30 000 strejkbrytare: Royal Mail förklarar krig mot facket
Uttalande från Workers Power om brittiska poststrejken
18 oktober 2009
Vi återger en del av våra brittiska kamraters uttalande om den poststrejk som nu går in i ett kritiskt skede. Samtidigt uppmanar vi svenska postisar att solidarisera sig med sina brittiska kamrater. Följ kampens utveckling på bloggen Red Postie – http://redpostie.com/.
Royal Mail har tillkännagett sin avsikt att hyra in 30 000 tillfälligt anställda för att arbeta under strejken, dubbelt så många som man normalt brukar hyra in för julen och mycket tidigare på året. Royal Mail insisterar på att strejkbrytarna inte ska utföra de strejkandes arbete, vilket är olagligt, utan kommer att se till att det finns tillräckligt med personal för att röja undan eftersläpningar och klara julrushen.
Det är en flagrant lögn. Tidigare i veckan läckte det ut dokument som visade att Royal Mail inte har några avsikter att förhandla. De är beslutna att inte bara bekämpa strejken utan också sluta erkänna Communication Workers Union i praktiken, vilket avslöjades den 15 oktober av BBC:s Newsnight. Nu har företaget kastat handsken och visat att de avser att bryta strejken med omfattande strejkbryteri.
De har fullt stöd av lord Mandelson, Labours företagsminister, som angripit facket vid varje tillfälle och inte en enda gång kritiserat företaget, och istället upprepat dess lögner om en fackförening som är ovillig att samtala. Hans svar på nyheten om Royal Mails planer för strejkbryteri var att ännu en gång angripa CWU och säga att han var ”bortom ilska” över strejken. Knappast överraskande om man minns hans semestrar på skumma ryska miljardärers lyxbåtar, och att han redan erbjudit sig att tjänstgöra under David Cameron om högern vinner nästa val. Men det är en mätare på Labours urartning från att vara ”fackens parti” att det är den här personen som håller postens öde i sina händer.
Postanställda måste handla snabbt för att möta det här senaste angreppet:
• Trappa upp aktionerna – låt strejken snabbt bli fullständig och utan tidsgräns
• Organisera massomfattande strejkvakter och flygande strejkvakter för att stoppa strejkbryteri och stänga tillfälliga postcentra
• Utmana Royal Mail i domstolarna om dess strejkbryteri – och kräv solidaritetsstrejker från TUC [brittiska LO] och varenda fackförening om Royal Mail upphör att erkänna CWU eller om domstolarna dömer ut aktionerna
• Dra tillbaka ekonomiskt stöd till Labourpartiet och ta kontakt med RMT, FBU, PCS och andra för att bilda ett antikapitalistiskt parti
• Kräv att generalsekreteraren Billy Hayes, hans biträdare för posten Dave Ward och varenda medlem i CWU:s ledning för postanställda, slutar erbjuda uppgörelser utan strejk och trappa upp kampen – eller gör plats för dem, valda av och ansvariga inför arbetarna på basplanet, som är beredda att göra det.
Labour stöder kapitalisterna
Om det inte redan stått klart att det var en konflikt med målet att krossa facket, måste varningssignalerna nu ljuda. Postanställda bör inte lyssna till några officiella uttalanden från CWU som utformats för att lindra oron och avväpna motståndet mot dessa planer, utan istället kräva att de fackliga ledarna omedelbart bemöter hotet. Det är nu tid för rörelsen att förenas och försvara de postanställda och deras fackförening.
CWU mobiliserar redan för strejker på torsdag och fredag. Nu måste postanställda kräva att facket går på krigsstigen politiskt och kräver att alla fack inom TUC – och TUC själva – går utöver en laglig utmaning, och rakt upp och ner kräver att Labour tvingar Royal Mail att dra tillbaka sitt strejkbryteri och sina planer på nedskärningar.
Om domarna försvarar Royal Mails rätt att bryta strejken, då ska de avslöjas som de arbetarfientliga pösmunkar de är och varje fack, varje arbetare bör deklarera att de antifackliga lagarna är en död bokstav och förbereda sig för att bryta mot dem.
Om Labourregeringen vägrar att ingripa på de postanställdas sida, måste allt ekonomiskt stör till partiet hållas inne till dess att Peter Mandelson, liksom Royal Mails VD Adam Crozier och hans ledningsgrupp, avskedas. Hela den fackliga rörelsen måste dessutom inriktas på att genomföra solidaritetsaktioner med CWU, som samordnas genom lokala solidaritetskommittéer, inklusive fackliga avdelningar, fackliga distrikt och socialistiska organisationer.
Inför valet har medlemmar i facken stor makt över Labour; partiet är helt beroende av fackliga pengar. Samtidigt som de tar in miljoner i fackliga avgifter för anslutning och bidrag (7 miljoner pund bara från CWU sedan 2001), planerar de öppet för 10–20 procents nedskärningar i offentlig service, det största programmet för privatisering sedan 1980-talet och ännu fler angrepp på jobb och fack inom offentlig sektor. Postanställda är bara de första i skottlinjen.
Regeringen köpte ut bankirerna med 1,3 biljarder pund och nu kommer räkningen, som arbetarklassen ska betala. Större delen av CWU:s ledare – speciellt Billy Hayes – är lojala anhängare till Labour, trots upprepade förräderier från Mandelson och Gordon Brown. Basmedlemmar och avdelningar i CWU måste tvinga dem att genomföra en politisk kampanj.
Ledarna för de andra facken (speciellt de ”tre stora”, Unite, Unison och GMB) och TUC:s byråkrater är ännu starkare bundna till Labour och stöder regeringen. Postanställda måste mobilisera resten av arbetarrörelsen på varje nivå – arbetsplatser, lokala områden, avdelningar, regioner och distrikt. På det sättet kan medlemmar i CWU bemöta och uppväga omfattningen av Royal Mails angrepp.
…
Ett angrepp på en är ett angrepp på alla! Postkonflikten är den första ronden mot nedskärningarna, som kommer att drivas vidare oavsett vilken regering som vinner valet 2010. Postanställda har tagit täten i den kommande striden. Nu måste de se till att deras fackförening slår larm i hela arbetarrörelsen och samlar arbetarklassen till försvar. En seger för de postanställda är en seger för alla arbetare!
