Ett angrepp på arbetarklassens aborträtt


Det är givetvis ingen brist på idiotiska inlägg i den offentliga debatten, men ibland är det svårt att låta bli att bli lite förvånad. Ett sådant tillfälle bjöd DN på söndag 17 april. Två filosofer (fil dr Nicolas Espinoza och docent Martin Peterson, slå det om ni kan!) fick en helsida för att plädera för en ”nyansering” av synen på aborter. Redan rubriken avslöjade givetvis vad det handlar om – rätten till fri abort är uppenbarligen ”onyanserad”, och en nyansering kan inte gärna betyda något annat än att begränsa aborträtten.


Våra nyanserade filosofer väljer att basera sina argument mot den ”onyanserade” aborträtten på ”liberala värderingar”, och avvisar katolska kyrkans principiella förkastande av all rätt till abort (det är nämligen onyanserat åt andra hållet). ”Abortproblematiken”, förstår ni, ”är en målkonflikt mellan samtida och framtida individers intresse att få sina legitima önskemål tillgodosedda.”

Här skulle man kunna önska – kräva faktiskt – en ingående och mycket övertygande argumentation för hur de hade tänkt sig att en framtida individs ”legitima önskemål” ska kunna vägas mot en faktiskt existerande individs. Vi torde kunna enas om att de framtida individerna själva inte har någon aning om sina legitima önskemål, medan faktiskt existerande individer – åtminstone faktiskt existerande individer som har bestämt sig för att genomföra en abort – har verkliga, och inte bara potentiella önskemål. Eventuellt skulle man också kunna fråga sig: om vi diskuterar framtida individer, varför begränsa oss till enbart foster? Kan man inte i så fall ta upp potentiella, framtida fosters legitima intressen?

Filosofduon tar dock listigt en genväg över dessa svårigheter och åberopar klimathotet. De påpekar mycket riktigt att vi givetvis måste ta hänsyn till kommande generationer och inte helt sabba miljön för dessa, bara för att de inte är födda än. Från detta, som alla vettiga människor är helt överens om, hoppar de som genom ett trollslag till det de ville komma fram till:

”Slutsatsen blir därför att om framtida, potentiellt existerande individer tillskrivs moralisk vikt i klimatdiskussioner bör de även tillskrivas vikt i abortdiskussioner. Gör vi avvägningar mellan nuvarande och framtida generationer för klimatets skull bör vi göra en avvägning mellan den gravida kvinnans intressen och fostrets. Kvinnans intressen blir då inte alltid, under alla omständigheter, överordnade fostrets.”

Publiken stannar till i stum beundran. Från den alldeles uppenbara premissen – att vi inte på något sätt har rätten att förstöra livsbetingelserna för kommande generationer – har våra filosofer visat (källa: de själva) att vi måste *trumvirvel* inskränka aborträtten. Alla högerkristna fanatiker måste vara gröna av avund: varför kom inte vi på det uppenbara? Här har vi gått och förnekat den globala uppvärmningen, när vi skulle ha använt den som slagträ mot aborträtten!

Våra övertrumfare av de högerkristnas argumentationskonst fortsätter med att uppbåda hela sin filosofiska skolning, och förklarar att allt inte bara är svart eller vitt. Ibland är det grått, och ibland kan saker vara både bra och dåliga, beroende på vilket perspektiv man ser det ifrån. Tillämpat på abortfrågan innebär detta att en abort kan vara rätt ur ett perspektiv (den gravida kvinnans), men fel ur ett annat perspektiv (fostrets). Det finns inget enkelt sätt (åtminstone inte från det högre filosofiska perspektivet är man frestad att tillägga) att säga vilket perspektiv som borde överväga.

Den praktiska slutsatsen
Det hela mynnar ut i den konkreta slutsatsen att istället för att, som nu, ha två lägen: ett där abort är tillåtet och ett där det är förbjudet (det vill säga när det finns anledning att anta att fostret är livsdugligt), borde det finnas tre:

1. Abort är förbjudet om det finns anledning att anta att fostret är livsdugligt

2. Abort är tillåtet om graviditeten är resultatet av ett brott, eller om den gravida kvinnans hälsa står på spel

3. Abort är inte förbjudet om den gravida kvinnan av andra orsaker vill avbryta graviditeten, men samhället är inte skyldigt att bistå henne (och med en formulering som skulle göra vilken nyfrälst liberal som helst tårögd: I praktiken innebär vårt förslag att makt och ansvar förs över från samhället till den enskilda kvinnan.)

Med andra ord: det nya som föreslås är att om man vill göra abort av andra anledningar än att graviditeten orsakades av en våldtäkt, eller innebär en allvarlig medicinsk fara så får man stå för kalaset själv.

I detta läge tycks dock våra filosofiska nytänkare ana oråd för vad deras förslag kan leda till. I ett försök att värja sig mot negativa konsekvenser av deras filosofiska insikter vill det sig dock inte bättre än att de tvingas slita upp stora hål i sitt omsorgsfullt konstruerade filosofiska luftslott:

”För att förhindra att aborter utförs illegalt eller blir en klassfråga, kan det vara lämpligt att upprätta särskilda abortkliniker som garanterar att aborterna utförs på ett medicinskt säkert sätt men som tar betalt för sina tjänster i förhållande till klientens betalningsförmåga.”

Så samhället ska trots allt bistå kvinnor som vill göra abort trots att hon inte har tvingande skäl som tillfredsställer den kräsnaste filosof? Det vore med största sannolikhet en allt för välvillig tolkning. De särskilda abortklinikerna ska uttryckligen ta betalt för sina tjänster, om än i förhållande till klientens betalningsförmåga. Hur ska detta tolkas? Typ: klart du kan göra abort, men du kan ju glömma att ha råd med någon semester i år? Är det ens ”samhället” (den offentliga sektorn) som ska bekosta detta, eller hoppas våra nyanserade filosofer på att välvilliga bättre bemedlade individer ska bidra till att även låginkomsttagare, för att inte tala om arbetslösa och utförsäkrade, ska kunna avbryta oönskade graviditeter, även om de för säkerhets skulle får stå med mössan i hand och be snällt?

Ett angrepp på låginkomsttagare!
Det mest komiska – tragikomiska kanske jag ska säga – är att dessa två herrar med välbetalda universitetsjobb sitter och intalar sig att det inte skulle bli en klassfråga. Antingen betalar staten aborter för alla som så önskar, eller så bli det en klassfråga. Överklassen kommer inte att ha några problem med att betala för sig, för de fattigare delarna av befolkningen blir det kärvare. De kan komma att få välja mellan att spara in på allt annat för att ha råd med en abort, föda ett oönskat barn (är månne detta de framtida individernas legitima intressen som spjutspetsfilosoferna for efter?) eller välja ett billigare alternativ i form av att få aborten utförd av en okvalificerad klåpare, med fara för såväl liv som hälsa.

Med andra ord: bakom alla de lärda ordvändningarna (som dock inte kan dölja filosofduons avsaknad av relevanta argument och deras logiska hål) finns inget annat än ett frontalangrepp på arbetarklassens aborträtt. Man kan fråga sig hur en sådan ytlig debattör som Martin Peterson blev docent i filosofi, och man kan undra om inte DN:s debattredaktör har några intellektuella krav på de angrepp på kvinnors rättigheter som det upplåts plats åt – men framför allt måste vi avvisa alla påståenden om att skulle röra sig om en nyansering. Det är ett angrepp på aborträtten, och måste med kraft avvisas som ett sådant.

Jens-Hugo Nyberg