Arbetarmakt

I folkomröstningen den 12 september godkände de turkiska medborgarna ett antal konstitutionella förändringar som föreslagits av det styrande Rättvise- och Utvecklingspartiet (AKP), inklusive flera som stärker arbetares och förtryckta gruppers rättigheter.

Men en del kritiker – främst Republikanska Folkpartiet (CHP) och Nationalistiska Rörelsepartiet (MHP) – pekar på förändringar som undergräver Turkiets sekulära status, liksom domarkårens oberoende. En flagrant underlåtenhet i reformerna – som ignoreras av de stora partierna – är erkännandet av det kurdiska folkets nationella och kulturella rättigheter, vilket ledde till en framgångsrik bojkott från det prokurdiska Freds- och Demokratipartiet (BDP).

Vilka förändringar föreslogs i folkomröstningen och vilket svar fick de från väljarna?

Åtgärderna utgör tillägg till omkring 20 paragrafer i konstitutionen. Förbättringar av jämställdhet, inklusive positiv diskriminering, rättigheter för barn och familjer, liksom skydd av datorer, kan betraktas som progressiva. Det samma gäller fackliga rättigheter och rätten till kollektivavtal för anställda i offentlig sektor, och speciellt avlägsnandet av förbudet mot generalstrejker och politiska strejker och solidaritetsstrejker. Å andra sidan försöker inrättandet av ett medlingsorgan att institutionalisera klassamarbetet.

Många förändringar berör militären och domarkåren. En viktig åtgärd är avlägsnandet av paragraf 15, som förbjuder åtal mot ledarna för militärkuppen 1980. Kuppen stöddes av USA och ledde till massgripanden, tortyr, försvinnanden och även avrättningar.

Efter att ha låtit högerextrema terrorgrupper som Grå vargarna att angripa och mörda arbetare och vänstermilitanter ingrep armén och uppträdde som nationens räddare. Medan de fascistiska gängen nu blev kontrollerade, kom det stora nedslaget på vänsterpartierna och arbetarnas organisationer.

Ekonomiskt innebar kuppen nyliberalism, en öppning mot den globala ekonomin, lönestopp och minskad offentlig sektor. Teoretiskt kan kuppens förövare nu åtalas när deras immunitet avskaffats. Andra förändringar ses emellertid av många som ett försök av AKP att i sitt eget intresse undergräva domarkårens oberoende. Konstitutionsdomstolen ska exempelvis utökas och en del av dess medlemmar ska utses av parlamentet – för närvarande kan bara presidenten utse dem.

Även om AKP formellt har brutit med sina föregångares islamistiska tradition, hävdar kritiker att de har en dold dagordning och kan använda sin parlamentariska majoritet till att påverka domstolarna och därmed undergräva Turkiets sekulära stat.

Jasidan fick 58 procent av rösterna, men det höga valdeltagandet på 74 procent döljer betydande regionala variationer. Provinsen Istanbul – den största – höll sig runt genomsnittet, medan provinsen Ankara, som inkluderar själva huvudstaden, uppnådde 80 procent och andra närmade sig 90 procent. I de kurdiska provinserna följdes emellertid BDP:s bojkott i stor utsträckning, med ett deltagande på bara 9 procent i Hakkâri. BDP:s deputerade Sırrı Sakık välkomnade detta och sade: ”Det som kurder kräver är en ny konstitution för att lösa det kurdiska problemet och en process med dialog.”

Hur ska revolutionärer ställa sig till den turkiska folkomröstningen?
Socialister måste vara väl medvetna om att proklamerade rättigheter och verkliga rättigheter är två olika saker. Där demokratiska rättigheter förverkligas under kapitalismen, är de alltid underordnade den härskande klassens verkliga makt. Existensen av formell demokrati ökar emellertid starkt arbetarnas möjligheter att organisera sig oberoende som en klass i fackföreningar, partier m.m. Begränsning av rättigheter, som antifackliga lagar, begränsar tvärtom sådana organisationer materiellt.

Kampen för att försvara och utvidga demokratiska rättigheter under kapitalismen är dessutom ett väsentligt inslag i arbetarnas kamp. Med den rätta taktiken från revolutionärernas sida, kan kampen för demokrati bidra till att avslöja kapitalismens begränsningar inom den politiska sfären, och därmed skapa en bro mellan dagens strider och kampen för socialismen. Alternativet – att socialister struntar i demokratiska frågor – lämnar det politiska fältet fritt åt borgerliga och småborgerliga krafter, inklusive de mest reaktionära och rasistiska.

Där arbetarna är splittrade genom sin nationalitet, kan förnekandet av minoriteters rättigheter – inklusive rätten till fullständigt avskiljande – inte vara en likgiltig fråga. Revolutionära socialister i Turkiet och överallt måste ovillkorligt stöda den kurdiska minoritetens rättigheter.

Enbart av den anledningen skulle vi ha bojkottat folkomröstningen den 12 september. Åtgärder som främjar klassamarbete, tillsammans med tvivelaktigt mixtrande med rättsväsendet, stärker ännu mer argumentet för bojkott. De progressiva förändringarna i sociala rättigheter och arbetarnas rättigheter överväger inte dessa faktorer.

När vi ser Turkiets konstitutionella reform i samband med det vidare syftet att bli medlem i EU, som utformats för att integrera den turkiska ekonomin och staten i projektet för ett Europa som huvudsakligen domineras av den franska och tyska imperialismen, faller dess demokratiska trovärdighet ännu mer.

Folkomröstningens resultat innebär att AKP nu kommer att arbeta fram ett förslag till en ny konstitution innan nästa års allmänna val. Det kommer att ännu mer konsolidera partiets utveckling till ett center-höger-, nyliberalt parti i mittfåran. Den huvudsakliga oppositionen kommer från center-vänstern i CHP, med högernationalisterna i MHP väntande i kulisserna. Samtidigt som CHP beskriver sig själva som socialdemokrater, och är anslutet till Socialistinternationalen, är det i verkligheten ett vänsterpopulistiskt parti.

Under dessa omständigheter är det nu en central uppgift för revolutionära socialister i Turkiet att utarbeta en taktik som behövs för att föra in arbetarna på den demokratiska kampens arena som en oberoende kraft. I samband med detta, som en del av den bredare klasskampen, kan möjligheter skapas för att bygga upp ett nytt, revolutionärt arbetarparti i Turkiet.

Chris Newcombe

facebook   twitter   email