Lyckat möte på Socialistiskt Forum

Socialistiskt Forum arrangeras årligen av ABF Stockholm och LO-distriktet på ABF-huset i Stockholm – den självklara plats där vänstern i Stockholm strålar samman. I år ägde forumet rum lördagen den 1 december. Arbetarmakt deltog som vanligt med bokbord men också med ett möte under rubriken ”EU-krisen: Finanskapitalets diktatur eller arbetarregering?”

Mötet ägde rum redan kl. 10, när många ännu inte tagit sig till ABF-huset. Trots detta lockade det 50 deltagare och blev det största av forumets möten under det första passet. Det hölls två inledningar. Först ut var Nicholas Rahm från Arbetarmakt som presenterade den politik som vi och vår internationella organisation Förbundet för Femte Internationalen står för i den nuvarande krisen. Han hänvisade också till sitt eget besök i Grekland i somras och den grekiska krisen stod i fokus för hela mötet.

Den andra inledningen stod journalisten och författaren Kajsa Ekis Ekman för. Hon var precis hemkommen från ett av många besök i Grekland och har i artiklar bland annat i Dagens nyheter redovisat sina intryck från den allt djupare krisen. Ekis Ekman kunde också ge levande bilder av hur det grekiska samhället förändrats under de senaste åren. Hon ställde slutligen också frågan om den europeiska kapitalismens pågående slakt på offentlig välfärd inte också kommer att leda till ett mer auktoritärt styre som även hotar den parlamentariska demokratin.

Den tråden togs också upp av andra deltagare på mötet. Det hänvisades framför allt till en radiointervju med Urban Bäckström, ordförande i Svenskt näringsliv. Bäckström har i intervjun starka invändningar mot att en majoritet av väljarkåren skulle kunna inskränka det privata vinstintressets verksamhet. Den kinesiska modellen för en auktoritär kapitalism föresvävar också en och annan borgare som ett ideal. Det var den här typen av frågor som diskussionen berörde, liksom frågan vad som skulle hända om en grekisk vänsterregering inställde betalningarna på lånen.

Arbetarmakts bokbord gick som vanligt bra och material såldes för 920 kronor. Vi kunde konstatera att hela vänstern var företrädd bland bokborden, med ett enda undantag. För andra året i rad hade Rättvisepartiet Socialisterna nekats bord. Det är en hållning som är främmande för socialistiska värderingar. Varför acceptera en rad företrädare för stalinistiska grupper och syndikalister och anarkister men inte Rättvisepartiet Socialisterna? Det framstår – oavsett eventuella formaliteter – som ett övergrepp mot den solidaritet som bör finnas inom vänstern – trots skillnader i åsikter.

En annan incident som måste påtalas är att ett möte om Syrien plötsligt inställdes. Folket i Bild/Kulturfront och Syriensolidaritet hade anmält och fått godkänt ett möte med rubriken ”Syrien: Lögner, utländsk inblandning och brott mot folkrätten”. Vi har inte mycket till övers för övervintrande stalinister som med argument om folkrätten i praktiken blir ett slags stöd åt Assads brutala regim i Syrien. Vi är dock vana vid att de finns inom vänstern, oavsett om de med märkliga argument bortser från för Milosevic eller Pol Pots vidriga regimer, och vi har inga problem med att bemöta dem. Härom veckan arrangerade Socialistiska Partiet ett möte om kampen i Syrien just på ABF-huset. Mötets inriktning ifrågasattes då av flera företrädare för just de åsikter som Syriensolidaritet och FIB/Kulturfront propagerar. Det var som väntat inga problem att bemöta dessa åsikter. Hur avskyvärda deras argument än kan vara, finns det ingen anledning att bannlysa dem från vänstern. Det skedde dock på Socialistiskt Forum.

Det följande är uppenbarligen vad som hände: Mötet accepterades och finns mycket riktigt med i forumets program. Det fanns dock en person som aldrig haft för avsikt att besöka forumet men som utsett sig själv till Per Ahlmarks efterträdare som övervakare av vänstern. Det handlar givetvis om Fredrik Malm, Folkpartiets talesperson i utrikespolitiska frågor. Under rubriken ”Assad-anhängare bjuds in till Socialistiskt forum” går Malm i Aftonbladet den 30 november till storms mot det planerade mötet. Han går på i Ahlmarks fotspår och raljerar: ”Det står förstås arbetarrörelsen i Sverige fritt att hylla vilken diktator de så önskar.”

Fredrik Malm har säkert aldrig besökt Socialistiskt forum och har därför ingen som helst aning om vilken spännvidd som företräds. Arrangörerna stöder givetvis inte alla åsikter som förs fram. Vid förra årets forum talade Jan Myrdal om sin senaste bok om de indiska naxaliternas bondekrig. Hur många tror att ABF eller LO-distriktet stöder naxaliterna? Men Malm argumenterar aldrig på ett ärligt och öppet sätt. Han har blivit upplärd av Ahlmark och argumenterar ständigt med insinuationer, lögner och halvsanningar.

Malm är riksdagsman och en känd företrädare för Folkpartiet. Var det detta som fick Göran Eriksson, studieombudsman på ABF Stockholm, att i sitt svar skriva: ”Vi har i det aktuella fallet inte varit tillräckligt uppmärksamma på vad föreningen Syriensolidaritet står för och kommer att uppmana arrangören av seminariet att dra sig ur Socialistiskt Forum då vi, ABF Stockholm, inte vill ha något att göra med uppenbarligen öppna anhängare till den hänsynslösa diktaturregimen i Damaskus.”

Vad som hände med uppmaningen vet vi inte. I ett flygblad som spreds under forumet hävdade dock Syriensolidaritet att mötet stoppats. Göran Erikssons svar beskrivs i flygbladet felaktigt som att ”han kommer att följa Fredrik Malms krav”. Det Göran Eriksson säger i sitt svar är att arrangören ska uppmanas att dra tillbaka mötet. Det är dock inte samma sak. Hur kontakten sedan varit mellan arrangörerna och ABF vet vi inget om, men arrangörerna beskriver det som att mötet stoppades. De förnekar också att de skulle stöda Assads regim. Det kan diskuteras, men i och med att mötet inte blev kunde den diskussionen inte föras.

Det finns två problem i detta. Det första är att Fredrik Malm inte ska ha någon vetorätt när det gäller vad som ska finnas med i ett socialistiskt arrangemang. Han är en utpräglad fiende till allt som har med socialism och arbetarrörelse att göra. Han får gärna ägna sig åt att hålla reda på vad allianspartiernas företrädare tycker om Saudiarabien – är det en diktatur eller inte? Där kan han eventuellt göra en insats med att klaga på bristande demokratiska insikter.

Det andra problemet kan uppstå om arrangörerna börjar definiera de politiska ramarna på ett snävare sätt än hittills. Det finns exempelvis många deltagare i forumet som vi är djupt oeniga med. Det gäller företrädare för socialdemokratin och Vänsterpartiet och det gäller representanter för olika stalinistiska grupper. Det bästa sättet att bekämpa deras åsikter är dock att bemöta dem i öppen diskussion, inte förbjuda dem.

Arbetarrörelsen och vänstern måste präglas av arbetardemokrati, där den gemensamma solidariteten och sammanhållningen gentemot borgarna är hundraprocentig. Det gäller också de stalinister och maoister som övervintrar i FIB/Kulturfront – och som för fyrtio år sedan inte drog sig för att med våld, tvång och polis angripa den anti-stalinistiska vänstern. De är omöjliga att reformera men deras argument måste bemötas i öppen debatt. Vi motsätter oss – trots att vi delar mycket av avskyn för deras argument – att de definieras ut ur vänstern.

Arbetarmakt Stockholm

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *