Arbetarmakt

Staden Karachi i södra Pakistan drabbades av våld förra veckan efter att Raza Haider, ledamot i parlamentet för högerpartiet Muttahida Qaumi Movement (MQM), mördades utanför en moské måndagen den 1 augusti.

Haiders död ledde till en våg med etniskt våld när anhängare till MQM, som huvudsakligen talar urdu, gjorde stadens pashtunska minoritet, vilken de anklagade för mordet, till måltavla.

MQM har sitt ursprung som ett parti för muhajirs (invandrare), muslimer som talar urdu och som utvandrade till Pakistan från det brittiska Indien 1947. Även om urdu är Pakistans nationella språk, är det inte modersmål för de stora minoriteterna av punjabi, pashtuner, sinder och balucher. Karachi har som en stor hamnstad alltid varit en multietnisk stad.

Hittills har 92 personer dödats i Karachi under några få dagars våld och många fler har skadats. De flesta döda är pashtuner men en del punjabi och sinder blev också dödade. En del pashtunska butiker brändes ner och fordon angreps också i striderna.

MQM anklagade Awami National Party, som är baserat bland pashtunerna, för att ha dödat deras parlamentsledamot. Men MQM har själva en lång historia med att underblåsa etniska spänningar. Genom att uppträda som lojala anhängare till kriget mot terrorn och den pakistanska militären, ser de sig själva som den elakartade urdupakistanska nationalismens politiska flygel.

Det är naturligtvis lättare för högerpartier som MQM att skylla på Pakistans etniska och lingvistiska minoriteter istället för att skylla problemen på den internationella kapitalismen och den pakistanska statens och ekonomins svaghet.

Det faktum att en hel folkgrupp har blivit måltavla efter mordet på MQM:s parlamentsledamot beror på MQM själva, eftersom de beskyller alla pashtuner för sekteristers eller terroristgruppers aktioner. Polisen i Karachi hävdade att angreppet genomfördes av en organisation som kallar sig Sipah-e-Sahaba Pakistan, som för närvarande är förbjuden.

Det finns en rädsla för att våldet kan fortsätta och sluta med att delar av staden gettoiseras genom att pashtuner avskiljs från den urdutalande majoriteten och att det skapar ett klimat av rädsla.

Under de senaste veckorna har Pakistan upplevt stora arbetarstrider och en fantastisk seger för textilarbetarna, men samtidigt har också utbrottet av etniskt våld chockerat många. Pakistan befinner sig vid en skiljeväg. Landet kan antingen slå in på vägen med arbetarkamp och socialism eller sjunka ner ännu mer i mardrömmen med terrorism, etniskt våld och inbördeskrig.

Simon Hardy