Historikern som romanförfattare

Simon Sebag Montefiore
Sasjenka: Revolution och passion i en svekfull tid
Översättning Per Nyqvist
Norstedts 2009

Den brittiske historikern Simon Montefiore har lyckats bli berömd för två böcker om Stalin (Stalin: Den röde tsarens hov och Den unge Stalin). Böckerna utger sig för att vara historiska verk baserade på flitiga arkivstudier, men de utmärks av fördomsfulla kommentarer och märkliga slutsatser.

Det som ligger Montefiore i fatet som historiker – förkärleken för det melodramatiska och tillspetsade – passar mycket bättre i skönlitterär form. Nu verkar han själv ha upptäckt detta och skrivit en roman. Här kommer hans fabulerande bättre till sin rätt.

I romanen Sasjenka, som nu också finns i pocket, väver Montefiore ihop en historia i tre olika tidsplan: 1916–17, 1939 samt 1994. Det blir faktiskt – om även lite oväntat – en gripande historia som man ogärna lägger ifrån sig.

Men Montefiore vore inte den han är om det inte i berättelsen också läggs in en del av hans uppfattningar om den sovjetiska historien. För honom finns exempelvis inga som helst glapp mellan åren omedelbart efter revolutionen 1917 och den tidsperiod när Stalin styrde som envåldshärskare.

Det är framför allt det första tidsplanet som har en del störande inslag. I efterordet påstår Montefiore att den familj han berättar om är en ”vanlig familj”, men med tanke på att huvudpersonen är dotter till en rysk-judisk industrimagnat, en av landets rikaste män, måste det betecknas som en överdrift av sällan skådat slag.

Huvudpersonen Sasjenka, dotter till industrimagnaten, är en karaktär som från början saknar en del i trovärdighet men som växer mot bokens mitt och blir riktigt intressant.

Hennes ”omvändelse” till socialismen som 15-åring gestaltas som ett slags förälskelse. Hon blir kär i den dialektiska materialismens och den proletära diktaturens idéer! Vidare anklagas hon av en officer hos säkerhetspolisen för att vid 16 års ålder ha skrivit en artikel med den osannolika titeln ”Den dialektiska materialismens vetenskap, det kannibalistiska imperialistiska inbördeskriget och det mensjevikiska förräderiet mot det proletära avantgardet”.

I samma ålder anförtros hon också att ha hand om arbetarcirklar vid stora fabriker i Petersburg. Det låter inte heller särskilt trovärdigt. När morbrodern ger henne Lenins skrift Vad bör göras?, åtföljs den av följande upplysning: ”att vara bolsjevik är som att vara en riddare i en hemlig militär-religiös orden, en gralens riddare”.

Om man står ut med den här typen av kommentarer – de avtar dock när berättelsen når fram till 1930-talet – är romanen både spännande och läsvärd.

Per-Olof Mattsson