben Stockholm, Peter Boström – ordf. Kommunal klubb Swebus Södertälje, Rose-Marie Johansson – aktiv i Seko klubb 119 Stockholm, Bilbo Göransson – aktiv i Kommunal sektion 28 Stockholm, Marcus Liss – aktiv i Transport avd 5 Stockholm, Masood Punjabi – aktiv i Seko klubb Årsta Post Stockholm, Erik Pettersson – aktiv i Volvos verkstadsklubb Umeå, Gunnar Pettersson – aktiv i Volvos verkstadsklubb Umeå, Jan-Olof Karlsson– vice ordf. i Volvos verkstadsklubb Umeå, Hans Andersson – aktiv i IF Metall Ålö maskiner Umeå, Bahruz Midhat – aktiv i Unionen Silentum Boden, Elisabeth Carlsén – f.d. textilarbetare Boden, Göte Kilden – f.d. metallarbetare, Ale, Göran Kärrman – metallarbetare Stockholm, Peter Widén – metallarbetare Volvo CE Eskilstuna, Jan-Erik Gustafsson – aktiv i ST Universitet och högskolor, Robert Lundqvist – aktiv i ST Universitet och högskolor, Per Johansson – aktiv i Vårdförbundet Sundsvall

För över ett år sedan gav LO-ledare sken av att samtalen om nytt huvudavtal skulle vara förutsättningslösa. Nu har förhandlingarna resulterat i rejäla nedköp. Hur kunde det bli så? Var förhandlingarna verkligen förutsättningslösa?

Det så kallade Industriavtalet har funnits i över tio år. Det innebär tydliga begränsningar av industrifackens frihet att förhandla och ta till stridsåtgärder. Nu föreslås liknande begränsningar i det nya huvudavtalet. Det kan vi inte acceptera. Den frihet vi har i dagsläget får inte minskas på någon punkt.

Det sätt som förhandlingarna sköts på visar den maktfullkomlighet som finns på hög nivå i facken. De sker i tysthet. Den lilla information som släpps efter gräsrötters påtryckningar är intetsägande, motsägelsefull eller i bästa fall rejält bristande. Ett intryck av att något ska säljas in infinner sig. Samtidigt som vi är mycket kritiska till det vill vi visa vårt stöd till de ledare som motsätter sig försämringar, bland andra Transports Clas Linder och SEF:s Stig Larsson.

Konflikträtten ska lämnas orörd, sägs det. Samtidigt föreslås konkreta begränsningar för hur tidigt sympatiåtgärder får användas. Dessutom kommer motparterna få ett inflytande, som nu på förhand är svårare att påvisa, över fackens konfliktåtgärder – det inflytande som huvudavtalsnämnden kommer att ge.

Att Svenskt Näringsliv gnäller om konfliktreglerna är inget att förvånas över. Tvärtom är den ideologiska klasskampen något att förvänta sig från dem. Tyvärr har Jan-Peter Duker inte rätt när han påstår att facken är väldigt starka. Den enorma medlemsflykten och skrämmande låga organisationsgraden bland unga har tryckt tillbaka oss.

Konflikten på salladsbaren i Göteborg, tio tusentals utnyttjade papperslösa, politiskt motiverade domstolsprocesser, öststatsmedborgare som tvingas till lönedumpning och det faktum att mäktiga organisationer inom Svenskt Näringsliv diskuterar lagstadgade minimilöner som alternativ till avtalade talar sitt tydliga språk. Kapitalets klasskamp sker på bred front och ger bra resultat. I det läget slarvar fackliga ledare bort viktiga landvinningar som tidigare generationer fått kämpa sig till.

Det kan bli svårare att motivera medlemskap i organisationer där ledargarnityret avvecklar istället för att utveckla våra rättigheter.

Flera av dagens höga fackliga ledare lever mentalt kvar i det samförstånd som inte längre finns. Oavsett vad dessa tycker om hög organisationsgrad hos både lönearbetare och arbetskraftköpare är det inget vi ska förvänta oss att hela Svenskt Näringsliv kommer att arbeta för. Den ekonomiska garantin till en icke-medlem i Lavalprocessen borde vara en väckarklocka.

Nu när samförståndet är slut sedan årtionden är det inte bara bra utan nödvändigt att diskutera fackliga mål och ideologi. Ett absolut minimikrav och självklar utgångspunkt är att facken aldrig ska begränsa sina egna rättigheter. Det är det förräderiet vi nu bevittnar som måste stoppas. Facken ska vara kamporganisationer, inte stötdämpare mellan medlemmar och kapitalets organisationer i förhandlingar. Vi uppmanar till kamp mot huvudavtalet.

Undertecknade kräver följande av de fackliga förhandlarna:

1) Att konflikträtten inte försämras på något sätt

2) Att de fackliga organisationerna fritt ska avgöra om konfliktåtgärders omfattning och användning utan motparternas medverkan

3) Att LO-kollektivet och eventuellt andra fackliga organisationer behåller makten över avtalsgränserna istället för att dela den med sina motparter

4) Att krav nr 1–3 inte ska vara förhandlingsbara

5) Att LO-förbundens medlemmar ska få tycka till om avtalet innan det undertecknas.

SEKO Skåne avd. 12, Pappers avd. 86, medlemsmötet 20090301, Pia Bladström – Pappers, Elin Brusewitz – distriktssekr. SSU-Skåne, Gert Christensen – ordf. Transport avd 12, Malmö, Jan Asplund – ordf. Transport avd 13, Sten Carlsson – ordf. Transport avd. 14, Kurt Junesjö – arbetsrättsexpert, Per Lundqvist – ordf. IF Metalls verkstadsklubb ABB Service Storvik, Dennis Bäckman – ordf. Pappers avd. 86 Figeholm, Johan Karlsson – vice ordf. Pappers avd. 86, Lennart Olovsson – Pappers, Peter Mårtensson – Elektrikerförbundet Skåne, Mats Sjölin – SEKO Skåne, Marcus Jansson – Handels Västervik, Jonas Lindgren – ordf. Elektrikerförbundet avdelning 8, Ingvar Eriksson – ordf. IF Metalls verkstadsklubb ABB industriunderhåll Degerfors, Kenneth Grampe – Civila flygpersonalens fackförening Transport avd. 46, Michael Brolin – Pappers, Per Dickson – Pappers, Lars-Evert Andersson – Pappers, Tord Westergren – Pappers, Lena Gunnarsson – Pappers, Liz Karlsson – Pappers, Håkan Lyrberg – Pappers, Kenneth Råsenfeldt – Pappers, Jocke Gustavsson – Pappers, Bo Larsson – klubbordf. IF Metall Västerås, Stefan Wiking, sektionsordf. Västerås, Rolf Häggman – klubbordf. IF Metall, Ludvika, Fredrik Holmgren – IF Metall Renaldo Tirone – SEKO Skåne, Kenneth Björkman – ordf. LO-distriktet Skåne – ombudsman Transport avd 13, Anders Lönnberg – ordf. Pappers avd 38, Sarah Isaksson – Pappers, Kent Vederlöv – Pappers, Mikael Dolk – Pappers, Mattias Håkansson – Pappers, Marie Olsson – Pappers, Lina Lundgren – Pappers, Sören Olsson – Pappers, Viktor Suomela – Pappers, Benny Westergren – Pappers, Tommy Svensson – Pappers, Lisa Svensson – Pappers, Barbro Westergren – Pappers, Ronald Johansson – Pappers, Carolin Robertsson – Pappers, Britt Lundgren – Pappers, Bert Lundgren – Pappers, Harry Rantakyrö – ordf. Gruvtolvan