Arbetarmakt

Uppdaterad: I år deltog Arbetarmakt i 1 maj-arrangemang i Göteborg, Lund, Malmö, Norrköping och Stockholm. Här samlar vi alla våra rapporter och bilder från dagens demonstrationer.

Norrköping

Arbetarmakt ägnade arbetarrörelsens dag i Norrköping åt att uppmärksamma kampanjen mot avgiftshöjningar i kollektivtrafiken. Under förmiddagen besökte vi de olika mindre demonstrationerna och delade ut flygblad om kampanjen. Flygbladet kan du läsa här (PDF-fil).

Se vår video från dagen här.

Själva skulle vi demonstrera i LO-förbunden och Socialdemokraternas tåg. Uppsamlingen började kl. 13.30, då Transport bjöd på våfflor och kaffe. Vädret var regnigt och kallt, men allt eftersom sprack molnen upp. Vid kl. 15, hade solen tittat fram och närmare 400 personer samlats. Så var det dags för avmarsch. Orkestern stämde upp till Internationalen och fanborgen tog täten. Vi bar plakat med texterna ”FÖR AVGIFTSFRI KOLLEKTIVTRAFIK” och ”BESKATTA DOM RIKA”. Vi fick många positiva kommentarer av både ungdomar och arbetare i kollektivtrafiken. ”Det är helt rätt, jag är för nolltaxa!” kommenterade en bussförare.

Tåget gick Slottsgatan till Drottninggatan och sedan till Laxholmstorget vid Arbetets museum, där det skulle bli tal och underhållning. Tågets socialdemokratiska prägel hördes genom slagordet ”Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen!” och syntes genom olika plakat och banderoller, men det fanns också facklig representation och slagord som ”Inget snack, till attack, vi behöver kämpande fack!” och ”Internationell solidaritet – arbetarklassens kampenhet!”. Dessa slagord är bara tomma fraser för den socialdemokratiska ledningen, men verkliga mål och ambitioner för medvetna arbetare.

Väl framme vid Laxholmstorget talade Arbetarkommunens ordförande Kikki Liljeblad och S-toppen Lena Hallengren. Liljeblad pratade mest om det urvattnade konceptet att Socialdemokratin måste ”moderniseras” medan Hallengren lade fokus på hur klassklyftorna drabbar barn och ungdomar. Showen stals sedan av nya lokala SSU-ordföranden Maria Sayeler, som intog talarstolen med ett skämt och direkt fick bra kontakt med publiken. Sayeler menade att Sverige är ett drömmarnas land, men att det stannar vid drömmar i borgarnas Sverige. Istället behövs ett land med möjligheter att förverkliga sina drömmar. Enligt Sayeler skulle möjligheternas land förverkligas med Socialdemokraterna vid regeringsmakten. Här måste man påminna Sayeler och alla som delar hennes förhoppningar, att det var socialdemokratiska regeringar som styrde i 12 år innan borgarna kom till makten 2006, och att de under denna tid inte alls skapade något möjligheternas land. Fråga till exempel arbetarna som var med under 90-talets nedskärningar.

Vi delar Sayelers och alla ungdomars och arbetares önskan om ett land fullt av möjligheter att förverkliga sina drömmar. Men det är mycket naivt att tro att vi skulle komma dit genom att byta ut Reinfeldt mot Juholt. För att förverkliga möjligheternas land behövs ett upplivande av hela arbetarrörelsen. Våra förhoppningar kan inte ligga på några toppar i det politiska etablissemanget. Våra förhoppningar måste ligga på oss själva, på alla kämpande ungdomar och arbetare. Vi har en uppgift att omforma arbetarrörelsen till en kämpande rörelse, som kan dra in alla de arbetare och ungdomar som idag, med rätta, inte förstår meningen med att söka sig till arbetarrörelsen.

Efter Sayeler intog Özz Nüjen scenen och höll ett humoristiskt brandtal (se video här). Han gjorde narr av Reinfeldt men utdelade också en och annan känga till socialdemokratin, exempelvis dess stöd till kriget i Afghanistan.

Sammantaget är vi nöjda med vår insats under 1 maj. Vi fick uppmärksamhet för kampanjen för billigare kollektivtrafik och knöt kontakter med bussarbetare. LO-kommittén och de övriga som varit involverade i arrangemanget av demonstrationen hade gjort ett bra jobb. Samtidigt finns precis samma problem som förra året, nämligen uppsplittringen i flera tåg.

LO och Socialdemokraternas tåg är utan tvekan det största, mäktigaste och mest välarrangerade. Därefter kommer Vänsterpartiets tåg. Minst är klungorna som går med SAC-Syndikalisterna och Kommunistiska Partiet. Det är för oss oförståeligt hur de kan välja att arrangera sina egna separata, mindre demonstrationer.

Ända sedan 1 maj 2010 (då vi ännu inte ombildat oss till Arbetarmakt) har vi argumenterat för ett enat 1 maj i Norrköping. På syndikalisternas demonstration 2010 konstaterade vår talare: ”Sakernas tillstånd ropar åt oss, och de ropar väldigt högt, att vi måste enas och kämpa tillsammans på bred front. Ändå finns det fyra demonstrationer här idag, när det borde finnas en!” (Du kan se talet här.)

Vi i Arbetarmakt kommer fortsätta kämpa för vår ståndpunkt, men i nuläget krävs att någon av de större grupperna blir med på noterna och tar initiativet. LO-förbundens uppgift är att öppna sitt arrangemang och välkomna andra krafter att delta. Både en och två ledande socialdemokrater kommer motsätta sig en sådan utveckling, men det kan de bara göra så länge det inte finns tillräckligt många handlingskraftiga arbetare som jobbar för ett enat 1 maj. De mindre organisationernas uppgift är förstås att se förbi sina skygglappar och ställa sig positiva till idén och närma sig LO och varandra. Att slå ihop krafterna inför 1 maj skulle inte på ett direkt sätt förbättra läget i klasskampen, men skulle verka dynamiskt på den lokala arbetarrörelsen. Tåget skulle bli större, firandet skulle bli enat och visa mer styrka, fler skulle sluta upp, band mellan aktivister från olika organisationer och förbund skulle skapas. Dessa band är mycket viktiga när det väl hettar till, och vi borde inte låta småaktighet och rädsla stå i vägen för solidariteten klasskämpar emellan.

Skåne

Arbetarmakt finns sedan i våras i Skåne, och detta var första gången vi firade arbetarnas internationella högtidsdag här.

Malmö
Efter en trevlig frukost på kulturcentret Glassfabriken i Malmö anslöt vi oss till Vänsterpartiets demonstration, som samlades på Möllevångstorget. Torget fylldes snabbt av 1 maj-demonstranter i olika åldrar och med olika organisationstillhörighet: förutom många Ung Vänstrare och vänsterpartister fanns här kamrater från bl.a. Socialistiska partiet, solidaritetsrörelser med Latinamerika, Socialisterna och Vänsterns Studentförbund. På plats fanns också några fackliga fanor – från bl.a. Kommunal. Medan solen sken över torget pratade vi med demonstrationsdeltagare och sålde 1 maj-numret av Arbetarmakts tidning.

En tråkig detalj vid samlingen var att en funktionär från Vänsterpartiet kom fram till oss arbetarmaktare och försökte hindra oss från att sälja vår tidning – motivet han angav var att vi inte var ”inbjudna” av Vänsterpartiet. Det stämmer att Arbetarmakt inte på förhand hade kontaktat Vänsterpartiet och meddelat att vi tänkte delta i deras demonstration, men vi förstod ändå inte varför en vänsterpartist skulle vilja censurera fri debatt inom vänstern, speciellt inte på arbetarrörelsens egen dag. När vi senare pratade med andra vänsterpartister – varav flera också köpte tidningen – verkade ingen av dem dela funktionärens åsikter om vår tidningsförsäljning. (En av talarna vid demonstrationens slut underströk dessutom från scenen att ”socialister, kommunister, anarkister – vad ni än kallar er, här är alla välkomna!”)

Flera av dagens tal belyste internationella frågor, som krigen i Afghanistan och Irak och de arabiska revolutionerna. Vad vi kunde höra lyste dock Libyen-frågan med sin frånvaro – det kanske beror på att Vänsterpartiet själva ju är kluvna i frågan, och officiellt har tagit ställning för NATO:s flygförbundszon. I övrigt låg mycket av fokus på välfärdsfrågan – mot privatiseringar. I en broschyr som delades ut till demonstrationsdeltagare och allmänhet radades många bra argument mot utförsäljningar upp. Vad man skulle göra åt saken var dock mer oklar – man berättade dock att Vänsterpartiet i Malmö, i koalition med Socialdemokraterna och Miljöpartiet, har lyckats genomdriva att återkommunalisering av privatiserad verksamhet ska ”utredas” varje gång en entrepenörs kontrakt går ut. Vänsterpartiets samarbete med de rödgröna i andra kommuner har resulterat i liknande vaga löften. Och mer lär det knappast bli, eftersom flera talare menade att kampen mot den borgerliga politiken innebär att fälla dem – i valet om tre år.

Demonstrationen, som enligt arrangörerna samlade 1 700 personer, ringlade sig genom Malmö, och framme i Slottsparken stämde vi alla gemensamt upp i Internationalen. Därefter följde fler tal samt musikunderhållning.

Bildspel från 1 maj i Malmö: Avanti video

Lund
Arbetarmakt deltog också i Revolutionär Första Maj i Lund, som i år arrangerades av Första Linjen, India Däck, Solidaritetsfonden, Smålands Nation, Syndikalistiska Ungdomsförbundet och Virvelvinden. Runt 150 personer, främst ungdomar, tågade här under parollen ”Osäkrade arbeten – osäkrade arbetare”.

I demonstrationståget fanns en ljudbil som mellan talen och talkörerna spelade skön musik, något som verkligen förhöjde stämningen. Här var talkörerna också mer radikala, om än inte så pedagogiska: ”Jalla, jalla – Allt åt alla” och ”De rika, de rika, vi måste bli av med de rika”, var två favoriter. En representant från Smålands nation talade om situationen för studentkårerna efter kårobligatoriets avskaffande, och hur man kan bedriva radikal studentpolitik i dag. Från Virvlevinden och SUF berättade talare om utförsäljningen och privatiseringen i Lund, och om ungas allt mer desperata boendesituation när lägenheter i ökande grad reserveras för de rika.

Arbetarmakts talare lyfte fram flera historiska kopplingar – det är ju 75 år sedan de Internationella Brigaderna bildades, och dessutom 75 år sedan klasskämpen Hinke Bergegren begravdes. För att anknyta till dessa historiska exempel talade vår kamrat sedan om vad vi tror behövs i dagens antikapitalistiska kamp:

Det är dags för oss att åter börja bedriva klasskamp genom att sluta oss samman på arbetsplatser och skolor och bilda nya gräsrotsgrupper som börjar agera. Med och i fackliga organisationer om det går, annars självständigt.

På sikt måste vi utmana och agera för ett helt annat ledarskap för hela arbetarrörelsen!

(..)

Vi i Arbetarmakt tycker det får vara ett slut på undfallaenheten ifrån arbetarrörelsen nu. Vi vill få ett slut på försämringar, kapitalism och ekonomisk utsugning. Därför säger vi:

Återupprätta en kämpande arbetarrörelse! För ett nytt revolutionärt arbetarparti! Organisera er, kamrater!

(Läs hela talet här.)

När ett 50-tal av deltagarna efter avslutad demonstration gick mot kaféet India Däck stormade plötsligt polisen rakt in i den lugna gruppen, och drog ned flera kamrater i marken. En demonstrationsdeltagare släpades från platsen, enligt vad vi senare fick veta på grund av påstådd skadegörelse. Här visade demonstrationsdeltagarna genast vad solidaritet betyder i praktiken, och en spontan solidaritetsmanifestation/gatufest med ljudbil arrangerades utanför polishuset tills kamraten släpptes senare på kvällen.

Snutens agerande lyckades alltså inte förstöra vår dag. Vi i Arbetarmakt i Skåne vill till sist rikta ett särskilt tack till alla som jobbat med demonstrationen i Lund, för att ha arrangerat en så lyckad Första maj!

Video från 1 maj i Lund: Vendetta video

Stockholm

På första maj samlades kamrater i Arbetarmakt först vid La Mano, där LO höll i arrangemanget för att hedra minnet av Spanien-frivilliga som slogs mot Franco och fascismen på 1930-talet. Flera bra tal hölls, bl.a. ett av SAC:aren Jennifer Hillblom som uppmanade facklig organisering av papperslösa.

Därefter slöt kamrater upp vid Medborgarplatsen för deltagande i Vänsterpartiets block. Uppskattningvis 6 000 deltog i demonstrationen. Arbetarmakt organiserade ett block med tjugotalet deltagare. Flera plakat och en ny banderoll för dagen hade ordnats: ”För en kämpande arbetarrörelse”. I spetsen för blocket gick Revolutions medlemmar med en egen banderoll: ”Vägra betala för deras kris”.

Arbetarmakts medlemmar bistod också Brevbäraraktionen med flygbladsutdelning (läs mer på Brevbäraraktionens blogg). Totalt sålde vi ett 70-tal tidningar av det nya numret av tidningen.

facebook   twitter   email