Rapport: Läkerolarbetarna intog Stockholms gator


Omkring 300 demonstrerade sammanlagt när Läkerolarbetarna från Gävle intog Stockholms gator. Utöver Läkerolarbetarna själva var det främst vänstern som var på plats för att visa sin solidaritet. Man kan undra vart LO:s stödtrupper fanns, kanske har ombudsmännen åkt på semesterhelg. Men även om vi önskat en större uppslutning från den organiserade arbetarrörelsen så var demonstration högröstad och satte ett bra avtryck i stadsbilden.

Först organiserades en församling på Sergels torg, och där talade först Wellington Ikuobase och Mario Izquierdo, ordförande respektive skyddsombud på Läkerolarbetarna. De berättade om det enorma svek som ägarna utsatt Läkerolarbetarna för, men gjorde också klart att Läkerolarbetarna tänker fortsätta kämpa för seger. Några stödappeller hölls också. Jannis Konstantis från SEKO tunnelbanesektion stödtalade, och det gjorde även Gunnar Westin, SEKO Postklubb Södra Stockholm (och medlem i Arbetarmakt), samt Bilbo Göransson, Kommunal (och medlem i Rättvisepartiet Socialisterna). Arne Johansson, som representerade nätverket Välfärd utan vinst, var konferencier och talade också.

Arbetarmakt delade ut ett brev till Läkerolarbetarna, där vi uppmanar arbetarna, som hittills kämpat tappert och föredömligt, att trappa upp kampen.

Demonstrationen ringlade sedan ned längs med Hamngatan mot Stureplan. Vid Stureplan satte nog en och en annan borgare i halsen när de högröstade Läkerolarbetarna intog Humlegården. Överlag en bra dag, och vi hoppas att Läkerolarbetarna åkte tillbaka till Gävle stärkta och redo för fortsatt kamp.

Arbetarmakt Stockholm


Brev till arbetarna på Läkerolfabriken

Att CVC Capital Partners och Nordic Capital beslutat att flytta produktionen till ett låglöneland är en skandal och ett övergrepp mot er som arbetar på Läkerolarbetarna i Gävle. Att ni och era fackliga företrädare inte passivt accepterat ägarnas beslut, utan istället tar kamp mot nedläggningen, är dock mycket positivt. Ni gör det enda rätta. Er kamp måste stödjas av alla oss som inte vill ha ett samhälle som styrs av rovgiriga riskkapitalister. Att ni fortsätter att kämpa för seger är en angelägenhet för alla arbetare.

Ni har redan tagit initiativet till offentliga demonstrationer. Ni har också med framgång lagt ned arbetet när er facklige ordförande portades av fabriksledningen. Det är bra, och de hittills genomförda protesterna har fått upp frågan på dagordningen. Det visar vad vi kan åstadkomma när vi agerar tillsammans på arbetsplatserna. Men hur ska ni nu gå vidare?

I enlighet med den vänskapliga uppriktighet som bör prägla relationer mellan arbetare – och då er kamp angår andra arbetares kamp – känner vi oss nödgade att säga vad många av er antagligen redan misstänker: Demonstrationer och inkallade löntagarkonsulter som försöker blidka ägarna kommer antagligen inte att räcka för att få dessa att ändra på sitt beslut. För att verkligen stoppa nedläggningen kommer det sannolikt att krävas mer.

Om ni skulle trappa upp kampen för att visa: ”Vi tänker inte bara protestestera, vi tänker på alla sätt försvara våra jobb”, så skulle detta skicka en kraftfull impuls till hela arbetarrörelsen. En strejk, som syftar till att tvinga ägarna att dra tillbaka beslutet, eller rent av en ockupation av fabriken, skulle givetvis mötas av stark fientlighet från borgerligt håll. Det skulle också kunna medföra repressalier och straff.

Samtidigt skulle sådana kampmetoder mötas av stora sympatier från annat håll, från arbetarrörelsen och från alla i Gävle som vill att er fabrik fabrik ska vara kvar. Sådana stridsåtgärder skulle förpliktiga fackliga radikaler i hela landet att dra igång en solidaritetskampanj. Att en arbetargrupp vägrar att erkänna de kapitalistiska ägarnas rätt att beröva dem deras levebröd skulle sända ut en viktig signal, och förutsättningarna för ett stort folkligt stöd finns! Med radikala fackliga ledare – uppbackade av er på gräsrotsplanet – skulle en sådan kamp kunna samla mycket stöd från LO:s gräsrötter. Det skulle kunna bli ett verkligt steg framåt som gör det mycket svårt för ägarna att genomföra sin plan.

I många länder på senare år, som i Frankrike, Belgien och Grekland, är ockupationer av arbetsplatser en inte alls en ovanlig kampmetod. Många gånger har de varit framgångsrika och bidragit till att arbetarna har vunnit sina krav. Kämpande arbetare i det här landet måste höja blicken och tänka djärvare än dagens LO-ledning, som beklagligt nog oftast stoppar huvudet i sanden och säljer ut våra intressen.

Vi säger givetvis inte att det skulle vara lätt, och vi har inte rätt att kräva av er att ni ska orka göra ännu mer. Men då er kamp är vår kamp vill vi uppmuntra diskussionen. Vi som vill rusta upp arbetarrörelsen till försvar mot nedläggningar, privatiseringar, nedskärningar, otrygga anställningar, försämrad arbetsmiljö och angrepp på arbetslösa och sjuka står hur som helst bakom er.

Arbetarmakt

www.arbetarmakt.com