Arbetarmakt

Våra kamrater i Tjeckien deltar i ett samarbete inom vänstern som syftar till att skapa ett nytt antikapitalistiskt arbetarparti. Vi återger här deras plattform. Om du kan tjeckiska, kan du följa utvecklingen genom våra kamraters hemsida: http://sop.revoluce.info. I annat fall lovar vi att återkomma till de tjeckiska kamraternas arbete.

Den ekonomiska krisen har också drabbat Tjeckien. De styrande eliterna har visat att deras enda formel för att bekämpa krisen är ännu fler angrepp på levnads- och arbetsvillkoren för dem som de styr över. De genomför fokuserade angrepp på arbetarnas och socialt förtrycktas levnadsstandard genom Fischers regering med ”experter”. Den fortsätter tidigare regeringars reformer på ett ännu hårdare sätt.

De parlamentariska vänsterpartierna ČSSD och KSČM, som stöds av majoriteten av arbetarna, är fullkomligt värdelösa. De fackliga ledarna är tveksamma till att inleda en seriös kamp.
Det visar tydligt behovet av ett alternativ – en antikapitalistisk organisation som kan ena arbetarna så att de kan försvara sina intressen och hitta verkliga lösningar på den nuvarande allmänna krisen.

Vid en konferens den 24 oktober 2009 i Prag kom krafter som inser detta behov överens om att bygga upp en förenad organisation som är inriktad på detta mål, och därför beslutade de att grunda en inledande fas av organisationen. Dess politik fram till att den nya organisationen lanseras och antar ett fullständigt program kommer att styras av denna plattform.

1. Kapitalismen är orsaken. Ekonomisk kris, fattigdom i tredje världen, krig, miljöförstöring, arbetslöshet, social marginalisering… det är nödvändigt att se sanningen. Den samtida världens sämsta drag är integrerade delar av det system vi lever i och som vi får höra är det bästa möjliga. De är resultatet av det faktum att produktionen (och andra samhällsfrågor) beslutas utifrån vinsterna för en snäv minoritet och inte majoritetens behov. Därför kan vi inte begränsa våra krav till vad som är acceptabelt under kapitalismen. Vi måste tvärtom gå utöver kapitalismen. Endast genom självorganisering kan vi uppnå ett fritt samhälle.

2. Vi sitter inte ”i samma båt som arbetsgivarna”. Arbetarnas och arbetsgivarnas intressen är i det här systemet fullständigt motsatta. I den nuvarande ekonomiska krisen visar det sig tydligare än under perioder med tillväxt. Vi måste försvara intressena för de som tjänar sitt levebröd genom arbete och inte försöka försona de två – i praktiken blir det alltid på arbetarnas bekostnad.

3. Vi ska inte betala för deras kris! Vi får veta att alla måste betala sin del av räkningen för krisen, att vi levde över våra tillgångar. Hur skulle vi ha kunnat orsaka krisen genom ärligt arbete eller gå till skolan? Det är inte möjligt. Hur skulle vi kunna leva över våra tillgångar, om en del av oss har högre lön bara för att de arbetar övertid och andra ”höjer” sin lön genom svartjobb eller korttidsarbete? Det är inte möjligt. Vi avvisar överföringen av krisens kostnader på arbetarna i form av avskedanden, sänkning av löner, försämrade arbetsvillkor, m.m. Krisen orsakas av kapitalismens natur, därför ska den betalas av de som har störst fördel av systemet. Krisen har också visat marknadsekonomins bristfällighet och behovet att överskrida den.

Vi kräver:
• Öppna räkenskaperna i de företag som avskedar arbetare eller som går i konkurs för de anställda och fackföreningarna, expropriera dem och ställ dem under arbetarkontroll.

• Dela på allt tillgängligt arbete mellan de som kan arbeta och utan löneförlust vid förkortning av arbetstiden.

• Skapandet av ett statligt program för offentliga arbeten med en anständig lön för att bekämpa massarbetslösheten.

• Ordentliga ökningar av finansieringen av yrkesutbildningar och vidareutbildning för arbetslösa.

• Återförstatliga strategiska industrier (dvs. produktion och distribution av elektricitet, olja, kol, vatten, vapenindustri) och det finansiella systemet och ställ dem under arbetarkontroll.

• Förstatliga alla företag som har verksamhet i Tjeckien och som är registrerade i skatteparadis och hindra dem att fortsätta med verksamheten.

4. Vår makt ligger i vår enhet. Det kan tyckas att vi är maktlösa i jämförelse med banker och regeringar. Men det är inte så – arbetarna har styrkan att driva igenom sina intressen. Den ligger i det faktum att vi är dem som skapar alla rikedomar i samhället. Det kommer emellertid bara upp till ytan i organiserade aktioner. Massdemonstrationer och speciellt strejker och fabriksockupationer träffar de rika där det gör mest ont – på deras konton. Endast det kan tvinga dem att sänka huvudet och dra sig tillbaka. Det beror på att de verkliga besluten inte fattas i parlamentet, utan på deras sida i styrelserna för banker och företag och på vår sida genom strejker och massaktioner på gatorna.

Fackföreningar uppstod för att organisera arbetare för att försvara sina ekonomiska intressen mot arbetsgivarna. De nuvarande fackföreningarna utför emellertid den funktionen mycket dåligt. Hur skulle det kunna vara annorlunda, när deras ledare öppet förklarar att de sitter i samma båt som arbetsgivarna. Aktioner – och då bara symboliska aktioner – organiseras bara när det blir absolut nödvändigt, och därför misslyckades de med att förhindra godkännandet av ODS-regeringens reformer och finansminister Janotas paket, eller övervältrandet av krisens kostnader på arbetarna.

Situationen måste förändras. Den fackliga ledningen måste lyssna till kraven från dem som de ska representera. Men för det behövs tryck underifrån. Fackföreningarna demokratiseras radikalt – medlemmarna måste själva på regelbundna avdelningsmöten besluta vad, hur och när de vill genomdriva något. Kampens krav och metoder måste beslutas av fackets medlemmar på regelbundna medlemsmöten. Ledningen och representanterna som förhandlar med arbetsgivarna och staten måste väljas av de fackliga basmedlemmarna, och de måste vara ansvariga, inklusive möjligheten att omedelbart avsätta dem, och de ska inte tjäna mer än medellönen hos dem som de representerar. Förhandlingarna måste vara offentliga för att vi ska kunna veta om våra intressen har försvarats tillräckligt. Vi vill organisera de fackmedlemmar som vill förändra fackföreningarna till ett verkligt instrument för arbetarnas kamp.

5. Ingen plattform för fascismen. ODS arbetarfientliga reformregering och den ekonomiska krisens framväxt skapade gynnsamma villkor för den fascistiska rörelsens utveckling. Massor som är desperata på grund av sin försämrade livssituation erbjuds så kallade radikala lösningar och lägger skulden för det nuvarande systemets problem – de förtryckta minoriteterna.

Överallt där fascister har blivit en betydande kraft i det förflutna, är arbetarnas självständiga organisering den måltavla mot vilken de har använt det våldsamma inbördeskrigets metoder. Vi kan inte ens tillåta möjligheten av en upprepning av det scenariot – kampen mot fascismen är en av våra viktigaste uppgifter och vi kommer att sträva efter att föra in den i arbetarrörelsen.

Öppet nynazistiska organisationer och deras frontparti, som demagogiskt kallas Arbetarpartiet, använder varje tillfälle för att sprida hatets gift mot allt som är annorlunda. Vi strävar efter att skapa en antifascistisk massrörelse som kan visa nynazisterna att de inte är intresserade av deras ”lösning” och som kommer att driva bort dem från gator, skolor och arbetsplatser. Vi kan se hur fascisterna inte nöjer sig med verbal anstiftan i Janov och i andra försök till pogrom, utan använder dödliga angrepp med brandbomber och fysiska angrepp som alltför ofta olyckligtvis slutar med död. Det är därför som det i områden där fascistiska angrepp hotar finns behov att organisera självförsvarsgrupper tillsammans med de minoriteter som hotas, speciellt romer.

6. Avskaffa diskriminering. Att lägga skulden på förtryckta minoriteter är inte bara något som utmärker fascister, utan är vanligt hos parlamentariska partier. Till deras skam görs det ofta, speciellt när det gäller utländska arbetare, även av den parlamentariska vänstern. Den här politiken är utformad för att försvaga arbetarnas enhet och därigenom också deras kollektiva styrka. Det avleder dessutom uppmärksamheten från de som verkligen är skyldiga till de brännande problemen – arbetslöshet, dyster bostadssituation och mycket annat.

Vi fördömer all diskriminering, oavsett om det är på jobbet, vid tillgång till service eller i samhället i allmänhet, på grundvalen av etnicitet, nationalitet, kön, funktionshinder, ålder, sexuell läggning, tro, politisk tillhörighet m.m. Vi avvisar överföringen av någon grupp till samhällets utkanter. Ett framskridet samhälles uppgift är tvärtom att helt integrera alla i majoriteten.

För att övervinna den splittring i arbetarklassen som beror på fördomar som råder i samhället, behöver vi kämpa för samma arbets- och lönevillkor för alla arbetare oavsett både deras etniska ursprung och form av anställning och stå för de förtrycktas rättigheter. Fackföreningarna måste fokusera på att organisera arbetare i minoriteter för att förbättra deras ställning och arbetarklassens enhet.

7. Mot regeringens angrepp, för offentlig service. Det är inte bara arbetsgivarnas åtgärder som är farliga. Fler angrepp (på sådana landvinningar som välfärdssystem, arbetslagstiftning och offentlig service och offentliga intäkter) kommer genom regeringen och dess lagar. Det tydligaste exemplet är det nyligen godkända Janotapaketet, som representerar nedskärningar på det sociala området som är utan motstycke i Tjeckiens moderna historia. Ett sådant angrepp måste besvaras med en generalstrejk och istället för förmåner för de rika och nedskärningar av sociala förmåner, kräva:

• Höj minimilöner, pensioner och stipendier till två tredjedelar av den genomsnittliga lönen.

• Ordentliga löneökningar i offentlig sektor, inga avskedanden och besparingar på bekostnad av service (exempelvis optimering av skolor), inga privatiseringar och ingen separering av extra service från den offentliga sektorn (så kallad outsourcing).

• Avskaffa det nuvarande absurda skatteuttaget och inför en progressiv beskattning av fysiska enheter och avskaffa begränsningen av försäkringsbetalningar.

• Höj beskattning av företag och avskaffa subventioner och stöd till transnationellt kapital.

• Offentlig granskning under kontroll av arbetarnas representanter koncentrerad på revidering av alla regeringskontrakt med privata företag.

• Expansion av offentlig service, avvisande av skolavgifter och de så kallade regleringsavgifterna (som faktiskt är skatt på mediciner och sjukvård) inom sjukvården på central nivå.

• Ingen pensionsreform som bara kommer att förlora pengar på försäkringsbolagens och bankernas spekulationer, bevarande av fortsatt finansiering av pensioner och sänkt tidsgräns för pensionering till 60 år.

• Bostäder åt alla! För ett statligt program för byggande av allmännyttiga lägenheter och förnyelse av bostadsfonder. Nej till privatisering av lägenheter och hus, nej till höjningar av hyror och service som har med bostäder att göra.

• Gratis sjukvård. Inget stärkande av marknadsprinciper i sjukvården – varken privatisering, varken nedläggning av sjukhus, enskilda avdelningar eller service. Centrala system för finansiering av sjukvård som demokratiskt kontrolleras av de anställda och patienterna, statligt monopol på produktion, import och distribution av läkemedel och medicinsk utrustning. Ingen höjning av patientavgifter!

• Ett högkvalitativt offentligt utbildningssystem som är tillgängligt för alla – inga skolavgifter i någon skolform; åtminstone minimilön till lärlingar och studenter för produktivt arbete under praktik; inga nedläggningar av skolor; moderna och välutrustade klassrum; anständig lön för lärare och andra skolanställda.

8. Mot erövringskrig. Den globala kapitalismen är baserad på fördelningen av inflytelsesfärer i världen mellan de mäktigaste staterna och blocken. För att säkra större vinster än sina rivaler har de medlen för att utvidga dessa regioner med målet att få nya marknader, strategiska råvaror eller billig arbetskraft. Det ger emellertid upphov till spänningar och krig och efterföljande ockupationer. Arbetarnas uppgift världen över är att både motsätta sig dessa erövringskrig och alla militaristiska projekt (som USA:s militärbas i Tjeckien) och det är därför som vi är beredda att undergräva krigsansträngningar till och med på bekostnad av vårt eget lands nederlag. Vi kräver omedelbart tillbakadragande av tjeckiska trupper från alla utländska uppdrag och utträde ur Nato.

9. Försvara våra demokratiska rättigheter. Ett av den blivande elitens främsta löften 1989 var demokrati. Under tiden har vi lärt oss att den i grundläggande frågor är begränsad till att lägga en valsedel i valurnan vart fjärde år, men att den i varje fall upphör utanför dörrarna till arbetsplatser och skolor. Den positiva förändringen var att vi kan samlas, organisera oss och protestera.

Men även det är för mycket för våra härskare – under olika förevändningar, oavsett om det är i samband med kriget mot terrorn eller den nuvarande kampen mot ”extremism”, är till och med de mest grundläggande demokratiska rättigheterna, såsom rätten att samlas och tala, begränsade, polisens befogenheter ökar och människor blir alltmer övervakade av de allestädes närvarande. Oavsett förevändningen för införandet av den ena eller andra odemokratiska åtgärden, kommer den förr eller senare att användas av staten gentemot arbetare som försvarar sina rättigheter eller gentemot en rörelse som kämpar för progressiva krav (antikrigsrörelsen, antifascister, rörelser för de förtrycktas rättigheter). Därför måste vi stå upp mot varje inskränkning av demokratiska rättigheter!

En av de grupper som lider av speciella former av förtryck i det nuvarande systemet är ungdomar, som är socialt beroende av föräldrar och som saknar demokratiska rättigheter. Det är därför som ungdomar världen över står i motståndets främsta led i kampen för en framtid utan fattigdom, förtryck och utsugning, för förändring av samhället.

• Ingen repression från polis, byråkrati och skola och bestraffning av uttryck för självständiga uppfattningar, oberoende kultur och självständiga livsstilar som inte är våldsamma.

• Rösträtt från 15 års ålder och för alla med permanent eller tillfälligt uppehållstillstånd (invandrare, utländska arbetare och studenter, m. Fl.).

10. För arbetarnas självständiga politiska representation. Kampen för lönearbetarnas intressen kan inte bara föras på den ekonomiska nivån. Vi behöver ett politiskt instrument som kan främja våra politiska krav mot den statsapparat som tjänar arbetsgivarna. Enskilda sociala gruppers intressen representeras i dagens system av politiska partier. Ett parti som i handling representerar arbetarklassens intressen existerar emellertid inte i Tjeckien. Därför kommer allt vårt arbete, både innan skapandet av den nya organisationen och därefter, vara inriktat på att skapa ett sådant parti.

11. För verklig socialism. Vi vill absolut inte återgå till den polisregim som styrde här före 1989. Den regimen var visserligen baserad på exproprieringen av produktionsmedlen, men den saknade helt och håller socialismens grundläggande förutsättning – arbetardemokrati. Besluten fattades av snäva grupper av byråkrater – för att hålla sig själva kvar vid makten. Utan demokrati kunde inte centralplaneringens rigida system fortleva.

Vi föreställer oss tvärtom socialismen som ett system baserat på demokratiska och jämlika diskussioner och beslutsfattande om samhällets alla angelägenheter inklusive och speciellt om hur och var användningen av den socialiserade produktionen ska inriktas. Endast på det sättet kan vi bli av med utsugning och förtryck och uppnå ett fritt samhälle!

Artiklar om samma ämne:  Nyliberaler segrade i Tjeckien |  LCR:s antikapitalistiska partiprojekt |  Frankrike: LCR och det nya antikapitalistiska partiet |  Vänstern ställer upp i Österrikes krisval |  Nya antikapitalistiska partiet misslyckas i franska regionalvalet |