Självförhärligande voluntarism, symbolaktion eller dubbelmakt? – Rapport från Göteborg 14 juni 2010

Revolutionära Fronten har under våren bedrivit en kampanj mot bostadsbristen i Göteborg. Affischer kan ses i hela stan med den retoriska frågan ”Är du också jävligt trött på att stå i bostadskö?”. Det propagandistiska arbetet har kompletterats med en rad aktioner med varierande innehåll och metod. Det finns anledning att återkomma till en del av dessa metoder, men det är inte ämnet för denna artikel.

Idag hade RF mobiliserat till en ockupation av fastighetskontoret. Alla som sympatiserade med RF:s kampanj var inbjudna att delta, men som privatpersoner och inte som öppet organiserade i någon annan grupp. Detta måste i sammanhanget nämnas, eftersom vi anser det vara en självklarhet att alla som vill öppet ska få representera sin organisation, givet att man är välkommen på ett individuellt plan.

Ett av målen var att komma in i lokalerna, auktionera ut några av rummen till högstbjudande, eftersom det allmännyttiga värdet av lokalerna sedan länge har slutat tjäna sitt syfte som plats för förbättring av bostadssituationen. Bättre då att expropriera lokalerna och göra om dem till bostäder ansåg RF. Det andra målet var att stoppa eller fördröja det sista sammanträdet för fastighetsnämnden innan sommaren.

Båda målsättningarna uppnåddes utan svårighet, och det var en klart pressad skara politiker som ömsom hotade, ömsom försökte förhandla med ockupanterna. Varken hot om repression eller löften om fortsatta diskussioner vid annan tidpunkt hörsammades av de kamrater som var samlade på platsen. Några av nämndemännen försökte tränga in i det blockerade sammanträdesrummet, men avhystes bryskt med hänvisning till att platsen är exproprierad på obestämd tid.

RF höll ett brinnande tal med hjälp av megafon inne i foajén till fastighetskontoret, och en banderoll med samma budskap som på RF:s affischer halades ut. Det 40-50 tal som deltog, varav de flesta inte RF medlemmar, i ockupationen visade gemensamt att det inte var förhandlingsbordet som var målet, utan att syftet helt enkelt var precis det uttalade, att hålla lokalen och förhindra nämndens möte. Fortsatt subversiv närvaro utlovades.

Några väktare anlände, men höll sig i bakgrunden och utgjorde inget hot mot ockupationen. Polisen syntes inte till, trots att man utan vidare kan anta att den genast blev tillkallad av parlamentarikerna i fastighetsnämnden. Efter en halvtimmes totalt misslyckade försök att tala ockupationsdeltagarna tillrätta fick nämnden lämna platsen. En upprymd stämning utbröt med spontana applåder när politikerna fick packa sig ifrån sina invanda domäner.

Vid den punkten nämnden bestämde sig för att ge upp kunde man uppleva något mycket ovant från båda lägren. Nämndemännen var minst lika överrumplade av att bli av med makten som vi som lyckades vrida den ur händerna på dom. Efter denna punkt rådde en lugn och sansad atmosfär bland ockupationsdeltagarna. Det skämtades och utväxlades kamratliga gratulationer mellan deltagarna. Efter konstaterandet om att aktionen hade lyckats upplöstes ockupationen fredligt av deltagarna. Först efter att fastighetskontoret lämnades av den samlade skaran syntes snuten till. De försökte förgäves få fatt i någon ledare, men misslyckades totalt med att inverka på vare sig aktionen eller dess avslutning för dagen.

Göteborgsposten rapporterar: ”Det politiska nämndmötet skulle precis till att börja i lokalerna på Postgatan när protestgruppen stormade in och satte stopp för sammanträdet” samt ”Oerhört allvarligt”.

Nu kommer vi till frågan om vad det egentligen var som utspelade sig denna dag. Det antipolitiska lägret kommer hävda att det handlade om en antirevolutionär voluntarism som bara stärker redan etablerade maktstrukturer (se till exempel Foucault). De mer sansade autonoma grupperna kommer att se det som en lyckad symbolaktion. Marxister på den revolutionära flanken kommer att se det som en blandning av symbolaktion, och också som en fingervisning om dubbelmaktens natur.

Det föresvävade ingen att använda lokalerna till dess ändamål – att planera Göteborgs geografi, infrastruktur och fastigheter. Istället användes sammanträdesrummets projektor till att dekorera rummet med en knuten näve i biografformat. Det diskuterades möjligheter att ha disco i lokalen med mera. Några högg in på fika, lunch och kaffe som våra folkvalda politiker har som förmån. Det är uppenbart att ett övertagande av makten inte förändrar någonting i sig. Det är nödvändigt att helt enkelt förstöra de gamla maktstrukturerna och införa vår egen makt, vilken till sin natur och sitt uttryck kommer att vara något väsenskilt från den parlamentariska demokratin. Proletariatets diktatur kan inte byggas på den gamla ordningen, utan kommer till uttryck genom krossandet av den gamla ordningen.

Dubbelmakt är alltså ett tillstånd av samtidig proletär diktatur och borgerlig diktatur, där någon av klasserna tillslut måste ge upp sin makt. Idag vann vi för en kort stund och borgarklassen tvingades ge upp en position genom vårt användande av diktatorisk makt över samhällets borgerligt genomsyrade funktioner.

Man måste berömma Revolutionära Fronten för detta pedagogiska exempel på klassmakt!

Arbetarmakt Göteborg