Stockholm: Brevbärare tog ett första viktigt steg mot enhet i kampen mot Postens angrepp

Förra torsdagen (24/3) samlades närmare ett femtiotal brevbärare från ett tiotal olika kontor i Stockholmstrakten på Ungdomens Hus i söderförorten Skärholmen. Mötet gick under titeln ”Upp till kamp!” och gav uttryck för en stark vilja att organisera motstånd mot Postens pågående angrepp mot brevbärarnas arbetsförhållanden. Ett första men potentiellt mycket viktigt steg togs mot att lägga grunden för en gräsrotsrörelse bland brevbärarna, med utgångspunkt i Stockholm.

Bakgrunden till mötet
Initiativet till mötet kom från brevbärarna i Skärholmen, där jag själv arbetar. Vi ledsnade på den situation som uppstått i och med ytterligare försämringar efter en mycket hård vinter med mycket övertidstimmar. I takt med att allt fler gick på knäna samlade sig slutligen brevbärarna på det lokala utdelningskontoret och snackade ihop sig om läget. Det blev flera möten, och eftersom antog man krav på minskad arbetsbelastning och trygga anställningar för personalen. Man beslutade sig dessutom för att vägra jobba över frivilligt och istället ta tillbaka den post som man inte hinner dela ut. Men ännu viktigare var att brevbärarna förstod att kampen för bättre arbetsförhållanden inte kan föras på ett enda kontor – vilket ledde till att man enades om att bjuda in till ett möte för brevbärare i hela Stockholm!

Mobiliseringen för mötet skedde med kort varsel. En vecka innan upprättades ett event på Facebook, och den lokala sektionen av fackförbundet SEKO (som organiserar merparten av landets brevbärare) gav sitt stöd och spred informationen vidare genom sina kanaler.

Mötet
När klockan närmade sig halvsju på torsdagskvällen hade möteslokalen på Ungdomens Hus fyllts till bredden, och extra stolar fick bäras in så att alla skulle få plats att sitta. Där fanns brevbärare från kontor i Södertälje, från Östermalm, Södermalm, Årsta, Liljeholmen, Globen och Hägersten. Efter att alla bjudits på smörgås och kaffe inleddes mötet med att en kamrat från Stockholms Antirasistiska Kulturförening (STARK) läste upp ett uppskattat stöduttalande. STARK uppmuntrade brevbärarna att fortsätta på den inslagna vägen och utlovade sitt stöd vid behov. Sedan berättade jag själv om bakgrunden och anledningen till mötet. Det viktigaste innehållet i anförandet var:
– Posten bedriver en allmän offensiv mot brevbärarna där arbetsförhållanden står under systematiska angrepp.
– Facket har gjort alltför litet för att försvara brevbärarnas ställning, något som i sammanhanget lett till svag organisering och motståndsförmåga på arbetsplatserna. Nu krävs det en gräsrotsrörelse med utgångspunkt på brevbärarkontoren för att få med sig så många som möjligt för att vända utvecklingen, för att förmå facket att ta strid och för att bygga upp brevbärarnas styrka på golvet.

En allvarlig situation
Diskussionen som följde vittnade om allvaret i Postens angrepp. En brevbärare berättade att han under två av vintermånaderna hade arbetat 80 timmar övertid! En annan berättade om situationen på ett kontor på Södermalm, där cheferna på sikt planerar att banta ned personalen från 91 anställda till 60. Mycket insikt från deltagarna om innebörden av Postens angrepp kom till uttryck. Postens vinster har under flera år huvudsakligen skett genom att öka brevbärarnas arbetsbörda, och det är på den vägen det fortsätter bära. Förra årets vinst åstadkoms huvudsakligen just på detta vis. Med Brev 2010, ett radikalt omorganiseringsprojekt, har Posten inlett en effektiviserings-offensiv som syftar till att ytterligare öka intensiteten i arbetet. Nya slimmade arbetsorganisationer bidrar dessutom till att splittra upp kollektivet, och man tar god hjälp av bemanningsföretag och osäkert anställd personal för att täta till där hål uppstår.

Kampanda!
Om inte brevbärare börjar organisera nu, kommer det knappast bli lättare framöver, om detta rådde stor enighet. I diskussionen betonades att det är viktigt att bygga en rörelse på golvet som är öppen för alla brevbärare oavsett facklig tillhörighet. Just genom att göra detta kan vi på ett demokratiskt och öppet sätt börja formulera våra krav, något som inte står i motsättning till fackligt engagemang. Tvärtom behövs en sådan rörelse så att vi kan driva facket framför oss, och där det behövs ersätta passiva fackliga företrädare med stridbara sådana. På mötet fanns också flera fackliga representanter på plats. Förutom flera SEKO-ombud fanns brevbärare från SAC syndikalisterna och Postarbetarunionen. Det rörde sig mestadels om ombud på sektionsnivå, som själva är arbetare, men deltog gjorde också Patrik Höglund, vice ordförande för SEKO Post i Stockholm.

En diskussion gällde frågan om den fackliga organisationens stridbarhet. Efter att Höglund i ett kort anförande argumenterat till försvar för den svenska kollektivavtalsmodellen, som innebär att arbetare beläggs med fredsplikt efter att avtal med arbetsköparna har framförhandlats, var vi flera som förde fram kritik. I en situation där arbetsköparna hela tiden angriper arbetarna blir fredsplikten en hämsko på arbetarna, som inte ges rätt eller möjlighet att försvara sig under avtalsperioden, trots att Posten tar sig rätten att angripa arbetsvillkoren och öka arbetsintensiteten.

Flera brevbärare betonade vikten av att nu få igång engagemanget på arbetsplatserna. Även om man inte kan samla alla från början så är det en start att få med sig bara en eller två till att börja med.

Nästa steg!
Frågan om vad brevbärare borde kämpa för i ett längre perspektiv restes också. Vad borde t.ex. vara brevbärares svar på den borgerliga regeringens privatiseringsplaner? Fler än en brevbärare argumenterade för ett statligt postverk under brevbärarnas egen kontroll och för en återreglering av postmarknaden.

Mötet lyckades också ta viktiga steg här och nu. Bl.a. diskuterades att dra igång en kampanj med demonstration och uppvaktning av media för att sätta press på Posten och påvisa den bristande kvalitet som blir följden av den ökande arbetsbördan på brevbärarna. Utöver att planera för ett nytt möte, till vilket alla lovade att mobilisera ännu mer och försöka nå kontor som inte hade några representanter på mötet, så formulerades också en uppsättning krav, som syftar till att verka mobiliserande i kampen för bättre anställningsförhållanden. Dessa var följande:

– Mer fastanställda, mer trygga anställningar!
– Mindre distrikt!
– Vi vill ha fasta distrikt!
– Följ arbetsmiljölagen – arbetet ska anpassas efter den enskilda individens förmåga!
– Nej till bemanningsföretag!
– Nej till alkolås!

Med dessa som utgångspunkt är målet nu att ta med sig kraven till arbetsplatserna, förankra dem och börja organisera för att uppnå dem.

Potential!
Med mötet i Skärholmen togs ett litet men viktigt steg mot kämpande enhet mellan brevbärarna. Brevbärarna är ett kollektiv som betalat hårt för arbetsköparnas offensiv på senare år, med eftersatta löner och bakslag på bakslag. Nu finns tack vare initiativet och engagemanget från de många brevbärarna som släpat sig ut till Skärholmen en verklig möjlighet att lägga grunden för en motoffensiv. Vi har bara börjat, men räkna med mer. Och som en av brevbärarna från kollektivet i Skärholmen sade: ”Stockholm måste bli början. Men med Stockholm som utgångspunkt kan vi lägga grunden för en förening av brevbärarna i hela Sverige”. Det är precis vad vi måste sikta på!

Brevbärare i Skärholmen