Arbetarmakt

Den 26 januari hölls presidentval i Sri Lanka. Innan dess träffade Peter Main från brittiska Workers Power PD Saranapala från Förbundet för Femte Internationalens lankesiska sektion, Sri Lankas Socialistiska parti, för ett samtal om kampanjen, förtrycket mot tamilerna och den socialistiska vägen ut ur landets kris.

Peter Main (PM): Varför utlyste president Rajapakse val två år i förtid – han satt väl säkert efter kriget?

PD Saranapala (PDS): Det gjorde han definitivt, men han visste också att det inte skulle förbli så för alltid. Någon måste betala för kriget, och den globala krisen har gått hårt åt Sri Lanka. Rajapakse trodde att han skulle segra bara på grund av den våg av singalesisk-buddhistisk chauvinism som regeringen hetsat fram under kriget.

PM: Vad är general Sareth Fonsekas roll i allt detta?

PDS: Fonseka ledde kriget mot Tamilska tigrarna, och Rajapakse såg honom som ett hot och försvagade honom därför genom att utnämna honom till ny försvarschef. När Fonseka insåg att det i praktiken bara var en hederspost, sade han upp sig och ställde upp i valet. De två huvudsakliga oppositionspartierna – UNP och Folkets befrielsefront (Janatha Vimukthi Peramuna, JVP) – saknade egna kandidater och slöt sig därför samman bakom generalen.

PM: Ska konflikten mellan Rajapakse och Fonseka ses som en maktkamp, eller finns det politiska skillnader bakom den?

PDS: De står båda för singalesisk nationalism, och har båda blodet från hundratusentals tamilska och singalesiska civila och soldater på sina händer. Fonseka har fått stöd från mäktiga krafter som vill sätta stop för Rajapakses släkts kontroll över regeringen. Ironiskt nog försöker båda vinna stöd från den tamilska minoriteten. När det gäller inrikespolitiken finns inga skillnader mellan dem båda. De uttalar sig endast vagt om vilken politik de kommer att föra, eftersom båda planerar en hårt åtstramad budget.

PM: Så de är huvudkandidaterna?

PDS: Ja, men valet har öppnat en politisk arena. Det viktigaste som vi ser det har varit att en oberoende tamilsk kandidat, MK Sivajilingam, har stigit fram. Den största tamilska politiska gruppen, Tamilska nationella alliansen (TNA) stödde Fonseka, men det faktum att Sivaji ställer upp innebär att sådana principbrott blir ifrågasatta. Sivajilingam har bedrivit kampanj tillsammans med Vickramabahu Karunarathne från Breda fronten, och har argumenterat för ett nytt politiskt initiativ för att förena, som han uttrycker det, öns norra och södra delar.

PM: SPSL deltog aktivt i Breda fronten under kriget. Varför har ni valt att inte stödja frontens ”gemensamma kandidat” – Karunarathne (Bahu) – som är en ledande medlem i Vänsterfronten och i Fjärde internationalens lankesiska sektion?

PDS: SPSL var för att kandidera med en gemensam kandidat, men inte bara som en protesthandling. Samtliga grupper som utgör Breda fronten – maoister, f.d. JVP-medlemmar, aktivister för medborgerliga rättigheter och Vänsterfronten – försvarade principfast tamilernas rätt mot chauvinismen och kämpade för deras demokratiska rättigheter under kriget. Det var ingen lätt sak att göra – i vissa fall var det rent ut sagt farligt – och vi såg valet som en möjlighet att ta kampanjen framåt rent politiskt. Vi föreslog en gemensam socialistisk kandidat på ett grundläggande socialistiskt program för försvar av tamilernas självbestämmanderätt och demilitarisering av de tamilska regionerna, samt krav på att riva upp undantagslagarna, avskaffa det verkställande presidentämbetet, försvara arbetarnas och böndernas levnadsstandard, nationalisering av industrin under arbetarkontroll, skapandet av arbetar- och bonderåd för att samordna kampen, samt behovet av en arbetar- och bonderegering som kunde planera ekonomin för att påbörja en omvandling av samhället och ekonomin.

PM: Vad fick ni för reaktioner på ert förslag?

PDS: Många kamrater, inklusive Bahu, sade att de höll med om våra krav, men att uppmaningen till att bilda rådsförsamlingar samt en arbetar- och bonderegering var för avancerat. Deras idé var helt enkelt att vinna så många anti-chauvinistiska röster som möjligt. För oss var det att kasta bort en möjlighet istället för att bara protestera borde vi förklara behovet av en socialistisk väg ut ur Sri Lankas kris. Därför stödde vi inte heller Bahu i valet.

PM: Hur har ni arbetat under valet?

PDS: Vi har delat ut tiotusentals flygblad med text både på singalesiska och tamilska vid våra möten och fackliga träffar runtom i landet. Vi har också talat vid Vänsterfrontens valmöten i många olika städer. Vår generalsekreterare, Mahinda Devege, ledde tillsammans med Bahu och Sivaji möten i Ragala Town, Kandy, Mennar, Vavuniya, Jaffna och Colombo och talade där för hundratals människor.

PM: Hur var stämningen på valmötena?

PDS: Livlig. Folk är sugna på politik igen nu när kriget är över. Många människor i de tamilska områdena säger att de gillar den gemensamma kampanjen, men att de måste rösta på Fonseka för att bli av med Rajapakse. Men de litar samtidigt inte på Fonseka, och det finns ett växande stöd för tanken på en förenad singalesisk och tamilsk vänster. Men vänsterfronten ger inget socialistiskt svar på behovet av ett sådant nytt parti.

PM: Och hur har svaret varit på SPSL:s maning till att inte rösta?

PDS: Återigen argumenterade många för en röst på Fonseka, trots hans bakgrund. Men vid arbetsplats- och fackmöten stödjer man vårt upprop för ett nytt arbetarparti. Några i Vänsterfronten är intresserade av tanken på en ny, femte international, kanske på grund av Chávez tal.

PM: Vilka blir era prioriteringar efter valet?

PDS: Valkampanjen har alltmer präglats av våldsyttringar, och fem personer har dödats. Rajapakses folk börjar oroa sig över att faktiskt inte gå segrande ur striden. Oavsett vem som vinner kan segern följas av ökad repression för att ”upprätthålla ordningen”. Men parlamentsvalet hålls om tre månader. Om det genomförs som planerat kommer det att ytterligare öppna upp den politiska arenan. Vi kommer att argumentera för att Breda fronten ställer upp i valet med ett handlingsprogram som det vi föreslog för presidentvalet. Det skulle kunna bli ett viktigt steg mot ett nytt, stort arbetarparti.

Rajapakse segrade i presidentvalet med 57% av rösterna. Vänsterfronten fick 0.07%. Parlamentsval hålls den 8 april.