Fascismen i Europa: Högern på frammarsch

För närvarande finns det två grundläggande tendenser hos fascistiska partier och rörelser. Medan högerpopulistiska och öppet fascistiska partier å ena sidan firar valframgångar, som vid senaste EU-valet, kan man iaktta nya tendenser och strategier i deras bas.

FPÖ:s framgångar i Österrike eller att postfascistiska krafter deltar i regeringen i Italien är kända exempel på hur rasistiska partier nu ofta bedriver regeringspolitik eller präglar den politiska offentligheten i respektive stater. Till dessa hör också Front National i Frankrike eller olika högerpopulistiska grupperingar i Nederländerna, Belgien och Danmark vilka – med stöd av konservativa partier – påverkar regeringarnas politik.

Den här utvecklingen har nu fortsatt genom valframgångarna för östeuropeiska fascistpartier till vars ”varumärken” bland annat hör öppna pogromer mot romer. I Ungern berövades genom angrepp på romer enbart under förra månaden åtta människor livet. En 45-årig ensamstående mor sköts av fascister, hennes 13-åriga dotter sårades svårt. Partiet Jobbik fick vid EU-valet nästan 15 procent av rösterna och är förbundet med det paramilitära Ungerska gardet. Gabor Vona är ordförande i båda organisationerna.

I Ungern, Slovakien, Tjeckien och Italien utsätts romer för rasistiska angrepp och en rasistisk regeringspolitik. I Italien har Berlusconis högerblock stiftat lagar som tillåter medborgarmiliser. Det är speciellt nyfascistiska grupper som använder den för att skärpa repressionen mot romska bosättningar och de kräver tillsammans med företrädare för regeringen läger för romer och flyktingar.

Den här politiken ingår i Fästning Europas rasistiska politik, vilken bara under förra året ledde till 15 000 döda flyktingar i Medelhavet. Högerpopulistiska och fascistiska partier är ”attraktiva” även för borgerligt konservativa väljargrupper, ja, till och med för de socialdemokratiska partiernas besvikna väljare, vilket kan ses i Österrike och England.

Fascister på gatorna
I flera stater kan en ny trend iakttas på den fascistiska scenen. Anförda av de ”autonoma nationalisternas” scen i Tyskland övertar fascisterna de vänsterradikalas klädsel, speciellt svarta blockets, och utger sig för att vara antikapitalistiska. Det är historiskt sett inget nytt för fascister, vilket kan ses i den italienska och tyska fascismen. För närvarande når den här taktiken speciellt ungdomen.

Bilden av den rakade skinnskallen stämmer inte längre. Idag bär fascisterna Che Guevara-tröjor, palestinaschal eller demonstrerar ibland med paroller hämtade från Rosa Luxemburg. Fascisterna kan också uppträda militant, de angriper polisen (som vid den stora uppmarschen i Hamburg 2008) eller angriper demonstrationer på första maj, som i år i Dortmund och Wuppertal.

I Dortmund är ”Autonoma Nationalister” under de senaste åtta åren ansvariga för fyra mord, tre poliser och en så kallad ”punkare” var offren. Det öppna våldet mot polisen är något nytt för de tyska fascisterna. Hittills har ”kamratskapsgrupperna” eller NPD:s ungdomsorganisation (Junge Nationalisten) kännetecknats av fridsamhet mot polisen. Den här nya militansen och demagogin mot ”USA-kapitalismen” och ”USA-kriget” har stärkt den autonoma högerscenen. I slutändan kontrolleras scenen ändå av NPD.

Dessa grupper anordnar också gemensamma uppmarscher med tjeckiska och ungerska fascister. Deltagarantalet vid uppmarscherna i Tyskland blir allt högre och innehållet allt mer dunkelt.

Den 5 september anordnar fascisterna i Dortmund en ”antikrigsdag”. Mottot är: ”Aldrig mer krig efter vår seger”. Ruhrområdets metropol Dortmund har på senare år utvecklats till de västtyska fascisternas centrum. Redan förra året kom 1 500 fascister till en demonstration i staden. Autonoma Nationalister och därmed också NPD försöker på allvar etablera sig i en vässtysk storstad.

Arbeitermacht och ungdomsorganisationen Revolution stöder och deltar i motdemonstrationen ”Dortmund stellt sich queer”. Vi behöver beslutsamhet hos alla antifascister för att förhindra nazisternas uppmarscher!

Tillmann Teller
Arbeitermacht-Infomail 443, 3 september 2009

Nätupplagan av Junge Welt (publiceras av Deutsche Kommunistische Partei) rapporterade den 4 september, dagen innan nazidemonstrationen, att polischefen i Dortmund, socialdemokraten Hans Schultze, endast tänkte tillåta en protest under tio minuter. Alliansen Dortmund stellt sich queer överklagade beslutet till förvaltningsdomstolen i Gelsenkirchen, vilken dock avslog deras överklagan.

Nazidemonstrationen var tänkt att sammanfalla med andra världskrigets utbrott. Nazisterna mobiliserade i hela Europa till demonstrationen och inledde flera dagar före demonstrationen aktioner och provokationer i Dortmund. Antifascistiska arrangemang förekom också under upptakten till den 5 september. Bland andra organiserade Aktion 65 plus, med äldre personer som upplevt kriget och nazismen, ett möte på Wilhelmplatz. Fackliga aktivister och ungdomar från miljöorganisationer organiserade också protester i staden.

Dortmund stellt sich queer understöddes av olika antifascistiska organisationer, invandrargrupper och den kände författaren av sångtexter Konstantin Wecker, skådespelaren Rolf Becker, olika fackföreningar och vänsterpartiet Die Linke. En av vänsterns ledamöter i förbundsdagen, Ulla Jelpke, protesterade offentligt mot polisens och domstolarnas hållning och sade: ”oavsett om nazisterna vågar marschera eller inte: Vi kommer i alla fall att demonstrera och klargöra: Aldrig mer fascism! Aldrig mer krig!”

Den 7 september rapporterade Junge Welt följande om demonstrationen och motdemonstrationen: Cirka 1 000 fascister deltog i demonstrationen. Polischefen Hans Schulze förbjöd till slut nazidemonstrationen, men beslutet upphävdes av författningsdomstolen. Nazisterna vågade dock inte, som ursprungligen var planerat, demonstrera i Dortmunds centrum utan inskränkte sig till ett arrangemang i norra delen av staden.

Motdemonstrationen samlade 4 000 människor och alliansen som stod bakom hade föresatt sig att hindra nazisternas marsch. Samtidigt tog man avstånd från att tyska armén används utomlands, exempelvis i Afghanistan, och mot angreppskrig över huvud taget. Staden Dortmund anordnade dessutom en fredsfest med anledning av årsdagen av andra världskrigets utbrott under parollen ”För Dortmund mot nazister”, som samlade 5 000 personer.

Polischeferna hade inkallat 4 500 poliser för att sättas in den 5 september i Dortmund. De gick hårt fram mot antifascisterna med pepparspray och batonger. Dussintals demonstranter, bland vilka även befann sig minderåriga och äldre, blev delvis svårt skadade av polisens framfart. Polisen grep under dagen 286 antifascister och 12 nazister.

Även i den lilla staden Gelnhausen förekom aktioner mot nazisterna. Staden har en starkt symbolisk funktion i och med att den var den första staden i Tyskland som under nazitiden förklarades vara ”judenfrei” (”fri från judar”) 1938. Även här försökte nazister från NPD uppträda med ett så kallat ”informationsbord”. De sju nazister som dök upp i Gelnhausen fick dock lämna staden mycket fortare än planerat. De omringades av hundratals antifascister. Deras material hamnade till största delen i soptunnorna. Dagens avslutning blev istället festivalen Rock gegen rechts (Rock mot högern) med stöd från en stor del av stadens organisationer, fackföreningar och politiker.

POM