Den 26 januari går Sri Lankas folk till valurnorna för att utse en ny president. Vi återger här ett uttalande från Sri Lankas Socialistiska parti, lankesisk sektion av Förbundet för Femte Internationalen.

President Mahinda Rajapakse har hoppats på att segern i kriget mot tamilerna skulle ge honom en extra skjuts i det kommande valet, men planen verkar inte fungera. Samhället står inför ekonomiska problem, och hans politik erbjuder inga lösningar. Det är därför han utlyst valet tidigt: han vet att läget kommer att vara än värre om två år, och att han då har ännu mindre chans att bli omvald. Men tankarna på att omvandla segern i kriget till en seger också i presidentvalet har mötts av motstånd i motkandidaten, general Fonseka. Den militära segern har lett till en större splittring mellan presidenten och generalen.

Borgarklassens försök att använda sig av chauvinism och etniska spänningar för att upprätthålla sitt politiska stöd har också misslyckats. I det kommande valet har de så kallade marxisterna i JVP ställt sig på Fonsekas sida, medan Ceylon Workers’ Congress opportunistiska ledare, Thondeman, har förblivit på Rajapakses sida.

Oavsett vem som segrar i valet kommer läget för Sri Lankas folk att fortsätta försämras. Levnadsstandarden sjunker redan för arbetarna och fattigbönderna, och läget kommer att bli ännu värre. Tidigare sa regeringen att prisökningarna berodde på krigsutgifterna. De lovade att freden skulle föra med sig välgång och högre levnadsstandard om folket bara drog åt svångremmen till stöd för en seger i kriget. Allt detta har visat sig vara lögner.

På grund av den globala ekonomiska krisen lyckades inte regeringen förhandla fram ett lån från IMF utan att samtidigt gå med på en rad åtgärder. Nu har IMF gått med på att låna ut motsvarande 18 miljarder till landet, men endast på villkoret att man skär ner på en rad statsunderstöd och på lönerna i den offentliga sektorn. IMF vill att regeringen ska minska inflationen från 9 procent till 7 procent under det första året för att det följande året minska den med ytterligare 2 procent. Regeringen har inte vågat lägga fram sin budget för parlamentet före valet – men vi kan vara säkra på att de planerar stora nedskärningar så snart valet är över.

Trots att kriget är över håller sig regeringen fortfarande med en armé på 300 000 man. Under kriget tog armén 25 procent av statsbudgeten. Nu rapporteras dessutom utlandsskulder att motsvara 90 procent av nationalinkomsten. Under sådana förhållanden står folket definitivt och mycket snart inför svåra tider. Regeringen blir redan allt mindre populär.

Generalen har inte heller några planer för att lösa krisen. Han har bara sagt att han står för ”demokrati, disciplin och kamp mot korruptionen”. Det skulle vara självbedrägeri att förvänta sig mer demokrati från generalen än vi hade under Rajapakse. Båda står för en nyliberal politik. Generalen är ansvarig för att ha krossat det tamilska folket, och han var presidentens utvalde militäre ledare. Även om det inte finns någon tydlig statistik över döda och skadade är dessa män, till och med enligt regeringens egna siffror, ansvariga för 75 000 döda på båda sidor, inklusive minst 10 000 civila.

Systemet med en exekutiv president är ett hot mot demokratin och förtrycker folket
Presidentsystemet har skadat folkets demokratiska och mänskliga rättigheter. Rajapakse har använt systemet för att ignorera parlamentet och har styrt genom sina bröder och sin släkt. Under kriget användes presidentsystemet för att krossa folkets demokratiska rättigheter genom undantagslagen och anti-terroristlagen. Med dessa lagar kunde Rajapakse kuva pressfriheten och begränsa folkets demokratiska rättigheter. Nu har presidentmakten stigit ovanför lagens och domstolarnas makt. Trots det är det märkligt att JVP och UNP tror sig försvara demokratin genom att förlita sig på en armégeneral. Om generalen segrar i valet riskerar läget att försämras. Han använder sig av populära paroller, men de är bedrägliga. Generalen kommer inte att låta sig påverkas av något parti, eller av folket.

Inga av oppositionspartierna, såsom JVP och UNP, har ett trovärdigt program som alternativ till Rajapakse. Fonsekas löften är desamma vi hört så många gånger förr. Vi vet fortfarande inte vad hans verkliga program är. Han säger att hans ekonomiska politik kommer att basera sig på ”en öppen ekonomi och privatiseringar” – det vill säga samma ekonomiska politik som dominerat under de senaste trettio åren. Det står redan klart att en sådan politik inte hjälper flertalet arbetare och bönder. Av detta kan man bara dra en slutsats: vem som än vinner presidentvalet kommer folket att stå inför samma ekonomiska kris!

Ett socialistiskt program
Det står alltså klart att Sri Lankas arbetare och bönder kan förvänta sig ett förvärrat läge. Ställda inför detta gick Sri Lankas Socialistiska parti till andra socialistiska organisationer och grupper som bekämpar nationell chauvinism med ett förslag om en gemensam valkandidat baserat på ett handlingsprogram för landet med övergångskrav. Vi föreslog att man använder valkampanjen för att bygga ett oberoende arbetarparti baserat på ett socialistiskt program. Detta är revolutionärers uppgift i nuläget. Tyvärr talade vi för döva öron. Det finns en allmän ”vänsterkandidat”, Vickramabahu Karunaratne, men både han och hans allierade i valet, Sivajilingam, har valt att enbart använda kampanjen för att protestera mot de två huvudkandidaterna. Det finns mycket att protestera mot, men arbetarna och bönderna behöver mer än protester – de behöver ett nytt, kämpande parti. Därför kommer Sri Lankas Socialistiska parti att fortsätta uppmana till byggandet av ett nytt arbetarparti baserat på ett revolutionärt handlingsprogram:

• Dra tillbaka alla militära styrkor från tamilernas områden, full rörelsefrihet för alla flyktingar som befinner sig i läger, låt tamilerna flytta tillbaka till sina områden under administration av valda arbetar- och bonderåd.
• Lös den nationella frågan genom att erkänna tamilernas självbestämmanderätt.
• För återuppbyggnad i krigszonerna under lokalbefolkningens demokratiska kontroll.
• Stoppa de regeringsstödda dödspatrullernas kidnappningar och mord. För en arbetarinspektion av alla försvinnanden och kidnappningar.
• Avskaffa undantags- och anti-terroristlagarna, återställ mediernas demokratiska rättigheter.
• För priskontroll på basvaror, för en rörlig löneskala beräknad av arbetarorganisationerna, för att skydda lönerna från inflationen.
• Fullt medborgarskap och medborgerliga rättigheter åt alla etniciteter och lika tillgång till offentliga inrättningar oavsett språk, etnicitet eller religion.
• Beskatta de rika och storföretagen för att bekosta en utbyggnad av sjukvården, utbildningssystemet, boenden och transport under arbetarkontroll.
• Nationalisera de multinationella företagens tillgångar och ta kontrollen över vilka ekonomiska medel som lämnar landet.
• Koordinera arbetarnas och de förtrycktas kamp genom arbetar- och bonderåd. För en arbetar- och bonderegering som står ansvarig inför en nationell arbetar- och bonderådskongress.

Inför det kommande presidentvalet, och i den kamp som kommer att följa det, uppmanar vi socialistiska organisationer, fackförbund och alla som motsätter sig nationell chauvinism och etnisk diskriminering att tillsammans med oss bygga ett nytt antikapitalistiskt parti i Sri Lanka. Ett sådant parti kan utgöra en del av en ny, femte international, ett revolutionärt parti på världsnivå.