Arbetarmakt

Uttalande från Workers Power den 4 mars 2010

Beslutet att tillåta brittiska oljebolag att börja borra efter olja runt Malvinas/Falklandsöarna har fått den dispyt som ledde till krig 1982 att blossa upp igen.

Det har utlöst demonstrationer inte bara i Argentina utan också i andra sydamerikanska länder. Venezuelas president Hugo Chávez har sagt följande: ”Tiden för imperier är förbi, har ni inte märkt det? Återlämna Malvinas till det argentinska folket.” Nicaraguas president Daniel Ortega har uppmanat Storbritannien ”att återlämna Malvinas territorium till dess rätta ägare – återlämna det till Argentina.”

Workers Power har alltid varit tydliga i denna fråga. Storbritannien har ingen rätt till Malvinasöarna, från vilka Argentina kastades ut med våld 1833 som en del av britternas globala expansion under 1800-talet.

Workers Power motsatte sig Thatchers blodiga krig 1982, och tog på Londons gator tydligt och entydigt ställning för Storbritanniens nederlag och seger åt Argentina. Vi kommer att motsätta oss varje ny militär handling från Storbritannien för att ”försvara” öarna och vi säger att öarna omedelbart bör återlämnas till Argentina.

När Argentina återtog kontrollen över Malvinas 1982, nästan utan några skärmytslingar, var Margaret Thatcher den mest hatade brittiska premiärministern under årtionden. Hon hade drivit upp arbetslösheten till nivåer som inte setts sedan 1930-talet och inledde angrepp efter angrepp mot brittiska arbetare, och fjättrade dem med de mest antifackliga lagarna i Europa.

Labourpartiet trodde att de kunde undergräva hennes trovärdighet i valet genom att anklaga henne för att ”förlora brittiskt territorium” – och skapa stort rabalder om att Falklandsöarna övergavs till den fascistiska militärjuntan i Argentina. Men Thatcher grep det gyllene tillfället att spela stor krigsledare genom att skicka krigsfartyg och militärer till Sydatlanten.

Under krigets gång gav Thatcher personligen order om att sänka den argentinska kryssaren General Belgrano, även om fartyget var på väg bort, och dränkte därmed 323 unga matroser i Sydatlantens iskalla vatten. ”Vi fick er!” jublade The Sun. ”Låt oss glädjas!” utbrast Thatcher när hon blev tillfrågad om förlusten av människoliv. Hon återställde sin popularitet genom att rida på en chauvinistisk våg som frammanats inte bara av kvällstidningarna utan också av Labours ledare. Miljoner britter föll för det och hyllade hennes seger i kriget.

Men det stod snart klart – vilket Workers Power varnat för skulle bli fallet – att den brittiska imperialismens seger var ett nederlag för brittiska arbetare. Thatcher vann en jordskredsseger i valet 1983. Hon gick vidare med att besegra gruvarbetarna efter en tolv månader lång strejk 1984–85 när Labours ledare återigen visade sin svekfullhet genom att inte aktivt stöda gruvarbetarna. Vi betalar fortfarande priset för dessa nederlag.

Åter är det en Labourregering som försvarar den brittiska imperialismens intressen i Sydatlanten – den här gången för att exploatera oljereserverna där. Åter talar högern om behovet att försvara Falklandsinvånarnas ”självbestämmande”.

Workers Power upprepar att detta är cyniskt nonsens. Den brittiska kolonin Falklandsöarna är inte och har aldrig varit livskraftig. Det kostar en mindre förmögenhet att försörja och försvara kolonin: mer än 100 miljoner pund om året bara i militära utgifter. De två tusen ”invånarna på Falklandsöarna” härstammar från brittiska kolonisatörer – fåraherdar och valjägare – vars antal sjönk fram till kriget 1982 och har bara kunnat öka på skattebetalarnas bekostnad. Den brittiska regeringen gör det bara för att bevara det falska anspråket på suveränitet och bekräfta den tragiska förlusten av 255 brittiska soldater i Thatchers reaktionära krig.

Den här cyniska charaden kan inte tillåtas blockera det faktum att territoriet och dess olja och naturresurser rätteligen – både geografiskt och historiskt – bör tillhöra Argentina.

Arbetarklassen i Storbritannien har inget intresse av att stöda våra ”egna” kapitalisters exploatering av oljeresurser på andra sidan jorden. Vi har allt intresse av att förena oss med arbetarna i Latinamerika och världen över som kämpar mot den brittiska och amerikanska imperialismen. Vår fiende finns inte på andra sidan havet utan hemma – de miljardärer och bankirer som vill trycka ner oss i ännu djupare fattigdom för att betala för den ekonomiska krisen.

• Stoppa omedelbart oljeletandet
• Ut med brittiska trupper från Malvinas och bort med alla marina styrkor ur Sydatlanten
• Återlämna utan villkor suveräniteten över öarna till Argentina.