Arbetarmakt

Jeremy Drinkall ställer upp som antikapitalistisk kandidat i valkretsen Vauxhall i London i det brittiska parlamentsvalet. Här presenterar han sig själv.


Jag ställer upp i Vauxhall för att ge människor en chans att rösta antikapitalistiskt i valet. Jag har bott i Vauxhallområdet under de senaste tolv åren. Jag är elevassistent på Lilian Baylis Technology School, där jag är facklig företrädare för fackföreningen Unison.

Jag har arbetat i ett antal lokala kampanjer. Med Lambeth försvarar allmännyttan motsatte jag mig privatisering av Ashmoleområdet i Oval. Jag var också med i Bevara vårt NHS [sjukvården] offentligt i att försöka stoppa profitörerna från att ta över vår primärvårds utrustning i Myatt Fields.

I min kampanj vill jag lyssna till så många boende som möjligt och hjälpa dem att göra motstånd mot usla bostäder, försämrad service och växande arbetslöshet.

Bakgrund
Jag är 49 år gammal och har varit socialist i 30 år. Jag deltog som student i en generalstrejk i Kanada – och har inte ångrat mig sedan dess.

När jag återvände till England, stödde jag den stora gruvstrejken, samlade in livsmedel för de strejkandes familjer och deltog i kampanjer för solidaritet. När sydöstra regionen av TUC [LO] genomförde en endags generalstrejk, hjälpte jag till som strejkvakt vid en kraftstation – oturligt nog fick köksmästaren på min arbetsplats syn på mig på teve och jag fick omgående sparken.

Jag flyttade senare till Cardiff och fortsatte att stöda gruvarbetarna, speciellt vid Tower Colliery, där de framgångsrikt satte upp ett arbetarkooperativ.

Jag arbetade på Companie House [registrerar företag] under 12 år, där jag valdes till klubbordförande i facket för statstjänstemän (kallas nu PCS). Bland de många striderna där kan nämnas hur vi bekämpade privatisering genom en kombination av strejker och politiska kampanjer.

I den andra stora omvälvningen under 1980-talet, revolten mot Poll Tax, startade jag en lokal förening mot skatten. Det var en omfattande rörelse, där 14 miljoner människor vägrade att betala den här orättvisa skatten och i slutändan besegrade regeringen. Vår lokala förening var, som så många andra, så stor att vi hade ”kaptener” på olika gator och i olika bostadsområden för att organisera utdelning av flygblad, möten och blockader för att trotsa kronofogdarna.

När jag var medlem i Labourpartiet befann sig min lokalavdelning ofta i opposition mot ledningens politik och upplöstes odemokratiskt – liksom var åttonde lokalavdelning mot slutet av 1980-talet. Jag gick strax efteråt ur Labour och gick med i Workers Power, som ställer upp under det antikapitalistiska baneret i det här valet.

Efter att ha bekämpat polisens rasism i kampanjerna för Cardiff Three och Mark Harris och upplevt polisvåld på demonstrationer och i strejkvakter, kom jag till slutsatsen att staten inte är neutral utan försvarar de rika och mäktiga. Vi behöver nedmontera detta repressiva maskineri och genom en revolutionär kamp ersätta det med ett system där arbetarnas demokratiska råd styr.

Nytt parti
Jag flyttade till södra London 1998, där jag var redaktör för tidningen Workers Power och dess hemsida under tio år under pseudonymen Jeremy Dewar.

Jag kastade mig in i den antikapitalistiska rörelsen, deltog i demonstrationen Stop the City 1999 och organiserade arbetare och ungdomar för att delta i flera internationella demonstrationer mot storföretagens girighet och den ökade fattigdomen bland världens arbetare och småbönder. En minnesvärd – och skrämmande – upplevelse var i Genua när polisen sköt ihjäl den obeväpnade demonstranten Carlo Giuliani.

Jag var med och grundade Globalise Resistance, var med i dess styrgrupp, där jag arbetade för en antikapitalistisk rörelse i samma massomfattning som den som fanns i Italien och Frankrike. Jag besökte också Palestina under den här perioden med ISM (International Solidarity Movement), där jag hjälpte till att bygga upp motstånd utan våld mot den israeliska ockupationen.

En annan nyckelfråga under dessa år var kampen mot krig. Jag hade motsatt mig Storbritanniens trupper i Irland under 1980- och 1990-talet, så när Labourregeringen skickade trupper för att slåss i Afghanistan och Irak, satte jag snabbt upp en Stoppa kriget-grupp i Camberwell.

När två miljoner av oss marscherade mot den kommande invasionen av Irak i februari 2003, belystes det faktum att det finns ett ”demokratiskt underskott” i brittisk politik. Hur kan det komma sig att den majoritet som var emot kriget inte fanns representerad i parlamentet?

Jag hade stött Socialistiska alliansen, som ställde upp Greg Tucker och Theresa Bennett lokalt i valet i London 2000 och i parlamentsvalet 2001. Men nu blev jag övertygad om att det behövs ett nytt arbetarparti för att kämpa för socialismen.

Respect misslyckades olyckligtvis i båda avseenden eftersom de gjorde allvarliga eftergifter till medelklassens affärsmän och muslimska präster. Istället gick jag med i Kampanjen för ett nytt arbetarparti och var med i dess styrgrupp. Behovet av ett nytt parti förblir en huvuduppgift för socialister och jag hoppas min kampanj i Vauxhall kan bidra till att det blir verklighet.

Vauxhall
Sedan 2008 har jag återfokuserat min politiska energi på Vauxhall. Jag arbetar som elevassistent på Lilian Baylis Technology School, där jag med egna ögon sett vilka oskäliga nackdelar som unga människor ur arbetarklassen får uppleva. En dag i veckan arbetar jag på filialen för Lambeth College i Vauxhall.

Jag är helt emot Akademier, som överlåter våra skolor och skattebetalarnas pengar till enskilda individer och företag, och svälter ut andra skolor när det gäller resurser. Istället borde föräldrar, elever och de anställda styra våra skolor, medan alla skolor borde få tillräckliga resurser och tjäna hela samhället. Vi behöver bygga ut college och universitet och tillhandahålla ett stipendium för alla elever över 16 års ålder, så att alla våra barn kan få den bästa möjliga starten i livet.

Jag är facklig representant för mitt fack Unison och har drivit kampanj för att förena kommunanställda med hyresgäster för att försvara allmännyttan och stoppa privatiseringen av bostadsområden, städare, vaktmästare och underhållsarbetare. Jag är en framträdande medlem i kampanjen Rätt till arbete, medgrundare och medlem i dess styrgrupp.

Under de två senaste åren har jag deltagit i Försvara allmännyttan för att driva kampanj mot att bostadsområdet Ashmole i Ovaldistriktet privatiseras och Håll vårt NHS offentligt för att kämpa mot att ett privat konsortium sväljer fetmaoperationerna i Vassalldistriktet.

Till skillnad från andra kandidater, ser jag min kampanj som en möjlighet att lyssna på lokalbefolkningen om vad som verkligen berör dem – och sedan hjälpa dem att ta upp dessa frågor och kämpa för verklig förändring.

Det är viktigt att få in representanter i parlamentet. Men verklig förändring kommer när miljoner vanliga människor säger ”Nu är det nog” och håller ihop för att kämpa för en annan värld. Jag ser verkligen fram emot att föra ut detta budskap på gatorna, in i bostadsområdena och ut till arbetsplatser i Vauxhall under våren.

Läs Jeremys blogg: http://drinkall4vauxhall.blogspot.com
Följ Jeremy på Twitter: http://twitter.com/VoteDrinkall
Gå med i Jeremys kampanj på Facebook: http://tiny.cc/iv0ik