Arbetarmakt

Parlamentsvalet i Ungern slutade med en triumferande valseger för högerpartiet ”Federationen av unga demokrater”, FIDESZ. Partiet vann 52 procent i den första valomgången. På andra plats kom det styrande socialdemokratiska MSZP med 19 procent av rösterna, mindre än hälften av resultatet i det föregående valet. Detta representerar en dramatisk omkastning bland väljarna, eftersom MSZP i valet 2006 besegrade FIDESZ med 43,21 mot 42,03 procent.

Det extrema högerpartiet Jobbik fick 16,71 procent av rösterna och blev därmed den tredje starkaste kraften i parlamentet.

Vid sidan av dessa tre partier var det bara det gröna alternativet LMP (”Politiken kan bli annorlunda”) som lyckades ta sig in i parlamentet med 7,4 procent av rösterna. Högerpartiet Ungerska demokratiska forumet (MDF) och det liberala Alliansen av fria demokrater (SZDSZ) lyckades däremot inte ta sig över spärren på fem procent.

I den andra omgången den 25 april kan FIDESZ vinna en majoritet på två tredjedelar om de till sina 206 redan vunna platser kan foga 52 till.

Det var bara 64 procent av de röstberättigade som deltog i valet. Det innebär att en tredjedel av ungrarna är så besvikna på det rådande politiska systemet att de betraktade valet som meningslöst.

Varning
Denna valtsunami för högern är på alla sätt oroande. FIDESZ partiledare Viktor Orban kombinerar ett aggressivt program med nedskärningar och privatisering med en ursinnig nationalism, som speciellt riktas mot romer och judar. FIDESZ har redan visat sin reaktionära politik under åren 1998 till 2002 när Orban var premiärminister.

För arbetarrörelsen och de nationella minoriteterna är den enorma valframgången för det fascistiska partiet Jobbik speciellt hotfull. Partiet är nära knutet till det paramilitära ”Ungerska gardet”, stormtrupper som är jämförbara med nazisternas SA under 1930-talet. Gardets aktivister, bland vilka återfinns många poliser, var exempelvis ansvariga för morden på en romsk familjefar och hans fyra år gamla son 2009. Ordföranden i polisernas fackförening ställde upp för Jobbik i EU-valet 2009.

Nyliberala socialdemokrater
Hur kunde det här hända? Huvudorsaken ligger i de nyliberala nedskärningarna i välfärden och privatiseringarna under de senaste åtta åren, under ledning av den socialistiska regeringen. Ungern är ett av de fattigaste länderna i EU med en inkomst per capita på 8 000 euro. Omkring tre av Ungerns tio miljoner invånare lever under fattigdomsstrecket. Samtidigt är arbetslösheten över tio procent. Under MSZP:s regering privatiserades alla återstående offentligt ägda företag.

Under dessa åtta år leddes MSZP-regeringen av tre olika premiärministrar – Peter Medgyessy, Ferenc Gyurcsany och från 2008 Gordon Bajnai. De var alla tre inblandade i korruptionsskandaler. Speciellt hatad var Gyurcsany, affärsman och en av de rikaste i Ungern. När ett hemligt tal av Gyurcsany från 2006 blev offentligt, i vilket han medgav att han ljugit om den planerade åtstramningen, blev det upplopp under flera dagar, vilka extremhögern försökte utnyttja. Bajnai är också entreprenör och tidigare utsedd till ”årets unga direktör”.

Trots alla nedskärningar och privatiseringar kunde Bajnais socialdemokratiska regering inte förhindra att landet kom nära konkurs i början av 2010. Enbart ett lån på 20 miljarder euro från Internationella valutafonden och EU kunde förhindra konkursen.

Många arbetares massiva besvikelse över MSZP:s politik och avsaknaden av ett arbetarparti som verkligen kämpar för den vanliga befolkningens intressen förklarar hur avskummet i Jobbik har kunnat växa fram.

Offren för kapitalistiska angrepp
Officiella siffror anger att bara 1,9 procent av Ungerns befolkning är romer. Enligt andra beräkningar representerar de emellertid 6 procent. Romerna i Ungern har diskriminerats och förtryckts under många århundraden – liksom i alla andra europeiska länder. Enligt inofficiella data var mellan 60 och 80 procent av romerna arbetslösa under 1990-talet och idag lär siffran vara över 90 procent.

Den ungerska arbetarklassen har på senare år visat att den inte är beredd att passivt acceptera angreppen på dess rättigheter. Proteströrelser mot nedskärningar i sjukvården, upprepade och ibland framgångsrika strejker från järnvägsanställdas fackförening, strejker i offentlig sektor – vilka alla understryker de ungerska arbetarnas beredskap för att kämpa.

Men arbetarklassen saknar ett parti som kämpar för dess intressen på den politiska nivån. Det socialdemokratiska MSZP är efterträdare till det styrande stalinistiska kommunistpartiet. I partiet har de nyrika entreprenörerna kontrollen över dess politik.

Organisera motståndet!
Bland de mest brådskande uppgifterna under den kommande perioden är att organisera massiva försvarsstrider mot de oundvikliga angreppen från FIDESZ enormt förstärkta högerregering. Det kommer att vara av avgörande betydelse att bygga upp aktionskommittéer bland basmedlemmarna. De måste utöva tryck på den fackliga ledningen, inleda en kamp på alla fronter mot regeringens åtgärder med masstrejker och demonstrationer. Om de inte gör det, måste basmedlemmarna ta initiativet och avsätta och ersätta de ledare som inte vill kämpa.

En annan viktig uppgift kommer att vara att mobilisera mot den fascistiska faran. Jobbik och dess ungerska garde kommer att göra allt som är möjligt för att dra fördel av sin stora valframgång och inleda ännu värre kampanjer med hat och våld mot romerna, och även mot den organiserade arbetarrörelsen. Det är desto mer brådskande att organisera en bred mobilisering bland romerna och i arbetarrörelsen och att bygga upp en kraftfull antifascistisk milis.

Sist men inte minst är det en brådskande uppgift att bygga upp ett nytt arbetarparti. Ett sådant parti måste få ord och handling att överensstämma i inspirerandet av massmobiliseringar mot de överhängande sociala angreppen. Det måste också organisera motstånd med klasskampens medel mot rasism och chauvinism till försvar för romers och judars rättigheter, vidta mått och steg för att bilda kraftfulla enheter för självförsvar. Ett sådant arbetarparti måste integrera det aktiva försvaret av demokratiska och sociala rättigheter i ett övergångsprogram för den socialistiska revolutionen och störtandet av kapitalismen.

Michael Pröbsting