Till minne av offren i Utöya – Helsingborg

Inför ettårsdagen av de bestialiska morden på Utöya  och terrordåden mot den Norska regeringen hölls det i Helsingborg en hedervärd minnesmanifestation. Tal hölls, ljus tändes  och en gripande tyst minut avslutade  manifestationen. Som arrangör stod Vänsterpartiet, Ung Vänster, SSU och Socialdemokraterna i Helsingborg.  Några medlemmar ifrån oss i  Arbetarmakt Skåne slöt naturligtvis upp för att visa vår solidaritet, på denna viktiga minnesmanifestation, som även var en markering mot rasism och islamofobi –  det tycker vi var väldigt bra!

Det var också de organisationer som arrangerade som talade även om det stod öppet för alla att gå upp och säga något. Denna talaröppenhet är naturligtvis trevlig men samtidigt är det för de flesta inte alltid så lätt att tala helt rätt och riktigt vid en sådan här viktig minnesmanifestation, utan att först ha förberett sig någorlunda. Vi avstod därför.

Talen var överlag korta och gripande men inte alltid så politiskt koncisa. Vi kan ha viss förståelse för att talen är korta och ödmjuka just för att det handlar om en minnesmanifestation för människor som bragts om livet på ett avskyvärt vis. Samtidigt tycker vi dock det är viktigt att hålla rågången mot borgerligheten även under dessa omständigheter. Vi delar därför inte den analys som framfördes av främst Socialdemokraternas företrädare, som menade att frågan om att känna in med offren inte hade med höger eller vänster, liberalism eller socialism att göra utan enbart var en allmänt medmänsklig fråga (för alla). Den slutsatsen är varken tillräckligt för att förstå handlingarna från Anders Behring Brevik  eller för att motverka fascism och rasism i framtiden. Vi tror att det är viktigt att se det  systematiska mönster av rasism som förekommer i samhället, allt ifrån statens repression till arbetsplatsens smygrasism och att förstå terrordåden som en del av detta förtryck. Fascistiska terrordåd riktar sig därtill ytterst mot arbetarrörelsens strävan för jämlikhet och rättvisa.  Nåväl, att det inte var en dag för att lägga ut texten om den polemiken kan vi också förstå, men den intresserade kan säkert hitta vad vi skrivit tidigare om dåden i Norge för ett år sedan, här på Arbetarmakts blog.

Att det är av vikt att fortsätta att minnas Utöya varje år vill vi dock understryka och vi deltager gärna som arrangörer och i eventuella förarbeten inför dessa, var helst de förekommer i landet.  Tyvärr var vi väl själv sent på tåget för arrangörsdeltagande och ett eget stöduttalande denna gång, men å andra sidan var nog manifestationen också lite sent sammankallad. Vi hoppas dock på bättre framförhållning inför nästa år och på en förståelse för att dessa minnesmanifestationer bör få en så bred uppslutning som möjligt, med ett deltagande av alla organisationer som säger sig stå för arbetarrörelsen traditionella värderingar och målsättningar. För oss i Arbetarmakt är nämligen enheten i kampen mot rasism och fascism en förutsättning för arbetarrörelsen egen livsluft, för utan denna livsluft lär vi inte ens kunna träta om det som skiljer oss åt.

Klas,
Arbetarmakt Skåne