Portugals arbetare kämpar mot åtstramningarna
Från midnatt mellan den 25 och 26 november stannade Portugal i en 24 timmars generalstrejk. Arbetsnedläggelsen, den första sedan 1988, inbegrep alla Portugals större fackliga federationer, UGT, CGTP och Frente Sindical. Kollektivtrafiken var praktiskt taget förlamad: 60 procent av bussarna och nästan 100 procent av tågen, tunnelbanorna och färjorna. Strejken stoppade flygningar, stängde hamnar, stoppade sophämtningen och stängde sjukhus, skolor, universitet och större fabriker. Strejkande postanställda stötte samman med polis som skyddade strejkbrytare.
Orsaken till arbetsnedläggelsen är de åtstramningar som José Socrates socialistiska minoritetsregering antagit för att minska underskottet från 7,3 procent av BNP till 4,6 procent på ett år. Nedskärningar i utgifter och skattehöjningar för cirka 6,85 miljarder dollar drivs för närvarande igenom i parlamentet. Detta inbegriper en genomsnittlig sänkning av lönerna i offentlig sektor med 5 procent och sänkta pensioner och barnbidrag. Premiärministern insisterade på att ”Portugal inte behöver någon hjälp” och inte ska begära finansiell hjälp från EU och IMF – eftersom de skulle kräva ännu tuffare nedskärningar. Men det var just vad den irländske premiärministern hävdade tills för några dagar sedan.
Krisen har drabbat Portugal speciellt hårt med en arbetslöshet som stigit till 10,9 procent. Det är redan ett låglöneland och har fått se företag efter företag gå i konkurs eller flytta sin verksamhet till Fjärran Östern. De offentliga finanserna har därför hamnat under tryck från spekulanter på obligationsmarknader, liksom tidigare Grekland och Irland.
Generalstrejken visar att Portugals arbetare både vill och kan göra motstånd. Men en generalstrejk på 24 timmar räcker inte för att slå tillbaka angreppen. Liksom i Grekland och Irland kommer det att krävas en obegränsad generalstrejk för att hindra att krisen överlåts på lönearbetare, ungdomar, småbönder och den lägre medelklassen. Protesterna i Irland, Grekland, Frankrike och Spanien visar att ett samordnat motstånd i hela Europa är möjligt och verkligen livsavgörande! Vi måste organisera internationell solidaritet med arbetarna i Portugal. Vi måste ställa ett motståndets Europa mot kapitalets Europa – och gå vidare med att kämpa för Europas Förenade Socialistiska Stater.
Markus Lehner
