SD:s skolpolitik: nationalistisk värdegrund och kanon

Efter att ha hört Lars Ohly i P1:s Studio ett hårt och sakligt tillbakavisa Jimmie Åkessons mantra om massinvandringen, fick jag av en slump ögonen på det senaste numret av Lärarnas tidning, som utges av Lärarförbundet. Där finns en intervju med SD:s skolpolitiska talesperson Richard Jomshof.

Det är en intervju som belyser den nationalistiska grunden för SD. Jomshof – det ovanliga namnet är inspirerat av jomsvikingarna, en grupp sammansvetsade och hårdföra vikingar! – har själv en lärarutbildning bakom sig och har varit politiskt verksam för SD i Karlskrona och Blekinge län. Han vill stoppa 90 procent av invandringen – det är nog inte svårt att gissa vilka som är de 10 procenten – och ser en stor fara i den av SD uppfunna ”islamiseringen” av Sverige. Intervjuaren påstår uppseendeväckande nog att Jomshof bidragit till att SD nu är ett parti som ”utesluter rasister”.

SD:s program för skolan bygger på en hård assimilering och för att den ska kunna fungera måste givetvis skolan förstatligas. Kravet att undervisningen i elevernas modersmål ska tas bort, underbygger Jomshof med ”forskning från Danmark” som påstås visa – tvärt emot all seriös forskning – att undervisning i modersmålet har negativ inverkan på inlärningen i stort. Jomshof lovar intervjuaren att återkomma med den danska forskningen men tycks inte ha hittat något. Och det är inte så konstigt, eftersom en samlad forskning i ämnet i många länder entydigt slår fast att undervisning i modersmålet har mycket positiv inverkan på annan inlärning, inklusive i det nya språket.

SD fastslår i sitt program att man vill ”återupprätta en gemensam nationell identitet”. Jomshof lägger ut texten om vad detta innebär för skolan: ”– Om man bor i Sverige måste man ha en stark förankring i svensk historia, svensk kultur, svenska traditioner och svenska värderingar. Skolan måste lära ut att det finns en sorts grundgemenskap som vi alla tillhör.”

Sverigedemokraterna vill också ta bort det som kallas skolans värdegrund och ersätta den med en ”svensk värdegrund”. Vad består då den av? Jomshofs svar förvånar knappast: ”att ha kunskap om var vi kommer ifrån, var Sverige har sina rötter, vad vi har för normer och värderingar… Alla de osynliga band som är vårt svenska kulturarv och som bär upp hela samhället.”

I likhet med den borgerliga danska regeringen vill man ha en kulturell kanon, ett förslag som redan Folkpartiets Cecilia Wijkström förde fram för några år sedan som ett led i integrationen av invandrare. Hon insåg dock snabbt att det skulle bli komplikationer och släppte idén med en svensk kanon; istället skulle det bli en allmän kanon. Därefter försvann idén helt för att sedan plockas upp av SD.

Den danska regeringen är en inspiration för SD och partiet framstår ibland som dess papegoja. Den danska statsministern har nu i veckan till dånande applåder från rasisterna i Dansk Folkeparti utlovat rivning av ett 20-tal ”invandrarghetton” – är det månne Sarkozys rivning av romska läger som börjar sprida sig norrut? Hur länge dröjer det innan Jomshof och Åkesson kommer med förslag om att riva Rosengård och andra områden? Dansk Folkeparti kräver inför nästa danska budget att lagparagrafen om hets mot folkgrupp ska tas bort… Jimmie Åkesson tyckte givetvis att det var en intressant idé, när han tillfrågades av en journalist.

För att avrunda när det gäller skolan, för Jomshof också fram kravet att eleverna inte ska få prata något annat språk än svenska vare sig på lektioner eller på raster. Det här är en politik som den svenska staten har lång erfarenhet av och som under lång tid bedrevs mot den finsktalande befolkningen i Tornedalen – skildrat av Gunnar Kieri och andra romanförfattare – och mot samerna.

SD:s krav på skolans område är inte alls speciellt nya. Vi som gick i skolan innan den nuvarande värdegrunden kom till, känner igen en hel del. Det enda som egentligen saknas är de förfärliga morgonandakterna och kristendomskunskapen. Men det kanske kommer… Om man vill, kan man säga att SD idag är det som kristdemokraterna skulle ha blivit om partiet fortsatt på det konservativa och kristna spår som partiet grundades på i början av 1960-talet. Den direkta anledningen till bildandet av kristdemokraterna var ju att kristendomskunskapen ersattes med religionskunskap i skolorna.

Det räcker inte med att bara upprepa att SD är rasister – det råder ingen tvekan om att de är rasister – men SD har med åren allt tydligare blivit ett parti med traditionell svensk borgerlig nationalism som ledstjärna. Det innebär också att SD har en betydande historisk överlappning med den gamla svenska högern och Centerns föregångare i Bondeförbundet. Därför är SD:s program inte något artfrämmande för svensk borgerlighet, vilket säkert fler än Ian Wachtmeister kommer att ge uttryck för när det blir lite mer rumsrent.

I den utsträckning som arbetarrörelsen drogs med i den inskränka nationalism som rådde i Sverige fram till 1960-talet – och det gjorde den på djupet – finns det också en resonans även i arbetarklassen för nationalistiska tankar om att ”vi måste först ta hand om våra egna” och liknande. En slutsats måste vara att det inte bara räcker med att bevisa att SD är rasister. Socialister och vänstern i stort måste också bemöta nationalismen och föra fram en internationalistisk hållning som det enda som kan försvara arbetarklassen mot de angrepp som kommer att följa i den kapitalistiska krisens spår.

POM