Bombdådet i Stockholm

Lördagen den 11 december 2010 sprängde sig Taimour Abdulwahab till döds mitt under julhandeln på en tvärgata till Drottninggatan i Stockholm. Polisens uppgifter och ett meddelande till TT tyder på att Taimour Abdulwahab försökte genomföra ett terrordåd som protest mot och en hämnd för det svenska deltagandet i kriget i Afghanistan och den antimuslimska hetsen i Sverige, exemplifierad av Lars Vilks.

Journalister försöker nu få allmänheten på gator och torg att uttala sig om vad ”de känner”. Den vanligaste reaktionen är, inte oväntat, mantrat om ”att sådant händer inte här”. Det är inte konstigt att den reaktionen ständigt återkommer. Journalister och medier kopplar aldrig samman terrordåd av det här slaget med krigen i Irak och Afghanistan. Justitieminister Beatrice Asks förklaring är minst lika förvirrande: ”Sverige har blivit en del av världen”!

Den nu döde mannens budskap är tydligt och drivs inte av någon irrationell önskan att döda människor i största allmänhet. Det tragiska är att han valt en väg som enbart ledde till att han själv dödades, och att hans hustru miste sin man och hans tre barn miste sin far. Det är det enda resultatet av hans bombdåd. Hans vilja att hämnas för hur hans trosfränder – och andra invånare i Afghanistan och Irak – behandlas, är fullständigt begriplig. Vi instämmer inte i den kör – från statsministern och Beatrice Ask till ”experter” som Magnus Ranstorp – som betraktar hans försök att spränga sig själv och andra i luften som enbart en kriminell handling. Det är en politisk handling, men en helt missriktad politisk handling.

Den svenska armén med sina professionella soldater och officerare är en grupp i samhället med speciella uppgifter. Deras uppdrag är att se till att de svenska kapitalisterna utan hinder ska kunna vara med och exploatera den halvkoloniala världen. Deras huvuduppgift är att skydda de svenska kapitalisternas egendom. De tränar sina vapen och sin stridsförmåga på bönder och fattiga i Afghanistan, men i morgon, när kapitalismen hotas i Sverige, kommer de att vända sina gevär mot den svenska arbetarrörelsen, precis som de gjorde en gång i Ådalen. Arbetarna i Sverige och i andra europeiska länder är därför naturliga allierade till den afghanska befolkningen. Arbetarklassen i Sverige måste därför medverka till att de imperialistiska trupperna besegras i Afghanistan.

Den danska regeringen har meddelat sin svenska motsvarighet att den står helt på Sveriges sida i ”kampen mot terrorismen”. Ett tydligare bevis på det större politiska sammanhanget är svårt att få. Den danska regeringen är en av de mest krigiska i Europa. Den deltog till och med i invasionen av Irak och har hela tiden varit en del av ockupationen av Irak. Den borgerliga regeringen i Danmark är också den kanske mest öppet antimuslimska regeringen i Europa. Denna regering sträcker nu ut handen till ”broderfolket” och använder en terminologi som var vanlig under andra världskriget. Den handen måste den svenska vänstern och arbetarrörelsen låta bli hängande i luften: Vi har inget gemensamt med ockupanterna och muslimhatarna i den danska regeringen.

Den enda effekt som Taimour Abdulwahab uppnått, förutom sin egen död, är en förstärkning av den antimuslimska hetsen. Om han hade fullföljt sin plan och inte bara sprängt sig själv, utan också ett antal helt oskyldiga människor som var ute i julhandeln, hade hetsen blivit mångdubbel. Vi tar helt avstånd från våld mot oskyldiga; det är en helt annan sak än att bekämpa ockupanternas soldater i Irak eller i Afghanistan.

Vi uppmanar alla andra med samma tankar att välja en annan väg. Ockupanternas trupper – inklusive de svenska – kan besegras om vi tillsammans organiserar en kraftfull antikrigsrörelse som tvingar regeringen att avbryta den svenska delen av ockupationen. Den antimuslimska hetsen kan också drivas tillbaka med hjälp av en antirasistisk gräsrotsrörelse som kan förena arbetare och ungdomar i kamp mot rasism och rasistisk hets. Detta är den enda vägen som kan leda framåt.

För solidaritet mellan den europeiska arbetarklassen och det afghanska motståndet!

Seger för det afghanska motståndet mot ockupationen och nederlag för ISAF:s styrkor, inklusive de svenska trupperna!

Slå tillbaka hetsen mot muslimer!

Arbetarmakts arbetsutskott