Arbetarmakt

Två på varandra följande nätter med sammanstötningar mellan nationalistiska ungdomar och polisen har ägt rum på flera platser i norra Irland inklusive Belfast, Derry, Lurgan och Armagh. Bernie McAdam hävdar att den så kallade fredsprocessen knappast döljer Oraniestatens fortsatta sekteristiska karaktär i Nordirland.

Den 12 juli är den dag när invånarna i Ardoyne i Belfast traditionellt får stå ut med att Oranieordens män marscherar genom deras område. Det var inte annorlunda i år när polisen tillhandahöll det vanliga skyddet för Oranieorden. I full kravallutrustning använde de vattenkanoner och batonger för att röja väg för att den sekteristiska marschen skulle kunna paradera genom ett område som inte vill ha något med den att göra.

Greater Ardoyne Residents Collective (GARC) hade under de föregående månaderna ihärdigt drivit en kampanj för att få marschen omdirigerad. Resultatet av en opinionsundersökning som gjordes av GARC med deltagande av 1 100 hushåll i området hade visat att det inte fanns något stöd för Paradkommissionens godkännande av en lojalistisk marsch genom detta nationalistiska område. Med tanke på Sinn Feins oförmåga att stoppa paraden fanns det inget alternativ för GARC till att utfärda en uppmaning att stå ”sida vid sida med de lokala invånarna” i Ardoyne den 12 juli.

Den sittande protesten på paradens väg med tvåhundra invånare som blev resultatet var en berättigad protest. Under två timmar uppehölls den lojalistiska marschen. Polisen försökte förgäves få bort den fredliga protesten medan deltagarna modigt höll fast i varandra. I slutändan vann polisens överväldigande kraft och beväpning och Oranieordens män fick en skyddad ingång. Upplopp följde när fler invånare stötte samman med polisen.

Sinn Feins Gerry Kelly skyller på ”Real IRA” och bråkmakare utifrån. Biträdande polismästare Finlay slog bakut mot en minoritet som visade det värsta av ”trångsynthet, sekterism och intolerans”. Båda två tar helt fel. Källan till sekterism i ”Nordirland” är historiskt sett staten och den brittiska närvaron. Det faktum att lojalisterna fortfarande envisas med att marschera genom nationalistiska områden är sekterismens och intoleransens verkliga ansikte. Det faktum att den brittiska statens styrkor tillåter detta visar Oraniestatens verkligt sekteristiska karaktär.

Myndigheterna i Nordirland har försökt att snygga till Oranieordens parader den 12 juli. ”En dag med familjen” eller klentroget till och med en välkommen turistattraktion, men verkligheten är en helt annan i ett antal områden. Paraderna har alltid varit ett uttryck för protestantisk eller probrittisk överhöghet över en katolsk befolkning vars trohet alltid varit mot en förenad irländsk republik. Oraniestaten grundades därför att Storbritannien förvägrade Irland som helhet att avgöra sin egen framtid. Det är därför som angrepp på nationalistiska områden ofta åtföljer marscherna. Det är därför som den irländska flaggan bränns på bålen den 12 juli. Nationalistiska marscher envisas tvärtom aldrig med att paradera genom lojalistiska områden.

Paradkommissionen arbetar alldeles tydligt inte till förmån för grupper som bildas av invånarna. Oranieorden bryr sig inte om någondera. Sinn Fein angriper falskeligen Oranieorden och slår sedan tillbaka mot invånarna för att vara bråkmakare. Sinn Fein använder också, vilket är ännu värre, frågan om parader för att undergräva de demokratiska rättigheterna i norr. Båda partierna i det nordirländska styret, Demokratiska Unionistpartiet (DUP) och Sinn Fein, försöker driva igenom lagstiftning som i hög grad kommer att begränsa rätten att protestera.

Stoppa lagen om offentliga folksamlingar
Lagen om offentliga folksamlingar kommer, om den godkänns, innebära att alla möten eller protester med fler än 50 deltagare måste ansöka om tillstånd 37 dagar i förväg. Om det är ”extremt nödläge” ”kan” tre dagar räcka. För närvarande behövs inget tillstånd. Andra förändringar innebär att organisatörer av marscher måste uppge namn och innehåll på banderoller och vilka grupper som protesterar. Den drakoniska lagen kommer att stoppa alla former av spontana protester som när flottiljen till Gaza angreps eller när en fabrik eller ett vårdhem läggs ner. Den löser inte heller frågan om omstridda parader!

Offentliga möten och marscher har redan organiserats mot detta angrepp på medborgerliga rättigheter. Fackföreningar som Newry and District Council of Trade Unions har redan tagit ställning mot lagen. Det är oerhört viktigt att alla fackföreningar och grupper med invånare och områdesgrupper förenar sig mot den odemokratiska lagen. Alla arbetare måste protestera och argumentera för massomfattande strejker för att stoppa angreppet på arbetarnas rättigheter.

Det lokala styret i Nordirland med Sinn Fein och DUP levererar ett helt uppbåd med drakoniska arbetarfientliga nedskärningar och repression i släptåget efter Långfredagsavtalet. Men under fredens rökridå finns de viktigaste stöttepelarna kvar i den sekteristiska staten. Unionisternas rätt till veto mot ett förenat Irland finns kvar. Omstridda lojalistiska parader fortsätter som vanligt och republikanska fångar i Maghaberry misshandlas och torteras. Brittiska trupper finns fortfarande stationerade i Irland. Tiden är inne för handling och att gå ut på gatorna mot varje aspekt av regeringens omfattande angrepp på arbetarklassen – mot nedskärningarna och mot repressionen.

Bernie McAdam