Uppmaning från Arbetarmakt inför första maj: Ta strid för en kämpande arbetarrörelse! Bygg en revolutionär antikapitalistisk opposition!

Situationen som den svenska abetarrörelsen för närvarande befinner sig i kan inte beskrivas som något annat än djupt allvarlig. Inte bara har krisen slagit hårt mot arbetarklassen genom skapandet av en massarbetslöshet som inte bara gör sig kännbar bland de mest förtryckta arbetargrupperna, utan även bland de traditionellt starka arbetargrupperna, såsom industriarbetare inom bilindustrin. Fortsatta nedskärningar och privatiseringar är nu också att vänta inom offentlig verksamhet, med besparingar på sjukvård, skola och omsorg.

Sedan 2006 har Reinfeldts högerregering slagit hårt mot a-kassan, raserat sjukförsäkringssystemet, sålt ut Apoteket för småpengar och visat beredskap att gå i borgen för storbankerna samtidigt som hundratusentals arbetare förlorade sina jobb under krisen. I det reaktionära samhällsklimat som regeringens politik och krisen bidragit till att skapa har det rasistiska partiet Sverigedemokraterna kunnat växa, och Jimmie Åkesson och hans förtrogna står nu bättre positionerade att komma in i riksdagen än någonsin.

Allt detta är upprörande. Men att kapitalismen krisar och att arbetsköparnas regering låter arbetare och fattiga betala är inget vi bör förvånas över. Desto mer upprörande är det att den svenska arbetarrörelsens ledare, förkroppsligade i LO-ledarna och ledarna för den s.k. rödgröna oppositionen, visar upp en total avsaknad av vilja att mobilisera arbetare i kamp för att försvara våra intressen.

Avtalsrörelsen 2010 har visat på den nuvarande fackliga ledningens nästintill fullständiga oförmåga att ta strid. Först vek sig Metalls ledning skamligt. Löneökningarna man vunnit kommer sannolikt att ätas upp helt av inflationen, och när det kommer till frågan om bemanningsföretagen har man accepterat stora kryphål som innebär att arbetsköparna med lätthet kan undgå LAS, och utan större kostnader kan göra sig av med den arbetare som vågar höja sin röst. Sedan följde Handels, vars indragna strejkvarsel var en tom gest som i hela sin utformning tycktes vilja visa på fackledningens kompromissvilja. Allt detta med LO-ledarnas goda minne.

Bara Pappers och Elektrikerna har vidtagit konfliktåtgärder. Det avtal som Pappers fick igenom efter sin 10 dagar långa strejk är dock magert, och man backade bl.a. på frågan om fackligt veto över företagens rätt att ta in bemanningsföretag. Löneökningarna på 3.3 procent under 22 månader är inte särskilt imponerande, och ligger inom ramen för det som arbetsköparna kunde gå med på. Att Svenskt Näringslivs vice vd Christer Ågren beskriver avtalet som en framgång för arbetsköparna med ”flera fördelar på arbetsgivarsidan” är tydligt nog.

Det fackliga ledarskapet för LO skulle kunna mobilisera arbetarrörelsen till en bred kamp för att försvara våra villkor och flytta fram våra positioner mot kapitalet. Istället uppträder man som kompromissmakare som gör allt för att bevara samförståndet – vilket i nuvarande situation innebär att mer eller mindre ställa sig öppet på arbetsköparnas sida. Med sådana vänner, fackliga byråkrater som med feta löner lever skyhögt över den standard som gäller för den stora massan av fackanslutna arbetare, behöver man inga fiender.

Ta strid! Bygg oppositionen!
Behovet av en opposition som tar kamp för att konfrontera den kapitulationistiska anda som dagens LO-ledning står för, och som förmår att mobilisera till kamp i synnerhet då ledarna ställer sig vid sidan eller t.o.m. gör motstånd mot dem som vill kämpa är akut. Vi behöver kämpande fackföreningar, demokratiskt kontrollerade av medlemmarna på alla nivåer och med ledare som delar arbetarnas villkor. Alla avtal borde godkännas i demokratiska omröstningar, och definitivt inte av avtalsdelegationer som ser som sin viktigaste uppgift att söka samförstånd med kapitalet.

Ska vi komma dit måste den nuvarande byråkratin besegras i öppen kamp om ledarskapet. Därför kommer Arbetarmakt på den arbetarkonferens som Jobbupproret sammankallat i slutet av maj att resa förslag som syftar till att bygga en från LO-ledarna självständig opposition som kan samla de kampvilliga och gå i spetsen för strid. Vi är övertygade om såväl behovet av och det fullt möjliga i att ta ett sådant steg.

Utöver detta uppmanar vi alla som inser vikten av att bekämpa högerns offensiv att samordna sina ansträngtningar för att bygga upp en antikapitalistisk opposition i hela den svenska arbetarrörelsen med dess fackföreningar och partier. Steg kan tas genom sådana intiativ som Jobbupprorets arbetarkonferens, men också i olika samarbeten mellan socialistiska krafter på olika nivåer.

En sådan opposition måste kräva av arbetarrörelsens ledare att de tar strid för verkliga steg i rätt riktning: Vi måste dela på jobben genom att införa 6 timmars arbetsdag, vi måste driva igenom lika lön för lika arbete och vi måste i synnerhet pressa upp lönerna för arbetare i de kvinnodominerade branscherna. Vi måste kräva fackligt veto över bemanningsföretagens verksamhet och stoppa arbetsköparnas försök att spela ut oss mot varandra. Vi måste kräva ett massivt åtgärdsprogram i form av offentliga arbeten för upprustning och utbyggnad av välfärden som betalas genom en massiv beskattning av de rika och genom expropriering av de superrika. Vi måste kräva och driva igenom omfattande landsomfattande kampanjer mot Sverigedemokraterna och högerns rasism, och slå verkliga slag för den internationella solidariteten genom att tvinga regeringen, oavsett om den är blå eller rödgrön, att ta hem trupperna från Afghanistan, vägra sälja vapen till USA och Israel, ta strid mot den människofientliga flyktingpolitiken osv.

En sådan opposition måste, om den ska kunna uppträda konsekvent och föra kampen till sitt slut, basera sig på ett revolutionärt program, och vara beredd att kämpa med klasskampens alla metoder för att vinna sina segrar. Den måste mynna ut i ett revolutionärt antikapitalistiskt parti som skiljer sig radikalt från dagens s.k. arbetarpartier i det att den som sin utgångspunkt för sin verksamhet står för det kapitalistiska samhällets avskaffande genom dess störtande i en socialistisk revolution – här och i global skala.

Arbetarmakts arbete syftar till att samla dem som ser behovet av att kämpa för en sådan politik, som förbinder dagens strider med morgondagens. Vi är övertygade om att det revolutionära program och den politiska tradition som trotskismen i dess oförvanskade form företräder, är absolut nödvändig att kämpa för om vi ska kunna nå socialismen. Likaså om vi ska kunna bygga upp ett varaktigt och konsekvent motstånd idag.

Därför uppmanar vi, inför arbetarrörelsens högtidsdag, alla med Arbetarmakt sympatiskt inställda att organisera er med oss. Vi behöver ert engagemang i kampen.

Man kan också stödja Arbetarmakt genom att sätta in ett ekonomiskt bidrag på vårt Plusgiro: 474 02 54 – 0.