Mer makt åt sexsäljare – bort med sexköpslagen

Frågan om prostitution är minerad mark och det blir ofta stor förvirring i debatten kring vad man egentligen talar om. I enlighet med en radikalfeministisk syn på sex tenderar all pornografi och prostitution att likställas med våld mot kvinnor. Jag anser dock att det är mycket viktigt att skilja mellan exempelvis prostitution, våldtäkter och trafficking. Offer för våldtäkt och trafficking bör skyddas av andra lagar än just en sexköpslag. Lagar mot våldtäkt och mot slaveri (vilket är en passande benämning på trafficking) finns redan och måste garanteras för alla, inklusive de som säljer sex.

Sedan 1998 har Sverige haft sin nuvarande sexköpslagstiftning. Den kriminaliserar den som köper sex men inte den som säljer. Eftersom mötet dem emellan är brottsligt så sker det i det fördolda. Lagen har framhållits av svenska politiker som en stolthet och ett uttryck för Sverige som det land som tar kvinnors rättigheter på allvar. Förhoppningen när den klubbades igenom var att lagen skulle tjäna som ett föredöme och gå på export. Den svenska lagstiftningen har dock inte fått så många efterföljare och ifrågasätts även på hemmaplan.

De mest högljuda kritikerna är en liberal lobby som talar om kvinnor och även om mäns fria val att ta betalt för sexuella tjänster. Sexsäljaren blir i deras propaganda en entreprenör som frigjort sig från konventioner kring sex. I bland beskrivs att sälja sex till och med som en sexuell läggning som borde jämställas med andra (så argumenterade Alexander Bard i TV 4:as morgonsoffa 31 juli 2010 då han debatterade sexköpslagen mot Gudrun Schyman).

En av sexköpslagens flitigaste försvarare är Kajsa Ekis Ekman som gjort sig ett namn med boken Varat och varan som gavs ut 2010. Boken behandlar frågorna prostitution och surrogatmödraskap som hon anser förespråkas på samma kvinnofientliga vis. Hennes argumentation bygger möjligen på en mer verklighetsförankrad bild av prostitutionen än liberalernas. Hon beskriver baksidorna och redovisar internationell statistik över sexsäljares erfarenheter av att utsättas för våld, utbredd förekomst av posttraumatisk stress med mera. I sina resonemang kring vilka konsekvenser prostitutionen får för kvinnor som säljer sex så går hon mycket långt. Hon hävdar att det inte går att tala om “att sälja sex” utan hävdar att det alltid handlar om att “sälja sig och kroppen”. Kvinnan är dömd till att förr eller senare bli en vara som förlorar kontakten med sina känslor. Hon är även mycket kritisk till användandet av ordet sexarbetare.

Rose Alliance är en svensk organisation “för sex- och erotikarbetare i Sverige”. På sin hemsida motiverar de benämningen sexarbetare i kontrast till prostituerad med “Sexarbete är något man gör, inte något man är”. Ett av kraven som organisationen för fram är avskaffandet av sexköpslagen som man anser förvärrar sexarbetares situation.

Under en föreläsning på plats i Norrköping på 8 mars 2011 så målade Kajsa Ekis Ekman upp sin bild av sexköpslagens kritiker. De använder argument om “fritänkande entreprenörer” som nämnts ovan men hon nämner också att det inom vänstern finns förespråkare för facklig organisering av sexsäljare. Hon medger att motståndarna till lagen kan tyckas ha olika agendor men klumpar ändå ihop alla kritiker till en grupp ”prostitutionsförespråkare”. Gruppen intar, enligt Ekis Ekman, olika skepnader främst för att förvirra de som vill försvara den fantastiska sexköpslagen.

Vi i Arbetarmakt motsätter oss den nuvarande sexköpslagstiftningen, men att anklaga oss för att förespråka prostitution i maskopi med liberaler är bara löjligt. Prostitution kommer att finnas så länge vi över huvud taget lever i ett kapitalistiskt klassamhälle som gör sexualiteten till en vara. Frågan blir så länge: Hur ska sexsäljares situation förbättras här och nu? Svaret är att deras makt måste öka. De som säljer sex måste själva organisera sig för att få ökad makt. Det är först när sexsäljare sätter sina egna agendor som kampen för bättre villkor kan vinnas.

Kajsa Ekis Ekman beskriver sig själv som optimist i frågan om vi kommer att se ett samhälle helt fritt från prostitution. Men chansen för sexarbetare att organisera sig och kämpa för sina rättigheter dömer hon ut som en omöjlighet. Finskan Anna Kontula som för sin studie Prostituutio Suomessa (Finsk prostitution) 2005 intervjuade tjugofem finska sexarbetare vittnar om att det som beskrevs som det mest problematiska med sysselsättningen var horstigmat som drabbar dem socialt, i kontakt med myndigheter och så vidare. Kanske är det bästa stöd vänstern kan ge sexsäljare är en tro på att de är myndiga personer som själva kan formulera vad de behöver och kämpa för detta. Arbetarmakt vill inte bidra till stigmatiseringen av en ständigt utsatt grupp. I stället är vi villiga att stödja sexarbetare som vill kämpa för sina rättigheter.

Emma Larsson

Så slår lagen mot sexsäljare…
I det senaste numret av Hyresgästföreningens tidning Hem och hyra (#3 2011) belyses sexsäljares situation på ett talande vis. En läsarfråga löd: ”Min granne verkar vara prostituerad. Det är ständig en ström av män som kommer både dag och natt. Hon kan ju kanske bara ha ett utsvävande sexliv, men det tror jag inte. Borde jag kontakta polisen? Inte minst med tanke på hennes välbefinnande?” Redaktionen hade kontaktat tre personer som de ansåg ha kompetens att svara på frågan. Det var en hyresvärd, en kriminalinspektör och en sexarbetare.

Sexarbetaren uppmanade den undrande grannen att ringa på hos den misstänkta grannen. “Då får du kanske ett hum om hur hon mår.” De andra två svarade förutsägbart nog; kontakta polisen! Polisen vill självklart ha in tips som kan leda dem till brott. Hyresvärden konstaterar: “Om det är som du tror pågår det en brottslig verksamhet i lägenheten. En sådan verksamhet bekräftad är givetvis grund för uppsägning av hyreskontraktet.”

Den undrande har uppmärksammat att grannen får många manliga besökare. Misstankarna tar form. Säljer grannen sex? Hur mår grannen? Det står inget i brevet om andra inblandade, det verkar inte vara fråga om någon grövre typ av brottslighet. Polisen vill att den undrande ska kontakta dem. Hyresvärden vill se bevis men slår fast att det är skäl för uppsägning. Detta är en tydlig illustration av hur sexköpslagen drabbar sexsäljare. Hur skulle någons liv kunna bli bättre av att bli av med hyreskontraktet?