Ockupation av Vestas: Arbetare i kamp för jobb och klimat

Faran med den globala uppvärmningen är så överhängande och så uppmärksammad att få regeringar har råd att inte göra något, om än bara i ord. Den brittiska regeringen exempelvis har sagt att det måste skapas 400 000 nya gröna jobb. Regeringen fick tillfälle att visa att de kan leva upp till båda dessa utfästelser när företaget Vestas beslutade att lägga ner sin fabrik på Isle of Wright – Storbritanniens enda fabrik för turbiner till vindkraftverk.

Att låta 600 gröna jobb försvinna är en ganska dålig början på att skapa 400 000 nya var en vanlig och mycket rimlig kommentar. Labour-regeringen, som sedan länge har gjort sig av med alla rester av socialism, visade dock med all önskvärd tydlighet att de inte handgripligen tänkte skaffa fram jobben, utan tänkte sig att ”marknaden” skulle ordna den saken.

Arbetarna på Vestas hade en annan syn på saken: Om regeringen kan pumpa in miljard efter miljard för att rädda bankerna, varför inte satsa en bråkdel av den summan på att rädda över 600 jobb, tillverkningen av välbehövliga vindkraftverk samt försvara lokalsamhället på Isle of Wright som drabbas hårt av att fabriken läggs ner? En del av arbetarna var dessutom beredda att gå längre än att bara be – 30 arbetare ockuperade fabriken och försvarade sig tappert när kravallsnutar försökte att avhysa dem. De barrikaderade kämparna fick stöd av resten av arbetarna, av lokalbefolkningen, av brittiska transportarbetarfacket RMT, samt av breda lager som bryr sig om jobben och miljön. Visserligen kunde de inte hålla ut i längden, men de 18 dagarna av ockupation var ett stort steg framåt. Ockupationen är slut, men kampen fortsätter!

Kräv nationalisering utan kompensation!
Kravet på att nationalisera fabrikerna är självklart. Så länge som staten betalar kompensation kan det stödjas även av reformister och en del liberaler. Revolutionärer, som inte ser de rikas egendomar som något heligt, vill dock gå längre. Vestas, vars vinst bara under första kvartalet 2009 var närmare en halv miljard, bryr sig uppenbarligen varken om arbetarna eller om miljön. Deras vinstintresse kommer i direkt konflikt med alla andras intressen. Företagets giriga chefer förtjänar inte en krona i ersättning, och ska enbart vara tacksamma om de inte personligen åtalas.

Alla arbetare måste kräva av sina fackliga organisationer: stöd arbetarnas kamp! Kräv nationalisering utan kompensation! Satsa pengarna – som lämpligen kan drygas ut med en rejäl straffskatt på andra företag som har åsidosatt miljön för sina snäva vinstintressen – på att kraftigt utöka produktionen av vindkraftverk! Låt inte heller de nationaliserade fabrikerna, och de nya som borde byggas, styras av en ledning som uppför sig som om de vore kapitalister. Kräv att arbetarna underifrån ska få del i företagets skötsel – kräv nationalisering under arbetarkontroll!

Vestasarbetarnas kamp är ett föredöme för oss alla, men så länge arbetarna på varje enskild fabrik tvingas föra kampen ensamma ligger alla fördelarna hos ägarna. Om hela arbetarrörelsen hade mobiliserats till att organisera matleveranser och att stödja försvaret av ockupationen, till blockader och en generalstrejk kunde utgången ha blivit en helt annan. Då kunde varje angrepp på arbetare förvandlas från en ren försvarsstrid till en offensiv kamp för att försvara våra intressen. Åter är det arbetarrörelsens reformistiska ledning som hindrar oss att effektivt försvara oss.
Jens-Hugo Nyberg