Husby: Känn din fiende

När samhällsdebatten ställs på sin spets ser vi fördömanden flyga och skuldbeläggningar vina. Ett genomgående tema, åtminstone inom ena lägret i debatten, har varit fördömandet av fördömandet. Vi blir frustrerade över vad vi tycker är en totalt bristande, eller i vissa fall illvillig, analys av vad och varför bilarna brinner. Och det är rätt – i stor-medias och i de flesta yrkespolitikernas analys saknas oftast grundläggande medmänskliga element som empati och solidaritet.

Men hur går det för oss i det motsatta lägret då? Har vi lyckats förklara varför fördömarna fördömer? Varför polisen misshandlar och ljuger? Varför journalisterna smutskastar och korrumperar?

Varför misshandlar och bedrar polisen sina egna skyddsobjekt?

Polisen är en odemokratisk organisation där makthavarna utses av andra, högre uppsatta makthavare. Den enda moralen som gäller är den som sätts av de högsta hönsen och den som inte följer den givna agendan kan förlora sitt jobb eller bli utfryst. Hela organisationen drivs av makthavarnas vilja att bevara sina positioner och bibehålla status quo. Därför kommer det aldrig att finnas utrymme för självkritik eftersom att självkritik kan leda till förändring och därför kommer polisen eller åklagarmyndigheten, som lyder under samma maktstruktur, aldrig att kunna bedriva trovärdiga utredningar mot sig själva.

Samma maktstruktur gör att de intressen som polisen beskyddar i direkt led kommer från privilegierade människor i samhället. Det är befälhavarnas överordnade. De överordnades överordnade o.s.v… Det är män som sitter på feta löner, feta villor och feta kontakter inom näringsliv, politiken och andra mysiga element som inte så gärna vill se Husbys bilbränder spilla över till deras garageuppfart, eller deras maktposition. Och ett beprövat sätt att hålla dom arga upprorsmakarna borta från den egna sfären är genom att slå till snabbt och hårt.

Därför kommer polisen, i sin nuvarande form, alltid att ljuga för att bevara sig själv och slå till när befolkningen inte håller sig lugn och tyst.

Men i slutänden är polisen bara ett instrument för utövande av politiskt makt så vi kan inte kritisera dem utan att försöka förstå varför politikerna sätter de direktiv dom sätter.

Exempel på folk i förorten som jobbar för förändring på ett lite annat sätt än poliser och politiker

Exempel på folk i förorten som jobbar för förändring på ett lite annat sätt än poliser och politiker

Varför skickar politikerna fler poliser när deras väljare vill tvärtom?

En politiker tjänar idag 3-4 gånger mer än sina väljare, har ett fint kontor och makten att forma det samhället du och de själva bor i och de kan göra det nästintill ostört (undantaget en störig valkampanj var 4:e år). Hur skulle du göra om du tjänade en saftig lön, levde gott men samtidigt såg halva din lön försvinna i skatt? Hur skulle du göra om din fina lönecheck hade hjälpt dig samla på dig ett lika fint investeringskapital som du hindrades från att få att blomma av reglerade marknader eller dyra avgifter? Du ser en fantastisk möjlighet till ökat välstånd å ena sidan och å andra sidan sitter du och dina polare på makten som krävs för att ändra lite på reglerna så att saker och ting går lite… lättare.

Så länge en politiker lever efter så skilda förutsättningar jämfört med sina väljare kommer politikern aldrig att agera för vårt bästa. Det finns säkert undantag men verkligheten kommer ofta ikapp även dem.

Så efter en hel karriär av “uppöppnande av marknader” och “skattelättnader för företagare” är det inte så konstigt att du som politiker blir lite skraj när du ser konsekvenserna av ditt handlande. De människor du berövat trygghet och hopp – för ja, det är ditt fel – kokar över och börjar visa handlingskraft. Vem tyr du dig till då? Kanske din underordnade, pistol- och batongutrustade skyddshund som står redo att agera så fort du ger signal? Ja, kanske…

Bryt mönstret

London, Paris, Malmö, Göteborg, ja till och med Örebro kommer att fortsätta brinna och polisen kommer att fortsätta ljuga och politikerna kommer att fortsätta svika så länge dessa drivande faktorer finns kvar. Faktorer så som överdrivna lönecheckar, odemokratiska organisationer och segregation mellan dom som har och dom som inte har och driften till att vilja bevara de privilegier som finns i samhället.

Därför är den enda hållbara, långsiktiga lösningen en samhällsomvälvande förändring som byter ut den här sortens faktorer och som ger oss människor andra drivkrafter. Drivkrafter som motiverar oss att samarbeta, söka förståelse och våga ta inflytande av varandra, istället för bara över varandra. Vi behöver ett samhälle som bejakar det faktum att vi alla på ett grundläggande mänskligt plan har gemensamma intressen så som mat, boende, kultur och kreativitet och att det är först när vi alla har samma möjlighet att tillfredsställa dessa behov som vi kommer att kunna komma vidare från det hamsterhjul till samhälle vi har lärt oss tolerera.

Nicolas C