Arbetarmakt

Valrörelsen börjar nu komma i gång på allvar. Opinionsmätningarna förutspår för tillfället fortsatt borgerlig regering. Den röd-gröna oppositionen har dock ett starkt trumfkort: det är många som förlorat på alliansens nedskärningar och arbetarfientliga politik. Men hur har oppositionen förvaltat missnöjet och bitterheten? Det är den fråga som många ställer sig. I diskussioner på arbetsplatser och på andra håll märks ofta en viss uppgivenhet. Varför är våra ledare så hopplöst flata? Varför kan dem inte tala klarspråk? Varför ska det hela tiden sneglas på det som kallas storstädernas medelklass?

Den överväldigande majoriteten av landets organiserade arbetare kommer att rösta på antingen socialdemokraterna eller Vänsterpartiet. Något annat alternativ med stark förankring finns inte. Det är det faktum som revolutionära socialister måste förhålla sig till.

Den röd-gröna oppositionen har inte lagt fram någon plattform som kan entusiasmera arbetarrörelsen. Det finns tvärtom ett stort missnöje med ledarnas sätt att bedriva valrörelsen. Många menar att oppositionen är för otydlig och försiktig, och det som utlovas är inte något brott med den nyliberala politik som introducerades av socialdemokratin redan i samband med krisen i början av 1990-talet. Det handlar snarare om att klippa och klistra i marginalerna. Någon kursändring handlar det inte om.

Revolutionärers uppgifter måste i den här situationen vara att försöka artikulera missnöjet med flatheten hos ledarna i s och v.

Nu har, äntligen kanske man kan säga, en del av den röd-gröna oppositionen, närmare bestämt Vänsterpartiet genom Lars Ohlys tal i helgen, trots allt trippande på tå vågat profilera sig i en omstridd fråga med ett radikalt svar. Vänsterpartiet kräver nu förbud mot privatkapitalistiska vinster inom skolverksamheten. Det är utmärkt. Men varken socialdemokratin eller Miljöpartiet är med på noterna. MP argumenterar utifrån sitt värnande av småborgerlighetens intressen och Mona Sahlin menar att det ska finnas utrymme för ”skäliga vinster” – vad det nu kan vara.

Kravet på förbud mot privata vinster inom skolverksamheten är väl det minsta man kan begära av en opposition som säger sig vilja slå in på en helt annan väg än alliansen. Det finns dessutom ett omfattande folkligt stöd för uppfattningen att det är helt fel att skattepengar ska gå till vinster i privata bolag som driver skolor. Ohly försöker nu ge uttryck för den opinionen. Det är utmärkt.

Men hur ska Vänsterpartiet kunna driva igenom kravet när både s och mp är emot? Den frågan ger Ohly inget svar på.

Det självklara svaret för socialister är att kravet måste drivas inom fackföreningsrörelsen, för att den vägen kunna driva fram ett förbud. Det handlar givetvis om lärarnas egna fack men också om alla andra fack inom LO och TCO, vars medlemmar via skatten tvingas stå för vinsterna i de privata skolföretagen.

En socialistisk politik på skolområdet måste ta fast på två saker. Det ena är att vare sig privatkapitalistiska eller religiösa krafter ska kunna profitera på att driva skolor. Alltså: förbud mot att privata företag och religiösa samfund ska kunna driva skolor. Det andra är att det måste finnas utrymme för alternativa skolformer som drivs av pedagogisk övertygelse. Skolor som drivs efter Maria Montessoris pedagogiska idéer eller andra speciella pedagogiska uppfattningar måste ha en given plats. Om det sker inom ramen för en statlig skola – ännu ett viktigt krav: förstatliga skolorna – eller i form av stiftelser eller andra ideella former är oväsentligt.

Den tidigare centralstyrda statliga skolan har berett vägen för utvecklingen med friskolor. Men det är absurt att kalla ett privatkapitalistiskt drivet bolag för friskola. Det finns ingen frihet i deras verksamhet utöver att ledningen har frihet att genom allehanda tricks öka vinsten. Det sker genom att ha lägre andel utbildade lärare, att inte ha något eget bibliotek, att inte ha lokaler för idrott och så vidare. Någonstans måste ju bolagens vinster komma ifrån. Det absurda i sammanhanget är att vinsterna kommer från statens anslag till skolorna.

POM