Uttalande från Förbundet för Femte Internationalen och en grupp afghanska socialister
Världen befinner sig i en ekonomisk kris som hotar miljarder människor med ännu större misär under det kapitalistiska systemet. Kapitalistklassen har kastats in i en kris genom kreditkrisen och den globala recessionen, men de har en ska klar för sig – de måste få arbetarklassen och bönderna att betala för krisen. Arbetare, ungdomar, bönder och socialister måste förenas i hela världen och kämpa mot kapitalisterna och imperialisterna – dem är krisen, vi är lösningen!
Det världssystem som vi lever under är imperialistiskt; ett fåtal superrika nationer dominerar de andra. Det här ekonomiska systemet försvaras och genomdrivs mest våldsamt av USA-imperialisterna. Deras invasioner i Afghanistan och Irak har skakat världen och visat att kriget mot terrorn är en fasad för deras imperialistiska ambitioner. Men imperialisternas drömmar har förvandlats till en mardröm. Afghanistan bekämpar fortfarande, efter åtta års ockupation, Natos styrkor. Ockupationsstyrkorna tvingas in i sina militärbaser med en majoritet av folket fortfarande som motståndare till deras närvaro och med krav på demokrati utan amerikanska eller brittiska bajonetter.
I den situationen stöder alla socialister den demokratiska rätten för folken i den halvkoloniala världen att försvara sig mot imperialistiska angrepp. Vi strävar inte på något som helst sätt efter att hjälpa de politiska islamiststyrkor som för närvarande leder motståndet att komma till makten – en sådan regim har varit och kommer återigen att bli lika reaktionär som Karzais, repressiv mot arbetare, kvinnor, studenter och ungdomar – vi är å andra sidan övertygade om att ifall motståndsrörelserna skulle kasta ut imperialisterna så skulle det vara en progressiv handling som kommer att visa världen, liksom efter kriget i Vietnam 1975, att den starkaste armén i världen kan besegras.
Vårt stöd är emellertid reserverat enbart och uteslutande för verkliga motståndshandlingar mot Natos ockupanter. Vi tror inte på att de islamistiska krafternas metoder på ett avgörande sätt kan besegra imperialisterna och deras afghanska allierade, speciellt om de vänder sig till ”al-Qaidas” taktik med urskiljningslösa bomber i stadsområden, som underblåser sekteristiska och nationella stridigheter. I Irak förde deras taktik motståndet till randen av nederlag och räddade de amerikanska ockupationsstyrkorna från att kastas ut. Vi är övertygade om att endast arbetarklassen kan åstadkomma seger genom att kämpa inte bara för att kasta ut invasionstrupperna och störta deras hantlangare genom att erbjuda de afghanska massorna ett progressivt program – jord till dem som brukar den, en planerad utveckling av landet som kan garantera en balanserad utveckling av infrastrukturen liksom sjukhus och skolor. Allt detta fordrar socialisering av industriproduktionen och en planerad användning av landets resurser genom en arbetar- och bonderegering som är baserad på makten hos råd som består av deras delegater.
Vi är övertygade om att revolutionära socialister därför både kan och måste stå i spetsen för sådana motståndsrörelser och erbjuda ett handlingsprogram som inte bara kan mobilisera större delen av arbetarklassen i den demokratiska kampen utan också förbereder dem för en kamp mot makten. Vem som än är ledaren för en segerrik motståndsrörelse kommer att vara bäst placerad för att ta makten efter att imperialisterna har besegrats.
Det är i arbetarklassens, kvinnornas och ungdomens intresse att en progressiv, revolutionär kraft byggs i Afghanistan och Irak som kan vända kampen för nationell frigörelse till en kamp för socialismen. Det är den permanenta revolutionens strategi som den beskrivits av Leo Trotskij, den ryske revolutionären. Vi tror inte att det först måste finnas ett demokratiskt stadium som tillåter kapitalismen att utvecklas fredligt. Det kan inte finnas någon fred under kapitalismen för arbetarklassen eftersom kapitalismen innebär ständig utsugning och alienation för de arbetande. Arbetarklassen vid makten skulle inte ha något intresse av fortsatt kapitalism, istället kan den börja återuppbygga samhället längs socialismens linjer med jämlikhet för alla proletärer.
Den strategin kan erbjuda en utväg för tredje världen, som är fastlåst av imperialismens fasor, som lider under diktaturers, arbetarfientliga regimers och reaktionära rörelsers elände. För att kämpa för den strategin behöver vi bygga ett nytt internationellt, revolutionärt parti – ett parti som binder samman radikala arbetare och ungdomar i de imperialistiska kärnländerna med deras kamrater i tredje världen. Borgarna och världens ledare träffas vid sina toppmöten för att planera hur de ska försvara sitt system mot krisen och motståndet underifrån – även vi behöver ett internationellt parti för att samordna vår kamp. Ett sådant parti skulle, när det har byggts, vara det femte i sitt slag. Vi förbinder oss själva och uppmanar andra som gör motstånd mot systemet att ansluta sig till oss i den kampen.
Framåt mot Femte Internationalen!
