Förslag till Jobbupprorets arbetarkonferens
I Arbetarmakt nr 2 2010 står det att Jobbupproret kommer att ha arbetarkonferens den 29 maj. Tyvärr är konferensen uppskjuten till en icke fastslagen tidpunkt i höst. Vi beklagar att detta beslut togs, då avtalsrörelsen så tydligt har visat vilket hinder LO-förbundens ledningar är för att försvara arbetarrörelsens intressen. Det är nu viktigt att konferensen verkligen äger rum i höst.
Arbetarmakt hade tänk föreslå att resolutionen nedan skulle antas av den planerade konferensen i maj. Vi tänker lägga fram ett förslag med samma inriktning när konferensen äger rum i höst. Vissa konkreta omständigheter kan givetvis ha förändrats, men med all sannolikhet kommer det brinnande behovet att bygga en kämpande opposition inom facket att kvarstå. Arbetarkonferensen bör därför användas inte bara till att diskutera, utan framför allt till att ta några verkliga steg framåt för att bygga en sådan opposition.
Arbetsköparna är på offensiven. Deras mål är att pressa tillbaka arbetarklassen för att kunna öka sina egna vinster och befästa sin oinskränkta rätt att bestämma på arbetsplatserna. En central fråga är den om rätten till fasta jobb, och det i nuläget största hotet mot detta: bemanningsföretagen. Arbetare på bemanningsföretag saknar anställningstrygghet och andra grundläggande fackliga rättigheter och saknar därför även de fast anställda arbetarnas begränsade rätt att sätta sig till motvärn mot arbetsköparnas planer. Offensiven måste därför slås tillbaka.
Arbetarrörelsen i Sverige är en av världens bäst organiserade, om den satte sig till motvärn skulle arbetsköparna inte kunna ta ett enda steg framåt på vår bekostnad. Ändå tillåts angreppen fortsätta.
Detta beror inte på att arbetarna saknar kampvilja – tvärt om finns det en stor ilska mot arbetsköparnas offensiv och regeringens högerpolitik. Ändå backar de fackliga ledningarna. Gång på gång visar de sin ovilja att ta kampen.
Det behövs nu en facklig kraft som kan börja samla en verklig opposition.
Uppropet för fasta jobb var bra, och det är glädjande att det fick sådan stor spridning, men det var bara ett första steg. Det förpliktigade inte undertecknarna till att agera i någon konkret situation. Det behövs en samlande kraft som kan ingripa i den faktiska kampen.
Arbetarkonferensen borde därför välja en kommitté, med företrädare för kampvilliga fackklubbar, och som har mandat att uttala sig i Jobbupprorets namn i varje viktig konkret fråga, och som kan mobilisera stöd bland alla fackliga kontakter. Utgångspunkten bör vara att kräva av de fackliga ledningarna att de tar strid i medlemmarnas intresse, men att mobilisera till kamp underifrån om ledningarna tvekar eller vägrar.
Några centrala krav att kämpa för:
*Bemanningsföretag kan bara tas in med lokalt fackligt samtycke, och aldrig för att ersätta fast anställda arbetare.
*Avtalen ut på omröstning – de som ska leva på avtalen ska kunna besluta om dem.
* När arbetsköparna angriper våra rättigheter och arbetsförhållanden har vi rätt att försvara oss – oavsett vad kollektivavtalet säger. Allt stöd till de arbetare som likt Lagenaarbetarna tvingas ta striden på egen hand.
*Arbetarlöner till alla fackliga företrädare – vi behöver företrädare som själva ska leva under de avtal de förhandlar fram.
Artiklar om samma ämne: Partistyrelsens förslag till valplattform: Vänsterpartiet på väg högerut |
Arbetarmakt på facebook
