Arbetare, stå upp!

Ur Arbetarmakt nr 1, 2012.

På skärtorsdagen marscherade arbetarna på den nedläggningshotade Läkerolfabriken i Gävle ut i protest mot att deras stridbare ordförande Wellington Ikuobase blivit av med passerkortet. Wellington anklagades för att ha hotat en chef efter en upprörd diskussion, något som han själv förnekar skulle ha ägt rum. Företaget backade efter arbetarnas vilda aktion, och nöjde sig med att ge Wellington en erinran.

Arbetarna på Läkerol är hårt pressade. De kan pressas ut i arbetslöshet i ett läge där det är svårt att få ett nytt jobb i Gävle. Den öppna arbetslösheten i staden ligger på över åtta procent. Att de rätat på ryggarna, satt ned foten, försvarat sin fackliga ordförande och organiserat protester är därför mycket viktigt. Den 14 april demonstrerade arbetarna med sina familjer i Gävle. I tåget syntes bl.a. plakat med texten ”Den kapitalistiska terrorismen våldför sig på samhället – Arbetare stå upp!”.

Att bekämpa kapitalister som lägger ned produktionen kräver radikala metoder. Vad gör vi när företagen vägrar att lyssna på arbetarna? I slutändan är det sannolikt att demonstrationer och andra protester inte kommer att räcka. Då ställs Wellington Ikuobase och hans kamrater inför ett val: antingen måste de trappa upp sina protester och ockupera fabriken, eller så måste de retirera. Skulle arbetarna ockupera borde det göras med argumentet att ägarna genom nedläggningen förverkat sin äganderätt, varpå kravet på att staten går in och tar över ägandet måste resas. Det skulle innebära en rejäl upptrappning av kampen: för att lyckas skulle hela stadens arbetarbefolkning och fackföreningsrörelsen nationellt behöva sluta upp bakom Läkerolarbetarna.

Om Läkerolarbetarna väljer att stanna vid demonstrationer och försök att med en ”löntagarkonsult” övertyga företagets ledning om det felaktiga i nedläggningsbeslutet kommer kampen sannolikt i slutändan att handla om rimliga avgångsvederlag, och för satsningar på ersättningsarbeten eller utbildningsstöd från kommunen. Det skulle bli den sista striden, och nederlaget skulle vara bestämt på förhand.

Det måste dock inte gå så. Om Läkerolarbetarna, Wellington Ikuobase och hans kamrater, bestämmer sig för att trappa upp så finns möjligheten att mobilisera ett brett stöd från arbetare i hela landet. Bara de hittills genomförda protesterna har visat att motstånd är möjligt. En upptrappning skulle sända ut en kraftfull signal till hela arbetarsverige. Men för att Läkerolarbetarna ska kunna överväga att slå in på den vägen måste mycket självförtroende till. När de torsdag den 17 maj (Kristi Himmelsfärds dag) kommer till Stockholm för att protestera i huvudstaden borde socialister och arbetare sluta upp för att visa på vårt stöd, så att det självförtroende arbetarna redan känner kan stärkas.

Maj har nu potentialen för att bli en månad där arbetarprotester åter gör sig påminda. Förutom Läkerolarbetarnas planer på demonstrationer och den pågående sjuksköterskeprotesten organiserar brevbärarnas fackklubbar en stor demonstration i Stockholm. Och det är inte heller omöjligt att lärarna kommer gå ut i strejk.

Det här numret av Arbetarmakt bjuder på varierad läsning. Artiklar om våra kamraters arbete på Posten och en inblick i ockupationen av Husby träff tidigare i vår hoppas vi ska stimulera och bidra till engagemanget på gräsrotsplanet, på arbetsplatsen och på annat håll. Med artiklarna om krisen för det antikapitalistiska partiet i Frankrike och om revolutionära socialisters kamp i Sydostasien vill vi väcka det internationella intresset. Vi hoppas också att det nya utseendet, som är lite luftigare än det tidigare, ska underlätta läsningen. Sist men inte minst önskar vi alla läsare en god första maj, med en förhoppning om att en period i kampens tecken följer därpå.

Redaktionen