Just nu pågår det många små klasstrider i Grekland tillsammans med vissa större strategiska konflikter. Olika arbetargrupper är ute i kamp för att försvara sina intressen och en av dessa grupper är personalen på förskolan ”Idrima i pediki stegi/Institutionen hem för barn”. Vi fick kontakt med dessa arbetare av en slump när de demonstrerade utanför det hotell som en kamrat bodde på. Arbetsplatsen består av kvinnor som uppskattningsvis är i åldern 30-60. Ingen av dem tillhör den så kallade yttersta eller militanta vänstern men den sociala och politiska situationen har tvingat dem till handling. Efter intervjun slog jag följe med en av dem till tunnelbanan och jag berättade vad en städerska hade sagt till mig dagen innan, att hon trodde att utsikterna för en arbetarrevolution i Grekland under det kommande året låg på 50-50. Kvinnan från förskolan sa att hon höll med om denna bedömning. Hon berättade också att hon för ett eller två år sedan sett sig själv som en person i mitten rent politiskt. Men den senaste tidens erfarenheter hade radikaliserat henne och hon såg sig nu som tillhörande vänstern. Hon nämns i intervjun som den kollega som inte fått någon lön på flera år och när den väl betalades ut så var den 40 procent lägre än vad den skulle ha varit. Hon berättade också att hon varit tvungen att flytta hem till sina föräldrar pga denna situation samt att hon har två jobb och bara hinner sova 3-4 timmar per natt. Hennes berättelse är inte unik på något sätt och bidrar till att slå hål på den kapitalistiska propagandan om de ”lata och priviligierade grekiska arbetarna”.
Intervjun nedan är gjord med hela personalkollektivet men ändå främst genom Dina Notaridou som pratar svenska och som arbetar på förskolan.1. Berätta om er arbetsplats!
Vi arbetar på en förskola. Vi är inte en kommunal eller statlig förskola. Vi är en del av en fristående grupp på fem förskolor som grundades redan på 1930-talet. Kvinnorna som grundade förskolorna bestämde att de skulle vara till för barn som har mammor som yrkesarbetar och inte kan vara hemma med barnen. För att driva verksamheten får vi ekonomiska bidrag från staten och föräldrarna betalar en avgift för att ha sina barn här.
2. Vad vill politikerna göra med er verksamhet?
Staten vill sluta ge bidrag till oss. Sedan 2007 har de skurit ner de ekonomiska bidragen och nu vill de ta bort en viktig inkomstkkälla helt och hållet. De säger att vi ska ansöka om pengar från EU istället. Det finns ett ekonomiskt program i EU som vi kan få bidrag från, men det kommer bara gälla för ett år.
Detta innebär att vi som arbetar här kommer att få sänkt lön. Vi kommer inte att dra ner på maten till barnen men vi kan nog inte köpa in nya leksker. Försämringen blir framförallt kännbar för arbetarna här, inte barnen. Kraftigt sänkt lön leder till exemel till sänkt pension.
3. Vad kämpar ni för?
Vi kämpar för rätten till gratis förskolor. Vi vet att det är svårt men det är inte omöjligt och vi vill ha det. Om det inte går att få det så vill vi åtminstone att det fortsätter som förut, att vi får behålla det statliga bidraget. Vi måste stoppa försämringarna. Det finns andra skolor som har fått dra ner på kött och mjölk. I vintras var det vissa skolor som fick stänga helt och hållet därför att de inte hade råd med värme.
4. Vad har ni gjort hittills?
Vi har arbetat med det här under en månad. Vi har träffat politikerna och diskuterat med dem. Vi har demonstrerat. På onsdag kommer vi att få besked om vad som kommer att hända med oss.
5. Kommer ni att vinna den här kampen?
Vi tror att det är möjligt, om vi inte trodde det så skulle vi inte kämpa….man måste tro….
6. Kan ni kommentera situationen i Grekland mer allmänt?
Vi betalar väldigt mycket i skatter och avgifter. Samtidigt sänks våra löner. Situationen är svår. Självmorden ökar. Vi vill bara leva bra, vi behöver inte lyx. En av våra kollegor här fick ingen lön alls mellan 2008 och 2010 trots att hon hela tiden arbetade. Först nu fick hon sin lön och då 40 procent lägre än vad hon egentligen skulle ha.
I stort sett alla som arbetar här tillhör vänstersidan i politiken tex genom att rösta på Syriza.
Anders Johansson