Marek Edelman 19/9 1919–2/10 2009

Den som läste notisen i Dagens Nyheter den 3 oktober om att Marek Edelman avlidit dagen innan fick reda på att den siste av de fem som ledde upproret i Warszawas ghetto i april 1943 nu är borta. Men det var bara en del av Edelmans livsgärning.

Marek Edelman föddes 1919 i Homel, som nu ligger i Vitryssland. Han var alltså 20 år när Polen invaderades av tyska trupper på hösten 1939. Ockupationsmakten inrättade snabbt ett ghetto för den polska huvudstadens stora judiska befolkning. Ghettot utvecklade under de första åren en livlig verksamhet med egna teatrar, skolor och inrättningar för sjukvård. Ghettot svällde när judar från andra områden fördes dit. Den 22 juli 1942 inleddes deportationerna till förintelselägren. Edelman visste redan då att omplaceringen till Treblinka innebar utrotning.

Redan sex dagar efter de första deportationerna bildade Edelman tillsammans med andra Zydowska Organizacja Bojowa (Judiska kamporganisationen, känd som ZOB). ZOB samlade medlemmar i polska kommunistpartiet, vänstersionister och Bund. Edelman var anhängare till Bund, den socialistiska massrörelse som motsatte sig sionismen och den religiösa ortodoxin och förespråkade judisk kulturell autonomi i ett sekulärt Europa.

ZOB kunde inte förhindra deportationen av 300 000 judar till förintelselägren under en period på två månader. Bristen på vapen var skriande. De första aktionerna blev avrättandet av ledamöter i juderådet (Judenrat), som hjälpte tyskarna att administrera ghettot.

Den 18 januari 1943 öppnade ZOB för första gången eld mot nazisterna och störde deportationerna. De tyska trupper som skulle genomföra den sista deportationen möttes sedan den 19 april 1943, på påskafton, av något som stred mot hela deras uppfattning om att judar var usla soldater. Istället för att slutföra operationen på de planerade tre dagarna, tog det tre veckor innan upproret hade kvästs.
ZOB bestod av 220 unga män och kvinnor och stred mot 2 000 tungt beväpnade tyska soldater. När vänstersionisternas ledare Anielewicz stupade ersatte Edelman honom som ZOB:s befälhavare. Tyskarna tvingades bränna hela ghettot för att besegra de judiska kämparna. Edelman var en av dem som lyckades fly genom avloppsgångarna.

Marek Edelman deltog sedan även i det så kallade Warszawaupproret i augusti 1944, när den sovjetiska armén närmade sig den polska huvudstaden. Upproret misslyckades i stor utsträckning på grund av att de sovjetiska trupperna fick order att inte skynda till de polska kämparnas hjälp.

Redan 1945, när andra världskriget väl var slut, skrev Edelman en rapport om upproret i ghettot. Den var skriven för Bunds ledning i exil i Storbritannien. Den har senare publicerats både på polska och på engelska (The Ghetto Fights, Bookmarks 1990).

Även om Polen efter andra världskriget inte saknat utbrott av antisemitism, beslutade sig Edelman, i enlighet med sin ideologiska övertygelse, att stanna i landet. Han utbildade sig till läkare och anslöt sig 1976 till KOR, kommittén som försvarade de arbetare som redan på 1970-talet kämpade mot stalinismen. När Solidarnosc började växa fram 1981 anslöt han sig; han fängslades och vägrade samarbeta med den stalinistiska regimen. I samband med 40-årsdagenav upproret vägrade han delta i en kommitté för jubiléet. Han blev senare nästan invald i den polska senaten 1989.

Edelman och de andra ledarna för ZOB förväntade sig solidaritet från den polska befolkningen, trots landets starka antisemitiska traditioner. Judiska kamporganisationen fick också viss hjälp från den polska motståndsrörelsen. I ett speciellt manifest riktade sig ZOB till den polska befolkningen:

Polacker, medborgare, frihetens soldater!

Genom dånet från de tyska kanonerna, som utplånar våra mödrars, hustrurs och barns hem; genom oväsendet från deras maskingevär, som vi erövrat i kampen mot den fega tyska polisen och SS-männen…

Vi är väl medvetna om att ni andlöst, med brustna hjärtan, med medkänslans tårar, med förskräckelse och entusiasm, bevittnat det krig som vi fört mot varje brutal ockupant under de senaste dagarna.
Varje tröskel i ghettot har blivit ett fäste och kommer att förbli en fästning till slutet! Vi kommer alla sannolikt att gå under i kampen, men vi ger aldrig upp!

Vi, liksom ni, brinner av längtan efter att bestraffa fienden för hans brott.

Det är en kamp för vår frihet liksom för er! Vi ska hämnas de blodiga dåden i Oswiecim, Treblinka, Belzec och Majdanek!

Länge leve friheten! Död åt bödeln och mördaren! Vi måste fortsätta vår gemensamma kamp mot ockupanten ända till slutet!

Den väpnade judiska motståndsorganisationen.

Marek Edelman fortsatte sin kamp och inte ens stalinismens tyranni kunde sudda bort minnet av hans insatser. Vid Solidaritets kongress 1981 i Gdansk, då rörelsen grundades, avböjde en veteran från upproret 1944 alla applåder han fick och pekade på Edelman med orden: där finns en hjälte av betydligt större format.

Marek Edelman drogs aldrig med i den sionistiska rörelsen och vägrade envist att flytta från Polen. Det har skapat irritation i Israel och i sionistiska kretsar. När den palestinske ledaren Marwan Barghouti ställdes inför rätta i Israel 2002, ingrep Edelman och skrev ett brev för att meddela sin solidaritet med den palestinska rörelsen. Även om han tog avstånd från självmordsbombarna, blev reaktionen både i den israeliska pressen och regeringen ilska. Edelman avvisade alltid Israels försök att göra anspråk på ghettoupproret och menade nu att ghettokampens symbolvärde nu tillhörde palestinierna. Brevet riktades till den palestinska ZOB: ”befälhavarna för de palestinska militära, paramilitära och gerillaoperationerna”.

Men det fick givetvis inte läsarna av den största svenska morgontidningen veta. Den engelska utgåvan av Edelmans bok finns fortfarande att beställa från Bookmarks i London och den som skrev inledningen till boken – John Rose – har också skrivit en informativ artikel i den brittiska veckotidningen Socialist Worker för den 17 oktober 2009.

Se även artiklar i The Guardian 4 oktober 2009 (Lawrence Joffe) och The New York Times 3 oktober 2009 (Michael T. Kaufman).

POM