Illuminati – en reaktionär myt

2014-fifa-live-worldcup-Illuminati-symbolism-pyramid

Vid det här laget har nog de flesta hört talas om Illuminati – den påstådda hemliga världsregering som styr planeten för egna syften. Främst genom populärkulturell förmedling har föreställningen om Illuminati fått masspridning. Bland vissa skikt av systemkritiska människor har den även fått en självklar plats som förklaringsmodell till olika verkliga och inbillade missförhållanden i samhället. Detta är högst olyckligt eftersom det leder uppmärksamheten bort från kapitalismen i sig som grundläggande orsak till samhällsproblemen. Vid en närmare betraktelse har myten om Illuminati rent reaktionära beståndsdelar och konsekvenser.

New World Order
Det är svårt att koncist sammanfatta vad myten om Illuminati egentligen går ut på eftersom det finns ett stort antal olika versioner som sprids av diverse krafter. Det kan också konstateras att propagandan om Illuminati kommer i olika lager där det som till en början kan se ut som en rimlig radikal samhällskritik utvecklas till något helt annat och väsensskilt från arbetarrörelsens kritik av klassamhället.

En idé som ofta kopplas ihop med Illuminati är den om Den Nya Världsordningen (NWO – New World Order). Det begreppet känner vi igen från  Bush den äldre och perioden direkt efter stalinismens kollaps 1989-91. I den tappningen var begreppet bara ett försök från vissa imperialistiska kretsar att försöka utropa en global pax americana efter att Sovjet kastat in handduken. Men det finns också en miljö av konspirationsteoretiker och populister som använder NWO som en beteckning på en sinister sammansvärjning av internationella bankirer, storföretag och vissa mäktiga politiker som redan i detta nu har bemäktigat sig kontroll över världen. I den tappningen är NWO en idé om en hemlig världsregering som arbetar för att upphäva nationell suveränitet till förmån för en internationell polisstat i egenintresse.

I ett aktuellt perspektiv blir NWO ett sätt att förklara den nyliberala globaliseringen med massiva plundringar av tredje världen och enorm omfördelning av tillgångar från arbete till kapital inuti de imperialistiska metropolerna. Denna process påstås vara en medveten strategi från NWO för att koncentrera världens rikedomar till de egna kassakistorna. USA-ledda aggressioner mot Irak, Afghanistan, Kuba, Iran med flera länder kan, om man är anhängare av teorin om NWO, ses som totalitära aktioner från den hemliga världsregeringen med syftet att strömlinjeforma världen. Elektroniska lås till bostadshus och tvättstugor som loggar användarna, FRA-lagar, övervakningskameror och andra system för kontroll tolkas som förberedelser för NWO:s polisstat. Ideologisk indoktrinering genom populärkultur och vetenskap anses också tillhöra Illuminatis tillvägagångssätt.

För många konspirationsteoretiker och deras anhängare har det fallit sig naturligt att koppla ihop den lite äldre idén om Illuminati med den något nyare idén om NWO: Illuminati ÄR NWO. Ofta brukar Illuminati konkretiseras till att bestå av 13 blodslinjer där bland annat Kennedys, Rotschilds, Rockefellers och Onassis ingår. Idén är att Illuminati är en sammanslutning av de ekonomiskt och politiskt mäktigaste familjerna i världen. Denna sammanslutning beskrivs som totalt kallhamrad i sina ambitioner att hålla kvar sig vid makten. En trend bland Illuminati-troende har varit att tillskriva dödsfall bland artister och kändisar som ett verk av Illuminati i deras kamp för att röja undan farliga meningsmotståndare. En enkel googling på ”Illuminati + Michael Jackson” eller ”+ Tupac” bekräftar detta.

Kapitalismen är det verkliga problemet
Så här långt är det en ganska mild variant av Illuminati-myten som har skisserats. Denna variant kan på ytan se radikal ut och eventuellt även blandas ihop med vänsterns kritik av imperialistiska krig och eliternas förtrycks- och roffarmentalitet. Men det finns en avgörande skillnad. Den marxistiska vänstern anser att krig, fattigdom och repression ytterst är ett resultat av ett opersonligt system – nämligen det kapitalistiska. Detta system regleras ytterst av sina egna inneboende rörelselagar, som Marx & Engels, Lenin m.fl. förklarade. Mäktiga eliter kan mer eller mindre framgångsrikt förvalta systemet. Däremot kan de inte sätta sig över dess inneboende logik. Även den mäktigaste grupp av banker eller den mest inflytelserika finansfamilj måste till sist acceptera och leva efter vissa grundläggande kapitalistiska lagar.

Ett essentiellt drag hos kapitalismen är att varuproduktionen sker under konkurrens och för en marknad. Detta gör att det alltid kommer att finnas olika sektorer och grupper av kapitalister. Det måste till exempel finnas en uppdelning i industriellt och finansiellt kapital, dvs några som producerar och några som finansierar produktionen i vissa skeden. Det kommer att finnas kapitalister på uppgång och de på nedgång. Samma sak gäller för olika näringsgrenar. Kampen på världsmarknaden skapar dessutom behovet av en hemmamarknad och därav kommer nationalstaterna. Även om kapitalismen som helhet är ett sammanhängande system så betyder inte det att det finns förutsättningar för en stabil sammanslutning av kapitalister och banker. Det ligger i deras och marknadens natur att slåss mot varandra. Kapitalismens enhet uppstår ur kapitalisternas splitring och kamp mot varandra. Lenin konstaterade till exempel i sin skrift Imperialismen som kapitalismens högsta stadium att det aldrig kommer gå att skapa en globalt centraliserad ultraimperialistisk makt eftersom imperialisterna hela tiden kommer att komma i motsättning till varandra i sin kamp om att dominera så stora delar av världen som möjligt. Första och andra världskriget var exempel på detta. Dagens motsättningar mellan olika imperialistiska makter om Syrien är ett mer aktuellt exempel.

En marxistisk definition av kapitalismen måste leda till slutsatsen att systemets eget sätt att fungera gör en förenad global härskarklass omöjlig. Trots att USA vann kalla kriget och trots att en del av deras mest ivriga profeter utropade historiens slut med anledning av denna epokavgörande seger – så står USA svagare idag än i början av 1990-talet. Inte ens de lyckades skapa en total och stabil världsdominans. Ekonomiska kriser, kämpande folk och rivaliserade imperialistiska fraktioner kom i vägen. Vad finns det för anledning att tro att en högst hypotetisk företeelse som Illuminati skulle ha lyckats bättre?

Uppenbarligen finns det en ganska stor grupp människor som tror just detta – att Illuminati har lyckats där både Rom, Tredje Riket och USA har gått bet. Problemet med denna tro – förutom att den som sagt är komplett orealistisk givet kapitalismens struktur och sätt att fungera – är att den styr uppmärksamheten bort från just kapitalismen. Istället för att det är det rådande ekonomiska och politiska systemet i sig självt som det är fel på reducerar konspirationsteoretikerna de stora problemen i världen till att vara en fråga om individuella ledares illvilja och deras hemliga beslut. Av detta följer att systemet inte behöver attackeras. Man kan nöja sig med att angripa några onda individer istället. Utifrån de Illuminati-troendes världsbild behöver kapitalismen och imperialismen alltså inte krossas. Det räcker med att byta ut ledarna. Så var det med den radikalismen.

Djävulens son eller rymdödlor
Föreställningarna om Illuminati tar emellertid inte slut med påståendet att en hemlig världsregering har etablerat en ny världsordning bla genom att döda rap- och popartister. Det finns ett antal konspirationsteoretiska miljöer som inte nöjer sig med att beskriva Illuminati som en grupp maktgalna finansfamiljer. I USA har den kristna högern tagit till sig myten om Illuminati och New World Order fullt ut och samtidigt sett till att ge den sin egen prägel. I milis- och högerkristna miljöer har det skett en korsning mellan apokalyptiska domedagsprofetior och Illuminati-mytologin. Enligt den mutation som har uppstått är Illuminati den sataniska kraft på jorden som förebådar den döde sonens andra återkomst och den slutliga striden mellan gott och ont, förebådad i uppenbarelseboken. Illuminati anses bokstavligen ledas av antikrist själv vars herravälde på jorden redan är ett faktum. Utöver det består Illuminati av såväl onda människor som av regelrätta demoner och djävlar från helvetet.

En av de amerikanska högerextremister som levde i den här världsbilden var terroristen och massmördaren Timothy McVeigh. 1995 tog han sin kamp till nya höjder när han sprängde en federal byggnad i Oklahoma city och dödade 168 människor. McVeigh kom ur milismiljön och var en uttalad förespråkare för uppfattningen att världen, och i synnerhet USA, styrs av det djävulusiska Illuminati.

Hur osannolikt det än kan verka så har de mest rubbade högerkristna fått en värdig utmanare när det gäller att göra Illuminati-myten så absurd som möjligt. Utmanaren heter David Icke och är britt. I Storbritannien har Icke en bakgrund som känd idrottsprofil och dessutom talesman för de gröna. Han leder numera en rörelse med ambitionen att avslöja och bekämpa Illuminati. Ickes säregna bidrag till Illuminati-mytologin är – och detta är faktiskt sant – att Illuminati egentligen är en front för en ännu mäktigare kraft än de 13 blodslinjerna: nämligen de rymdödlor som har slagit sig ner på jorden och bemäktigat sig vår planet utan att vi märkt något! Istället för att isolera Icke och förvandla honom till en betydelselös anekdot så har hans minst sagt säregna idéer lyft honom till en prominent position i den Illuminatitroende miljön och även utanför den. Icke har blivit en auktoritet som det refereras till och rap-artister samplar hans tal.

Att Icke tas på allvar är onekligen märkligt. Å andra sidan har han slagit igenom i kulturer där många sedan tusentals år tror på talande ormar, en jungfru som föder ett gudomligt barn, änglar som dikterar böcker, spöken och lite annat smått och gott. Rymdödlor är väl egentligen inte så mycket mer fantastiskt än en genomsnittlig berättelse i någon av Judendomens, Kristendomens och Islams heliga skrifter. Att hålla talande ormar i ett paradis likväl som rymdödlor för sant är i båda fallen helt och hållet en fråga om tro, det vill säga, det är en fråga om att försanthålla ett påstående utan bevis. Tro kan definieras just som hävdandet att ett påstående är sant baserat på en vilja att det ska vara sant, inte därför att påståendet stämmer överens med en objektiv verklighet. Religion handlar om tro och det är därför inte konstigt att både Illuminati i största allmänhet och mer specifikt Ickes variant har fått ett välkomnande just i miljöer som helt eller delvis är religiösa. Människorna där är vana vid att tro på absurda saker utan att bekymra sig om bevis.

Postmodernismen röjde vägen
Men det räcker inte att påpeka religionens roll som förutsättning. Utan att göra anspråk på att leverera en heltäckande förklaring till att Illuminati-myten har fått ett så stort genomslag måste en annan förutsättning än religionen påpekas: de senaste 30 årens djupgående framgångar för den sorts subjektivism, skepticism och relativism som gått under benämningen postmodernism. Postmodernismen har bland annat fötts ur desillusioneringen över att 1960- och 70-talens stora förhoppningar inte infriades. Den har predikat cynism gentemot alla projekt som handlat om utveckling och framtidsoptimism. Den har trivialiserat vetenskapen genom att likställa den med tro och tyckande. Den har ökat atomiseringen och navelskåderiet genom att slå fast att stora subjekt som klasser och samhällen egentligen inte finns. Den har förvandlat frågan om sanningen till att handla om subjektiv vilja genom en sanningsrelativism som säger att alla har sin egen sanning och att allting därför kan räknas som antingen sant eller osant beroende på perspektivet.

Vid det här laget har flera generationer av lärare, kulturarbetare, journalister, politiker och andra som har betydelse för människornas tänkande utbildats vid de institutioner på universiteten som helt har tagits över av postmodernisterna och deras avläggare. Sanningsrelativismen – att jag har min sanning och du din – har blivit folkligt förankrad i sin mest förenklade och orimliga variant. Som ett resultat av detta har intellektuell lathet och brist på seriositet upphöjts till norm. Varför ska man bevisa ett påstående om alla ändå har sin egen sanning? Varför ens överhuvudtaget diskutera något på djupet?

Gymnasielärare och undervisande på universitetens grundkurser kan vittna om hur utbredd den relativistiska lättjan har blivit. Det allvarliga i det hela är att detta innebär en sänkning av den intellektuella garden. Där relativismen går in går det kritiska tänkandet ut. När allt är en fråga om personlig tro öppnas dörrarna på vid gavel för vidskeplighet, magi, religion – samt konspirationsteorier. Ett försanthållande av påståenden om sataniska hemliga världsregeringar och rymdödlor förutsätter att kraven på bevisningen är ett minimum, för att inte säga obefintliga. Det är just den vägen som postmodernisterna har röjt i sin framgångsrika kamp mot vetenskap och bevisföring. Postmodernismen har resulterat i att stora sektorer av människor även utanför de organiserade religionerna har blivit troende. Därigenom finns nya och betydande förutsättningar för ljusskygga rörelser att lansera uppfattningar om världen som inte bara är skrattretande, utan kanske till och med direkt livsfarliga.

Antisemitisk myt
Exemplet med Timothy McVeigh visar att tron på Illuminati kan ha farliga konsekvenser. Detta understryks ytterligare av en annan av de vanliga mutationerna på legenden om Illuminati: den antijudiska. Antisemitismen i den Iluminati-troende miljön är oftast försåtlig men framgår ändå vid en flyktig anblick. En av de vanligaste antisemitiska markörerna är försåtliga hänvisningar till att många av de 13 blodslinjerna har judiskklingande namn. En av de som alltid utpekas som den mäktigaste är mycket riktigt Rotschilds. Denna judiska släkt av bankirer och finansmän finns ju i verkligheten och har en tysk-judisk stamfader under tidig modern tid. Den som letar efter mer information inom Illuminati-miljön om påstådda urfäder till de 13 blodslinjerna kommer att stöta på namnet Guillaume de Gellone från 800-talet. I en diskret bisats kommer det då också nämnas att de Gellones far var en judisk rabin som tvingats lämna Bagdad efter en intern judisk maktstrid. Bakom propagandan om Illuminati visar det sig alltför ofta att den gamla uttjatade lögnen om den judiska världskonspirationen döljer sig. Det som till en början verkade vara lite halvt rimliga invändningar mot krig och övervakning visar sig vid en närmare undersökning vara antisemitisk propaganda. Detta är vanföreställningar som mer än en gång har varit förödande historiskt sett. Postmodernismens brott är att den bidrar till att avväpna massan mot den här typen av propaganda.

Reaktionära upphovsmän
Iluminati-miljöns högerextrema och antisemitiska slagsida är ingen slump. Illuminati-mytens historiska urkällor kan identifieras som två gedigna reaktionärer och fiender till både franska revolutionen och upplysningen som helhet. Fransmannen och prästen Augustin Barruel (1741-1820) förespråkade en katolsk gudsstat och såg helt riktigt den franska revolutionen som ett dråpslag mot detta projekt. Han var bekant med det autentiska Illuminati, ett tyskt sällskap som verkade i upplysningsandan, och tillskrev på lösa grunder deras medlemmar en framträdande roll i franska revolutionen. Han var också den förste att framställa Illuminati som ett redskap för Belsebubb. Trots att idén verkar galen så fanns det ett sorts förnuft i Barruels resonemang. Om katastrofer som franska revolutionen kunde äga rum trots att Gud är allsmäktig och vill se en teokrati så krävs det en förklaring till att saker och ting inte går Guds väg. Här tillgrep Barruel det konspirationsteoretiska greppet och förklarar nederlaget med en världslig satanisk komplott. I sin bok Memoirs illustrating the history of Jacobinism presterar Barruel inga vetenskapliga belägg i form av skriftliga eller oberoende källor som belägger att ledande jakobiner skulle ha varit medlemmar i den bayerska upplysningsgruppen Illuminati (varför skulle de ha varit det kan man fråga sig?). Han nöjer sig med resonemang om att det måste ha varit så.

Barruels arbete följdes snabbt upp av en annan bok, Proofs of a conspiracy, av engelsmannen och fysikern John Robison. Han var en besviken upplysningsanhängare som rört sig högerut och slutat som svuren fiende till den franska revolutionen. Han använde Barruel som huvudsaklig källa och bidrog till att utveckla idén om ett hemligt sällskap som styr världens öde i det fördolda. På 1920-talet plockades tråden från Barruel och Robison upp och myten om Illuminati anpassades till tidens anda. Här var de två brittiska kvinnorna Nesta Webster och Edith Starr Miller förgrundsgestalter. Båda två var högt profilerade rasister och medlemmar i British Union of Fascists. Deras bidrag till legenden om Illuminati blev att föra in det antijudiska och antikommunistiska stråket. Idén om en dold konspiratorisk makt tog man från Barruel och Robison. Det egna bidraget, som förstås bara var fascistisk allmängods, var att denna makt inte var något annat än den gamla välkända judiska komplotten som ju dessutom sammanföll med den världskommunistiska konspirationen mot västerlandet. Webster och Starr Miller såg helt enkelt till att para ihop ett antal reaktionära vanföreställningar till en smidig helhet. Därmed var dagens Illuminati-myt färdigkonstruerad i sina grunddrag. En av de som uttryckte sin respekt för Websters och Starr Millers verk var för övrigt ingen mindre än Winston Churchill.

Under efterkrigstiden föll myten om Illuminati delvis i glömska. Men tack vare den nordamerikanska organisationen John Birch Society hölls den ändå vid liv för att sedan få förnyat liv från 1970-talet och framåt. John Birch Society är en kristen, extremt konservativ, antikommunistisk och öppet antidemokratisk organisation vars grundare kämpade mot den svarta medborgarrättsrörelsen och som idag kraftigt vill begränsa invandringen till USA. Organisationen hävdade också på allvar att ett stort antal amerikanska presidenter var involverade i en hemlig kommunistisk konspiration mot USA. Det har varit naturligt för John Birch Society att publicera olika verk om Illuminati och det är framförallt genom deras förmedling som myten fått en stark förankring i de flesta sektorer av den nordamerikanska högerextremismen.

Som vi har sett har tron på Illuminati starka irrationella och förnuftsvidriga drag. Det är därför inte förvånande att denna legend har sitt ursprung och huvudsakliga hemvist i en politisk tradition – fascismen – som tydligt tar avstånd från rationalitet till förmån för blodet, intuitionen och andra former av irrationell mysticism.

Till sist måste det påpekas att ett antal organisationer med namnet Illuminati faktiskt har funnits under världshistorien. Den viktigaste är det sällskap som retade upp Barruel och Robison. Det var en Bayersk organisation som fanns under några år på 1780-talet innan den förbjöds. Det verkliga Illuminati lyckades aldrig befästa några maktpositioner. Det är bara att beklaga eftersom det var en grupp som verkligen arbetade i upplysningens anda. Man ville bland annat avskaffa kungar och påvestolen.

Att flirta lite med idéer om Illuminati under intryck av populärkulturella influenser kan verka oskyldigt. Men paranoida idéer om judisk-kommunistiska världskonspirationer har spelat en förödande roll under 1900-talet och kan mycket väl komma att göra det igen. Att avslöja konspirationsteorier som den om Illuminati är därför ett elementärt renhållningsarbete för varje kommunist.

Eduardo Montero

One Response

  1. Asazet 2015-07-17

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *