Arbetarmakt

En mindre handgranat har exploderat i den brittiska politikens centrum. Ett komplicerat nät som binder samman medieindustrin, polisen och det politiska etablissemanget har nystats upp under den senaste veckan.

Högerblaskan News of the World anklagas för att ha hyrt in privata spanare för att hacka sig in i röstbrevlådor och lyssna på budskap. Men det handlar inte om några ”skurkjournalister” som hackat sig in i några kungligheters telefoner för att ta reda på vilka de ligger med. Listan med offer är lång, listan över de som är inblandade ansenlig, de har nära band med etablissemanget i form av höga polisbefäl och politiker, inklusive premiärminister David Cameron. Det är ett uppseendeväckande och lägligt avslöjande av den mäktiga klick som dominerar den brittiska medieindustrin och deras band till politiker och statens av ingen framröstade apparat för repression.

I den senaste och mest dramatiska vändningen meddelade News International att söndagens upplaga av News of the World kommer att vara den allra sista – den kommer att läggas ner och den är nu uppenbarligen en förgiftad tillgång, dess varumärke oundvikligt skadat av skandalen. Många socialister kommer att ursäktas för att de utropar ”skönt att bli av med skräpet”, eftersom vi minns alla arbetarstrider och andra progressiva strider som den här blaskan har förtalat. Hela affären symboliserar kapitalismens djupa kris idag – även de mäktigaste företagen, som är så stolta över sin förmåga att manipulera den offentliga meningen, känner nu av ilskan hos miljoner människor.

Ett medieimperium byggt på lögner och hyckleri
Anklagelserna kom först fram 2006 när polisen utredde och grep en privatdetektiv, Glenn Mulcaire, och hovreportern på News of the World, Clive Goodman. Goodman hade rapporterat om prinsarna Harrys och Williams bedrifter med ordagranna citat från röstmeddelanden till Harrys telefon. Både Mulcaire och Goodman hängdes ut av News International och fallet avslutades.

Men historien försvann inte. Sommaren 2009 publicerade Guardian artiklar som anklagade News of the World för omfattande användning av hackning av telefoner. Det började stå klart att det inte rörde sig om några ”rötägg”, utan att det var en systematisk, regelbunden verksamhet som var sanktionerad av tidningens höjdare. Sedan dess har det framkommit att antalet namn och telefonnummer som hackats kan vara så många som 4 000. Det var det antal som polisen kunde få fram ur Mulcaires anteckningsböcker, men polisen och åklagarmyndigheten höll skamligt nog på informationen.

Namnen är inte bara begränsade till kungligheterna – ministrar, officerare, statstjänstemän, polischefer och journalister har varit måltavlor. Ännu mer upprörande är avslöjandet att Milly Dowlers röstmeddelanden hackades av Mulcaire och journalister; hon försvann 2002 och hittades död sex månader senare. Föräldrarna till Jessica Wells och Holly Chapman, vilka dödades av Ian Huntley, fick sina telefoner hackade. Familjerna till offren för terrorbomberna i London 7 juli fick också sina telefoner hackade. Även familjer till döda soldater från Afghanistan fick sina telefoner avlyssnade och har nu kontaktats av polisen som en del av utredningen eftersom deras nummer hittats på listorna.

Allt detta uppenbarar den moderna journalistikens verkliga villkor, dess ruttna moral och oerhörda hyckleri. Å ena sidan driver tidningarna en dagordning som är för krig, för militarism och som tillhandahåller ett osvikligt stöd för krigsansträngningarna; de prisar dygderna hos den brittiska arméns ”modiga hjältar”. Sedan utsätts de sörjande familjerna, som applåderats i tabloiderna för sina ”offer”, för hackning av sina telefoner av journalisterna, ett oerhört intrång i deras privatliv.

Tidningarna beskyller antikrigsrörelsen för att inte vara patriotisk och att inte bry sig om ”våra pojkars” säkerhet, men egentligen är det dem som skapar samtycke för ett barbariskt krig och går i spetsen för att skicka i väg arbetarklassens män och kvinnor för att strida i länder som Afghanistan och Irak. Dessa journalister fäller krokodiltårar över resultatet av ett krig som de själva varit de viktigaste propagandisterna för. De skäller ut ”kriminella” och kräver allt strängare straff, utan att försöka ta itu med orsakerna till brott, samtidigt som de själva bryter mot lagen i sin strävan efter en ”bra story”.

Många av oss undrar säkert vilken ”story” de kan få genom att hacka telefoner som tillhör släktingar till mordoffer? Men det bryr sig inte människor om som har skapat sin egen perversa moraliska syn på världen – där inget får stå i vägen för att vara den förste på plats, att få scoopet och den förste som kan trycka historien. Det råder ingen tvekan om att det i Murdochimperiets glitter och glamour är värt riskerna. Det visar det förakt som sådana människor hyser för brottsoffren – de bedriver sina återkommande korståg för att försvara den moraliska ordningen, men de är genomsyrade av det slags korruption som är helt och hållet ingrodd i det kapitalistiska systemets DNA.

Dagens medier domineras av en besatthet av personliga tragedier och brott, historier som vanligtvis saknar intresse för en större allmänhet. Det är på samma sätt i det andra omhuldade ”ämnet”, de rikas och berömdas värld, en fotbollsspelare som har en affär med en modell saknar rationellt sett intresse för andra, förutom som rent skvaller och del av en besatthet av kändisar som skapas och upprätthålls av medieindustrin som en distraktion från den verkliga världen.

Om denna efterblivna kultur har undergrävts den senaste veckan, så är det bra. Avslöjandena har kastat in Murdochs bolag News International i en djup och grundläggande kris – redaktörerna för News of the World, Rebekah Wade (numera Brooks) arbetade också för The Sun, och Andy Coulson, är djupt inblandade i avlyssningen. Brooks var till härom dagen verkställande direktör för News International och nära vän till Rupert Murdoch. Hon är en del av den inre kretsen och en stöttepelare i Murdochs imperium. Han har försökt skydda henne, men hennes ställning blev för varje dag allt mer ohållbar – och hon tvingades avgå.

Polisen – helt igenom korrumperad
Det är emellertid inte bara News International som har avslöjats. Hur fick Mulcaire tag på alla dessa telefonnummer? Han hade som privatdetektiv stora resurser, men att få tag på så många privata telefonnummer tyder på hjälp någonstans ifrån.

Det har i många år förekommit skvaller om korrumperade relationer mellan News of the World och polisen. I mars 2003 framträdde Brooks för en kommitté i underhuset och medgav att tidningen betalat polisen för information. Och polisen har dragit fötterna efter sig inför berg med bevis. Efter den ursprungliga utredningen 2006 lades fallet ner med motiveringen att det inte fanns bevis för fler avlyssningar. ”Skyll på hovreportern – det var bara hans skrivbord som var inblandat”.

Londonpolisens nuvarande chef John Yates förklarade för parlamentet att det, trots att tusentals namn och nummer hittats i Mulcairs anteckningsböcker, bara var Goodman som var inblandad – en enskild skurkjournalist. Ännu mer avslöjande är att den polis som har hand om utredningen, Andy Hayman, sedan fick jobb som krönikör för News International 2010. Han påstås ha hävdat att det bara fanns en ”handfull offer”. Många nya vittnen i skandalen har kallats till Scotland Yard, gripits och varnats. Innebörden är givetvis att varje journalist som vet något kommer att utredas som medbrottsling. Det normala att skydda ”tipsare” verkar inte gälla här.

Skandalen med hackningen går också tillbaka till socialisten Tommy Sheridans rättegång. Sheridan inledde ett krig med Murdochs imperium om påståenden runt hans personliga förhållanden. Han vann förtalsmålet men senare framkom ny bevisning, inklusive inspelad film där han medgav inför vänner att historien var sann. Coulson kallades till domstolen och förnekade under ed att han varit inblandad i någon hackning av Sheridans telefon. Sheridan frågade Coulson om ”News of the World betalade korrumperade poliser?” Coulson svarade att han ”inte kände till något”. Domaren höll med om att Coulson inte var inblandad – men vem kan tro det nu? News International tros nu ha överlämnat epost till polisen som drar in Coulson i hackningen av telefoner. Vid tiden för fallet framkom det att den polis som utredde saken var beredd att släppa det men att order kom ”uppifrån” att driva fallet till dess slut. Det reser frågor om vilken roll News International spelade i fängslandet av Sheridan. Det står klart att News International och det politiska etablissemanget beslutade sig för att ”ta” Sheridan och sätta honom i fängelse.

Vi bör inte förvånas över polisens samarbete med högertidningarna – när allt kommer omkring är förhållandet till ömsesidig nytta. Polisen får extra kontanter för information och tabloiderna publicerar historier som frikänner polisen från våld, legitimerar systematisk ojämlikhet och brutalitet och skapar ett klimat med brottshysteri som rättfärdigar polisens anslag och operationer.

Högern
Skandalen har också på det mest sublima sätt avslöjat förbindelserna mellan Murdochs arbetarfientliga tidningar och högerns parti (Tories), speciellt ledningen och David Cameron. Detta kan visa sig vara den allvarligaste komponenten nu när fler förödande avslöjanden kommer.

I slutet av 2009 började det talas om den mycket inflytelserika vänskapen mellan David och Samantha Cameron och två andra par, Matthew Freud (stort namn inom PR) och Elizabeth Murdoch och Rebekah och Charles Brooks som alla bor nära Camerons i Oxfordshire. Denna exklusiva klick har blivit känd som ”Chipping Norton-triangeln”, och den illustrerar det gemytliga förhållande som Cameron har till Rupert Murdochs värld.

Men det hade inte alltid varit så. Murdoch avskydde från början den snobbige Cameron med sin utbildning från Eton, men Rebekah Brooks spelade en avgörande roll i att överbrygga avståndet mellan dem. Det underlättades av att den tidigare redaktören för News of the World Coulson blev en viktig del av högerns team som ansvarig för kommunikationer. Alastair Campbell hjälpte Tony Blair att konstruera den smarta och sliskiga bild som definierade hans tid som premiärminister, medan Coulsons roll har varit att fungera som den avgörande länken till Murdochs imperium, där det bultande hjärtat finns för den lägre medelklassens världsbild och det slags arbetarfientligt skräp som trycks i The Sun och som trycktes i News of the World.

Cameron försvarade Coulson 2009 när anklagelserna dök upp igen. Han sade att han hade fullt förtroende för Coulson och att ”han har uppträtt fullständigt hedervärt”. I september 2010 publicerade New York Times en intervju med en tidigare journalist vid News of the World, Sean Hoare, som hävdade att Coulson kände till avlyssningen och lyssnade till flera meddelanden. Coulson tvingades att avgå strax efter när polisen återigen blev inblandad.

Tidpunkten var sämsta tänkbara för News Internationals affärer. Precis när det föreslagna övertagandet av tevebolaget BSkyB blev aktuellt, gav skandalen ännu mer bränsle åt de som motsatte sig Murdochs monopolistiska övertagande av ett stort teve- och nyhetsbolag. Cameron tvingades hävda att skandalen inte skulle ha någon betydelse i samband med övertagandet. Men allt fler insåg att det inte kunde bli fallet. News International tvingades till slut att avstå från affären.

Ruttenheten i etablissemangets kärna
Den metaforiska handgranaten kan fortfarande kräva många politiska liv. Den kan sänka politiska karriärer liksom tidningar. Den skulle ohjälpligt kunna skada Camerons trovärdighet i många människors ögon. News International använder en strategi med inneslutning. Häng ut människor längre ner i hierarkin för att rädda de mäktiga i toppen. Det är Pinochets strategi – den ansvarige visste inget om vad de underordnade hade för sig. Det fungerade inte för Pinochet och det kommer inte att fungera för Brooks. Hon kommer också att offras och pensioneras efter sin avgång. Murdoch kommer att avsluta ett ”sorgligt kapitel” i News Internationals liv och gå vidare till nästa operation.

Det finns många fler usla journalister med högeråsikter som är beredda att sälja sin själ till en redaktör eller en direktör för en av världens största nyhetsbyråer, med all makt och allt inflytande som det medför. Problemet är bristen på en verkligt genomskinlig utredning. Kommissionen för klagomål på pressen (PCC) har varit bedrövligt slapp och har hela tiden instämt i vad polisen och News International har sagt. När chefen för PCC utfrågades av BBC kunde hon inte ge ett tydligt svar på vad de gjort – allt hon kunde peka på var en översyn som inletts.

Ännu mer otroligt är beslutet från News International att undersöka sig själva och att utse – Rebekah Brooks att leda den interna undersökningen! Med tanke på att hon är en av de huvudmisstänkta i skandalen går det inte att se henne som opartisk. Till och med den tandlösa PCC beskrev det som ”extraordinärt”.

Slutligen har även polisen tvingats genomföra en intern utredning om hur de klantade till det hela från 2006 till 2010. Höga polischefer, som utan tvivel är arga för att deras telefonnummer också tycks ha hittats i Macluires anteckningsböcker, ställer frågor om vad som hänt. Men vi kan inte förlita oss på att polisen ska utreda sig själva. Oberoende offentliga utredningar måste inrättas för alla dessa fall – men arbetarorganisationer som det nationella journalistförbundet (NUJ) måste organisera sin egen utredning av händelserna.

Ner med Murdochs imperium
Den här krisen erbjuder en enorm möjlighet att diskreditera Murdochs imperium. Den har redan sänkt News of the World, men som alla vet var den bara en bilaga till The Sun. Dessa blaskor bör bojkottas på varje nivå i samhället – företag bör följa Ford och Npower och dra tillbaka sina annonser, människor bör vägra att köpa dem, affärer bör vägra att sälja dem. I slutändan pekar den på de nära banden mellan högertidningarna och kapitalisternas parti. The Sun är en del av samma medieimperium som News of the World. Den spyr ut samma arbetarfientliga, rasistiska och sexistiska skräp och bör bojkottas som svar på de försök att tysta ner skandalen som pågår på News International.

Murdoch är en mediemagnat som stöder reaktionära högerpartier som en del av sin egen politiska dagordning. Fox News i USA erbjuder inte nyheter utan en ständig spärreld av högerargument som är utformade för att stöda och stärka de rikas styre. Murdoch betalar själv bara lite skatt i USA och han betalade ingen skatt alls i Storbritannien under 1990-talet. Han samlade på sig en restskatt på 350 miljoner pund. Hans tidningar tillhör de mest rabiata försvararna av banksektorn och var avgörande för att föra över hela den offentliga debatten från bankreformer och till den offentliga sektorns påstådda överkonsumtion. Hans tidningar har mage att beskylla arbetande människor och fattiga för underskottet i budgeten medan redaktörerna lever i lyx.

All cynism, all korruption och allt hyckleri i livet under kapitalismen avslöjas. Om vi kan bygga upp en massomfattande kampanj, skulle vi kunna dra fram alla inblandade i ljuset genom att tvinga utredarna att åtala på högsta möjliga nivå. Det skulle också kunna undergräva den ställning som Murdochs press har i Storbritannien – det erbjuder möjligheten att sänka regeringens dagordning för medier och dess dolda band till tabloiderna. Det skulle kunna splittra koalitionsregeringen ännu mer.

Simon Hardy

facebook   twitter   email