Arbetarmakt

Mer än 1 500 har dött och 14 miljoner människor har berörts av de värsta översvämningar som Pakistan upplevt på 80 år. Hela byar har spolats bort i Swatdalen, som drabbats särskilt hårt, och som också har genomlevt två års intensiva strider mellan talibanerna och den pakistanska armén.

En invånare i Swatdalen, Maula, sade: ”Vi har upplevt förödelse under talibanernas tre år och sedan under deras strider med armén. Men den förödelse som vi sett under de senaste tre dagarna är mycket värre.”

De pågående översvämningarna är ännu ett exempel på en naturhändelse som blivit en av människor skapad katastrof – i likhet med orkanen Katrinas ödeläggning av New Orleans 2005. I ett land som Pakistan, som så systematiskt släpar efter i sin utveckling, dödar allvarliga översvämningar många fler människor än nödvändigt.

Regeringen har misslyckats med att reagera snabbt – president Zardari fick allvarlig kritik av pakistanska medier för att han flög till London för att ordna upp sina relationer med den brittiske premiärministern David Cameron. Cameron har med politiska motiv kritiserat Pakistan för att ta lätt på terrorismen. Zardari flög tillbaka till Pakistan för att visa upp sig i Karachi efter det etniska våldet där och lovade sedan att ägna uppmärksamheten åt offren för översvämningarna.

Mycket av hjälpen har överlåtits till organisationer som Oxfam, som flyttade uppmärksamheten från att hantera den humanitära katastrof som orsakats av striderna till översvämningarnas offer. De kanadensiska och amerikanska regeringarna har erbjudit nära 10,3 miljoner dollar som hjälp. Men den i hög grad militariserade pakistanska staten kan bara skicka dit soldater för att hjälpa översvämningarnas offer och har mycket lite av sociala skyddsnät för människor som nu kommer att tvingas återuppbygga sina byar.

Den pakistanska regeringen tog mer än en vecka på sig för att reagera på översvämningarna och skickade soldater och civila hjälparbetare först i början av augusti. Många av flyktingarna har ännu inte fått tält eller kläder.

Det behövs en politisk kampanj för att tvinga den pakistanska staten att minska sina utgifter för militären och omfördela medlen för att hjälpa till vid återuppbyggnaden av de utplånade byarna. Lånen från IMF och Världsbanken som Pakistan nyligen fått måste annulleras och istället omvandlas till bidrag. Så länge som Pakistan är ett kapitalistiskt land som utsugs av en imperialistisk världsordning kommer dessa av människan skapade katastrofer att fortsätta. Den humanitära katastrofen är ett politiskt problem som beror på kapitalismen.