Arbetarmakt

Under hejarop från rasistiska medier har desperata flyktingar angripits av polisen och hållits inlåsta i ett provisoriskt läger i norra Frankrike, rapporterar Mark Booth.

Den franska kravallpolisens angrepp på flyktinglägret nära Calais är en obehaglig påminnelse om Fästning Europas brutala karaktär. Lägret är känt som ”Djungeln” och var hem för omkring 900 migranter och flyktingar, de flesta från Afghanistan. De hade kommit till Calais med förhoppningen att söka asyl i Storbritannien på grund av de fruktansvärda förhållanden i deras hemland som orsakats av Nato:s ockupation. Tabloidtidningen Daily Express svarade på den franska polisens aktion med en framsida som bar rubriken ”Storbritannien är fullt”, ett tydligt hetsande mot alla migranter och flyktingar som försöker komma till Storbritannien.

”Djungeln” är en del av ett industriområde som inte används längre och som kallas Sanddynerna, en kort promenad från färjehamnen, där migranter och flyktingar tvingades tillverka tält och provisoriska hyddor av plastväv efter att ha nekats boende av den lokala kommunen.

Den morgonen när polisen angrep lägret försvarades det modigt av ett antal aktivister som försvarar migrantarbetares rättigheter, och som kom i handgemäng med polisen när de försökte försvara flyktingarna från vräkningen. Efter några timmar frihetsberövades 278 flyktingar av polisen, hälften av dem barn.

Rivandet av lägret, som hejas på av högerpressen Labours ministrar i Storbritannien, är ett tydligt exempel på de härskande klassernas hyckleri och oförmåga att på ett humant sätt ta itu med den sociala kris som de skapat. Den stora majoriteten av flyktingarna flydde efter invasionen och ockupationen av Afghanistan och den följande förödelsen och utarmningen.

Lägret byggdes av desperata flyktingar efter att Röda korsets officiella centrum i Sangatte stängdes 2002. Detta centrum blev måltavla för högerpressen i Storbritannien och Frankrike och tvingades slutligen att stänga inför beskyllningar för att vara startplatsen för försök från ”asylbluffare” och ”illegala invandrare” att komma till Storbritannien.

Brittiska ministrar kunde inte hejda sig i olika radio- och teveshower och gav uttryck för sitt fullständiga godkännande av polisens angrepp. Alan Johnson var förtjust över den franska statens ”snabba och beslutsamma aktion”. Phil Woolas sade att han fullständigt stödde polisens aktioner. Woolas hävdade att asylsökande bara ska få söka asyl i det första land som de anländer till, oavsett om de talar ett annat lands språk eller har vänner och släktingar som bor på annat håll.

Regeringen försöker använda rädslan för invandring för att splittra arbetarklassen, för att få människor att skylla arbetslösheten på utarmade afghanska flyktingar istället för på bankirer och kapitalister som ingen kontrollerar.

Socialister försvarar människors rätt att röra sig fritt, även om de önskar emigrera av ”ekonomiska skäl” och inte bara för att söka asyl. Storbritannien är ett av de rikaste länderna i världen, en rikedom som är grundad på stöld och exploatering och till och med invasion av tredje världen. Vi försvarar människors rätt att leva och arbeta där de vill. Vi avvisar påståendet att Storbritannien är fullt. Det som behövs är en rationell tilldelning av bostäder och arbeten för alla, något som kapitalismen inte kan tillhandahålla.

Vi instämmer med de franska aktivisterna: ”Inga gränser, inga nationer, stoppa deportationerna!”

Mark Booth