Lärdomar av arbetarnas kamp på Lagena

Ställda inför hotet om uppsägning för merparten av den fast anställda arbetsstyrkan valde arbetarna på Lagena-lagret i Jordbro att göra det som fler arbetare borde göra: man utnyttjade sin kollektiva kraft och kämpade för försvar av jobben. Betydelsen av Lagena-arbetarnas kamp ska inte underskattas i en period som annars präglas av de fackliga ledarnas förräderier och ovilja att ta kamp för arbetarnas intressen.

Kampens betydelse
Effekten av Lagena-arbetarnas kamp på den övriga arbetarrörelsen vittnar om att även ett mindre kollektiv av arbetare, beslutna att kämpa, kan göra viktiga intryck och har potentialen att förändra den politiska sinnesstämningen i arbetarrörelsens bredare led.

Solidariteten från andra arbetargrupper har varit utbredd. Mängder av stöduttalanden har skickats till de kämpande under konfliktens gång. När arbetarna på Lagena, efter att under en period ha protesterat mot företagsledningen med metoder som uppvaktningar och demonstrationer, valde att strejka vilt organiserades solidaritetsaktioner med flygbladsutdelningar och informationsspridning i alla större städer och flera mindre från Kiruna i norr till Malmö i söder.

Strejken avbröts på fjärde dagen efter att arbetsdomstolen förklarat den olaglig. Detta kunde ha använts av arbetsköparen som grund för uppsägning. I strejkens efterspel har flera möten arrangerats, Lagena-arbetare har rest runt i landet och talat om sin kamp i olika sammanhang, och en ekonomisk insamling har organiserats för att täcka de förluster som arbetarna drabbats av.

Flera fackliga företrädare har med hänvisning till Lagena-konflikten fört fram argumentet att kampen för anställningstrygghet och motstånd mot företagens försök att underminera kollektivavtalen och LAS genom att ta in inhyrd ”flexibel” personal genom bemanningsföretag måste bli en huvudfråga i nästa avtalsrörelse. Nämnas kan också att de radikala hamnarbetarna i Göteborg skänkt 20 000 kr till Lagena-arbetarna, samt att Handels lovat betala eventuella rättegångskostnader i samband med att fallet tas upp i arbetsdomstolen (AD) i november.

Vikten av solidaritet
Om kampen på Lagena sände ut viktiga signaler om att kamp är möjlig till arbetar-Sverige, så visade också konflikten på risken för isolering och nederlag när arbetare ställs inför juridiska repressalier. Trots en på många sätt framgångsrik kamp har Lagena-arbetarna inte lyckats med sitt mål. I september avskedas 26 av arbetarna för att ersättas med bemanningspersonal. Att Lagena-arbetarna trots detta fortsätter sin kamp, och att de, uppenbart stärkta och radikaliserade, kommer att delta som kollektiv i den stora demonstrationen mot den borgerliga regeringen som planeras av Septemberalliansen den 15 september i Stockholm, är i och för sig beundransvärda tecken på kollektivets förmåga att även hålla huvudet högt i situationer av bakslag.

Säkert har den mycket aktiva solidariteten runt om i landet, där också vänstern spelat en viktig roll för moralen (se t.ex. den aktiva bloggen Lagena-arbetarnas vänner).

Behov av facklig gräsrotsrörelse
Samtidigt visar Lagena-konfliktens utveckling på det brännande behovet av en radikal självständig facklig gräsrotsrörelse i LO som kan agera med solidaritetsaktioner när LO-ledningen sviker. Under strejken borde arbetare som arbetar vid företag som på något sätt har att göra med Systembolaget tagit till direkta aktioner och lagt ned arbetet. SAC:s medlemmar var de enda som agerade med blockad av depåer i sådan solidaritet. När polisen reste kravallstaket och så tydligt ställde sig på arbetsköparnas sida borde facken i hela Stockholmsområdet manat till demonstrationer mot polisens försök att sabotera strejken vid lagret i Jordbro. När arbetarna hotades av AD borde detta ha lett till stridssignal i hela landet.

När arbetare som agerar helt berättigat för att försvara sina arbeten i tider som dessa utsätts för statlig repression med hot om juridiska straff är det en politisk fråga som berör hela arbetarrörelsen. Det var skäl nog att organisera en varningsstrejk på varje större arbetsplats i hela landet.

En enskild arbetare står svag mot kapitalisten. På samma sätt står ett enskilt arbetarkollektiv svagt i en upptrappad konflikt där staten ställer sig på kapitalistens sida. Inför en höjd konfliktnivå hade bara en ömsesidig upptrappning från det större arbetarkollektivet kunnat förändra utgången.

Att Lagena-arbetarna, som i denna situation hade behövt en mer omfattande praktisk solidaritet för att kunna fortsätta en strid där deras strejk gjorde varje deltagare rättslös inför arbetsköparen, valde att gå tillbaka till arbetet var inte alls förvånande.

Gå på offensiven: Bygg oppositionen!
Hur kan en opposition med kraft att organisera sådant motstånd förverkligas? Det kommer inte att hända utan att initiativ tas. I konflikter som den på Lagena måste tillfället utnyttjas för att uppmana arbetare på annat håll att ställa krav på sina ledare att agera, men också att de agerar på egen hand då ledningen sviker. Solidaritetsaktioner är så klart alltid riskabla om de förblir små och isolerade. Därför är det nödvändigt att formulera offensiva krav på förbundsledningarna i respektive förbund.

När man ber om andras solidaritet på detta vis är det också viktigt att tydliggöra sin egen beredskap att erbjuda solidaritet på liknande vis i framtida strider. Gensvaret på sådana uppmaningar innebär också ett viktigt tillfälle för att samla radikala fackligt aktiva arbetare, och med dem starta diskussionen om hur de krafter som är beredda att agera mer radikalt än den oftast näst intill handlingsförlamade LO-ledningen ska organisera sig och kämpa för en mer offensiv arbetarrörelse överhuvudtaget.

Gunnar Westin