Arbetarmakt

De flesta människor ser inte kärnkraften som ett problem innan något går fel – då blir hotet om strålning eller explosion mycket verkligt. En japansk arbetare sade till BBC: ”Det är surrealistiskt att gå till jobbet 15 mil från tre kärnreaktorer som är nära härdsmälta.”

Japan har blivit allt mer beroende av kärnkraft sedan 1970-talet. Idag finns det 53 kärnreaktorer som tillhandahåller 34 procent av landets elenergi, betydligt mer än den förnyelsebara energin. Men kärnkraftsindustrin är höljd i dunkel. Den japanska regeringen har försökt dölja allvaret i den nuvarande krisen, precis som Sovjetunionen gjorde 1986 när härdsmältan i Tjernobyl orsakade den värsta kärnkraftskatastrofen i historien. Många människor minns upprördheten som orsakades av olyckan vid kärnkraftverket i Monju 1995 som regeringen försökte bagatellisera med förfalskningar av dokument, redigering av videotejper och förbud för anställda att tala med pressen om vad som hänt.

Många kärnkraftsverk byggs i områden som är utsatta för jordbävningar och tsunamis. I USA är exempelvis fyra stora reaktorer placerade nära den kaliforniska kusten. Ett av dem, i Diablo Canyon, är bokstavligen placerat på förkastningen i San Andreas och är byggt för att maximalt klara en jordbävning på 7 enligt Richterskalan. En jämförbar jordbävning på 8,9 och en tsunami skulle kunna allvarligt skada eller slå sönder anläggningen och skulle förorena stora delar av havskusten.

Även om den japanska regeringen har investerat i ny teknologi för att byggnader ska kunna motstå de värsta effekterna av jordbävningar – finns det ingen känd teknologi som alltid kan förhindra att kärnreaktorer skadas i samband med allvarliga jordbävningar som uppgår till 7 eller mer på Richterskalan. Även när de fungerar under relativt normala förhållanden kan kärnkraftverk råka ut för allvarliga incidenter. Kärnkraftverket på Three Mile Island i USA hade 1979 en incident på nivå 5. Den brittiska anläggningen Windscale i Cumbria råkade ut för en brand 1957. Den fick dålig press i åratal med kontroverser om radioaktiva utsläpp som många människor i området runt omkring ansåg vara avsiktliga.

Det verkliga problemet är kärnkraftsindustrins hemlighetsmakeri internationellt. Den har kämpat hårt för att undertrycka negativ publicitet och dölja olyckor. Företagshemligheter och myndigheters döljande av incidenter innebär att det är omöjligt att verkligen hålla regeringar och företag ansvariga.

Kärnkraften kan inte bli säker under kapitalismen. Det måste bli ett moratorium för alla nya anläggningar som byggs och oberoende inspektioner av anställda och vetenskapsmän. Argument om att det inte kan genomföras på grund av företagens, myndigheternas eller militärens rätt att hemlighålla uppgifter visar bara hur hela industrin är undantagen från ansvar. Detta är ett alarmerande faktum när vi inser den dödliga potentialen som dessa kärnreaktorer representerar.

Simon Hardy

facebook   twitter   email